flaten | Mitt liv i ord

Sol, choklad och en varning

Om jag säger att jag promenerade i 70 minuter så är det rent skryt. Jag strosade medelst hasade i 70 minuter. Det var min favorit runt Flaten. Det faktum att jag orkade stiga upp redan halv 9 fick mig att tro att min ork var tillbaka. Jo tjena! Nä, det var ingen angenäm upplevelse. Möjligen efteråt. Jag fick i alla fall sol på näsan inklusive D-vitaminer! Längs ena sidan av Flaten hade jag motvind där ansiktet blev stelfruset medan ryggen värmdes av solen. När jag kom runt på andra sidan blev det stilla och definitivt för varmt för vinterjackan. Av med handskar och av med mössan! Snudd på värmepanik.

En kort sträcka var det njutningsfullt. Solen strålade och fåglarna kvittrade och så kom dagens låtlisterepresentant, “Do you love med” med Nottee. Gåshud, gott folk! Gåshud.

Jag har gjort ryggövningen tre gånger nu och den känns väldigt bra, speciellt när jag är trött i ryggen och har lite ont. Men det är ett jäkla meck att komma på plats! Jag är väl inte så smidig som jag inbillar mig och att få rumpan dikt an mot väggen… Idag låg jag 20 minuter för att det är skönt, men att jag skulle böka mig ned för bara 5 minuter är bara att fetglömma.

Katrinplommon och vatten – det har varit svaret på min totalpluggade mage. Den fungerar som den ska nu och det är en otrolig lättnad! Jag tog min sista dos MSM i fredags. Jag känner att jag vill fokusera på homeopatens mediciner.

Det är fredag idag och jag grunnade lite på helgens smaskens. Choklad var givet, men jag ville ha något salt oxå. För ovanlighetens skull ville jag inte ha chips. Whaaat? Det fanns ingen affär med anständig lakrits. Då kom jag ihåg att Marabou har gjort en choklad med lakrits i och som är överraskande god. Ett halleluja-moment! Det går så bra att lösa problem medan man ~~promenerar~~ ~~strosar~~ hasar!

Choklad

På köksdörren sitter numera en varningsskylt. Jag måste leta rätt på en permanent tuschpenna och ändra till "marsvin-EN". Det är ju faktiskt inte tillåtet att ha ett ensamt marsvin. — På köksdörren sitter numera en varningsskylt. Jag måste leta rätt på en permanent tuschpenna och ändra till “marsvin-EN”. Det är ju faktiskt inte tillåtet att ha ett ensamt marsvin.

Vintersol på näsan

10 minuter i 10 var det 13 minusgrader när jag började min promenad. 65 minuter runt Flaten, favoritrundan. Det var grymt kallt om ansiktet, men kroppen kändes lätt och orken var på topp – härligt! Jag är glad att jag har en mobilkamera så att jag kan pränta in hur vackert det är nu. Det blev många fotostopp och flera “Jag måste bara stå och njuta…”. Himlen var intensivt blå. Snökristallerna yrde och bildade en svag regnbåge runt solen. Snön knarrade och gnekade. Jag väljer en sån här dag framför en sommardag med 25 graders värme. Alla gånger!

2016-01-22_14.28.06 — Solen! Och den värmer faktiskt trots att den inte orkar högre än så här.

Isen på Flaten är så pass tjock att den bär och jag såg flera stigar i snön som ledde rakt ut på isen.

Frosten är så tjock att trädet ser konstgjort ut.

En vy över Flaten som är välkänd i min blogg.

När jag kom hem satte jag en peel off-mask på ansiktet och duschade sedan länge och varmt med skrubb och hårtvätt. Efteråt smorde jag in alla delar av kroppen som jag kom åt. Lunch och tredje säsongen av “Downton”. Välbefinnande är ordet för dagen.

Dagens låtlisterepresentant är MÖ (MO?) med låten “Kamikaze”. Hon sjunger “Take me to the party” och jag hade mitt party ute vid Flaten.

Blod, snö och moraliska dilemman

Pär åkte till Öland igår och det innebär att jag ansvarar för frukosteringen av fyrbeningarna inklusive Håppetåssan (Selma) som bor här för tillfället. Kvart i 8 väcktes jag av känslan av att det rann ur mig. På toaletten upptäckte jag att både tampongen och nattbindan var överfulla av blod. Mysig start på dagen… Jag undrar hur stor mängd blod det rör sig om såna gånger? Underlakanet hade bara en yttepytte fläck, men det kändes bäst att tvätta det trots att vi bytte lakan i torsdags. Och sedan kom värken. Då är det värkkombon som gäller, men inte ens den fungerade tillfredsställande för det tog nog mer än 1 timme innan den kickade in och det är likadant nu på kvällen. Fysisk aktivitet fungerar oxå och jag tog en promenad runt Flaten på 65 minuter. Tempot varierade och jag misstänker att det var blodförlusten – för det är blodförlust det handlar om – som gjorde att jag blev smått yr och matt. Det var i alla fall skönt att komma ut. 3 minusgrader och pudrig snö som kom i snöbyar. Lila mössa, klarröd jacka, vinröda mjukisbyxor och vinröda skor – färgklick är bara förnamnet. Hehe. Det behövs bland alla sorgklädda människor. Om jag inte hade haft mina isbuggar hade jag inte kunnat gå ut idag. Pudersnö som döljer isigt underlag på det mest förrädiska vis.

Flaten 16

Jag sov middag i soffan och det var ljuvligt! En perfekt 1-timmeslur där jag fick till kuddar, filt och sovställning vid första försöket. Jag åt sill och potatis till middag med SIA:s chokladglass till efterrätt och som sällskap hade jag svt.play som visade “Stephen Frys moraliska dilemman”. Mycket intressant! Stephen Fry behöver, liksom jag, återfå hoppet om människan efter att ha smockats med alla dessa svarta rubriker.

Dagens låtlisterepresentant är 2 till antalet. Den första är Sin Cos Tan med låten “Limbo”. I refrängen sjunger de “Halleluja!” och det är så jag känner för mina isbuggar.

Den andra låten är “Ain’t got no…” med Tove Styrke. Jag gillar henne och har flera av hennes låtar på mina listor.

Är det min tur nu?

Stavgång runt Flaten i 60 minuter. Det var flåsigt och tufft, men inte tungt förrän mot slutet. Jag orkade 35 knäböjningar oxå. Ansträngningshostan är igång och det killar i halsen. Är det min tur att bli förkyld nu? Jag har förkylning kroppen för jag har känt mig extra mörbultad efter stavgången, mer än bara träningsvärk. Massagebältet har fått köra 3 pass idag, 2 på axlarna och nacken och 1 på ryggen. Bältet är värt varenda krona! Efter lunch blev jag sittande i soffan, gled ned i halvsittande och sov till och från i över en timme. Hehe. Det minskar knappast den mörbultade upplevelsen…

Dagens låtlisterepresentant är Graham Candy med låten “Holding up balloons”.

Ångest och julmöss

Klockan 5 i 22 den 18 december och det är 10 plusgrader ute – helt vridet! Jag tog en lugn promenad på förmiddagen och vinterjackan fick inte följa med, men jag hade ändå för mycket kläder på mig. Det var ganska skönt, men jag har haft jävligt ont i båda vristerna efteråt och gned in dem med Voltarensalva. Jag gick en längre sväng runt Flaten, 60 minuter. Det finns få effektivare sätt att få ut mig ur huset än ångest i kombination med en dårförkyld äkta make. Risken att bli förkyld – lagom till jul… – och kanske få en segdragen torrhosta ger mig ångest. Natten till idag sov jag på soffan och i natt får han göra det; vår variant av skilda sovrum.

Inget riktigt dagsljus idag med 3 dagar kvar till vintersolståndet.

Inte trodde jag att jag skulle föredra den gröna vintern med temperaturer som gör att jag kan använda regnjackan i stället för vinterjackan, men det gör jag och det är halkan jag tycker är skön att slippa. Jag trodde inte heller att jag skulle ställa in siktet på den 21 december, vintersolståndet av den enkla anledningen att jag vet att det är då det vänder och att det kommer att märkas redan om en månad. Jag har slutat sakna snön och börjat längta efter ljuset. Jag längtar inte efter sol och värme, jag längtar efter låååånga ljusa sommarkvällar då det inte är riktigt mörkt ens vid midnatt.

På väg över torget efter en Konsumhandling passerade jag Blomsterprinsessan som jag aldrig har varit in i, men idag fick jag anledning för jag såg den här på en vagn utanför…

Julgran med mus

…. och jag kunde inte stå emot den. Jag köpte en lite orkidé oxå. Vår ordinarie orkidéförsäljare i Salem centrum har försvunnit och det känns inte bra. En guldkant var att Pär hade handlat där så ofta att han fick rabatt, men deras orkidéer var av enastående kvalitet. Kanske kan Blomsterprinsessan ta över?

Dagens låtlisterepresentant är Agnetha & Linda med “Mössens julafton” som spelas om och om igen i mitt huvud, inspirerad av den lilla julmusen i krukan.

Besegrad mur ligger kvar

Mulet, småduggigt, blåsigt och 8 plusgrader. Det behövdes ingen vinterjacka idag. Stavgång i 60 minuter. Jag valde min favoritrunda runt Flaten och det var lite nervigt. Jag hade för avsikt att se till att onsdagens besegrade mur förblev liggande och när jag kom fram till stället där jag föll pladask gick jag långsamt, men målmedvetet tills jag hade passerat. Ha! Annars var det ingen höjdare, trögt och tungt. Jag dök in på Konsum och köpte en Japp och en påse lakrits. På torget pågick julmarknaden. Den hade varit igång en knapp halvtimme, så det var inte så mycket folk, men stämningen var hög. Det behövs mer än vind och duggregn för att Rönningeborna ska banga! När jag kom hem gjorde jag 50 knäböjningar och det var tufft. Jäklar! Jag var tvungen att pausa en halvminut efter 25 stycken. Resten av dagen har jag känt mig väldigt mörbultad, inte så mycket i benen som i överkroppen.

Mensen är riktigt spännande numera. Jag vet aldrig när den kommer, om den kommer och inte hur mycket eller hur länge. Det enda som jag vet med säkerhet är att jag får ont, mycket ondare än förut. Idag har det gjort helvetiskt ont (värkkombo flera gånger) med störtblödning. Jag har lärt mig något nytt om klimakteriet. När östrogenhalten sjunker, sjunker även serotoninhalten. Då är det inte längre så märkligt att många (de flesta?) kvinnor blir deprimerade och får ångest. När man då kommer till en läkare och beskriver att tillvaron är nattsvart och “Kan det ha att göra med klimakteriet?” och läkaren svarar nej, vad gör man då? Då kan det vara bra att veta att serotoninhalten sjunker tillsammans med det kvinnliga hormonet. Det är inte samma sak som att behandla klimakteriet som sådant med antidepressiva, men man bör behandla symptomen.

Dagens låtlisterepresentant är The Mountains med “Kings”.

Dimma och kylspray

Jag började dagen med en upptäckt: om jag ligger och sover ovanpå mobilen, så hörs inte väckningen. Meh! Därför fick jag sova en timme extra och därför kom jag inte iväg med stavarna förrän kvart över 10. Spotify lade av innan jag hade fått upp farten och jag lyssnade på min bok i stället, men det sänkte tempot. Inte så dumt, egentligen… Stavgång i 70 minuter och 30 knäböjningar. Joråsåatt… Det var härligt ute! Dimma – jag gillar dimma! – och solen gjorde tappra försök att skingra den.

När det inte är dimma kan man se husen på andra sidan Flaten, men inte idag.

Trots att jag inte har hunnit prova den ännu tänker jag tipsa om en kylspray som funkar på värmevallningar, Physicool. Den finns inte på så många svenska sajter och hos Supplementstore var den billigast. Min kroppstemperatur har sjunkit igen och jag har strumpor på mest hela dagarna och inte behöver fönstret vara öppet jämt heller, men jag anar att det bara är tillfälligt.

Många änder som gled runt parvis och en och annan häger.

Jag hann lyssna på 2 låtar innan Spotify gick i strejk och en av dem får vara dagens låtlisterepresentant. Alida med “Feathers”.

Stavgång och mobilvård

60 minuters stavgång runt Flaten. Flåsigt, men inte tungt och alltid lika skönt att komma ut! Det kommer visst att bli minusgrader nattetid under den här veckan och det kändes i luften och vindarna att nypet är lite vassare.

Det finns 2 vägar ned till stationen, de är lika långa, men den ena innehåller 3 trappor till utöver de 3 som inte går att undvika när jag ska hem och därför är det väldigt sällan som jag väljer den vägen. Nu när de bygger parkeringen och det är ett jävla oväsen har jag börjat ta vägen med trapporna. Oväsen eller ont i knäna – man har alltid ett val.

En av nedgångarna till Rönninge station. Långa skuggor vid 10-tiden.

Jag vill rekommendera McAfee antivirusprogram. Pär har installerat det på min dator och i min mobil. Det är 2 dagar sedan och det fungerar lysande! Datorn mår tydligen bättre för den har slutat sina ändlösa försök att få mig att leta upp ett antivirusprogram. Mobilen mår fantastiskt bra. Den blir inte lika varm längre och den laggar inte när jag lyssnar & spelar samtidigt. Jag avinstallerade 3 av de 4 appar jag skrev om tidigare (jag behåller Cooler Master tills vidare). Det är en provperiod på 1 månad och sedan kostar det 749 kr/år och det är ingen egentlig begränsning för hur många enheter man installerar det på.

Det känns lättare

80 minuter stavgång. Det var jäkligt skönt och det gick bra, men herrejösses vad jag blev trött! Det blev flera snytpauser (ja, jag är fortfarande förkyld) och mot slutet blev det armarna-känns-som-spagetti-pauser och den sista biten från centrum hade jag knappt styrfart. Det var länge sedan jag gick en längre runda med stavarna och de nya har dessutom ett större motstånd, 6 kg jämfört med 4 kg i de gamla, så naturligtvis tar det på armarna. Det nästan bästa med dagens runda var att jag inte fick ont i någon av fötterna efteråt. Jag är glatt överraskad och lättad! Ingen Voltaren-salva, inga värktabletter.

Det har varit en väldigt behaglig lördag. Efter stavgången tog jag en spa-dusch med ansiktsmask, kroppsskrubb och rejäl insmörjning med Essex. Som efterrätt på lunchen åt jag en kanelbulle (kanelbullens dag i morrn, gott folk!). Den var inte så färsk som jag föredrar och ändå åt jag hela och den var stor. Jag blev proppmätt. *rap* Jag lackade tånaglarna och läste medan lagren torkade och sen tog jag en tupplur i soffan och väcktes när middagen var färdig. Jag – en lyxhustru! Den vanliga te & lässtunden och nu datorn. Tillvaron känns i det stora hela lättare och då menar jag inte bara att 1,8 kg har försvunnit utan att jag slapp ha ont i fötterna och att jag – fanfardax – har fått en läkartid hos en svensk läkare som jag har träffat förut och som jag vet har arbetat på vc:n i flera år. Det känns som att vinna en högvinst!

Flaten byter sakta men säkert till höstskrud.

Skrivövning: en lokal nyhet

Det var inte svårt att hitta en lokal nyhet med tanke på att de håller på att göra om hela Rönninge centrum och jag valde att skriva lite om den senaste parkeringen. Det finns många sätt att skriva som en journalist på och här är mitt allra första försök.

Förändring

Det handlar om förändring. Utveckling. Framåtskridande. När jag flyttade från Södertälje till Rönninge kändes det som att flytta ut på landet, från höghus till grönska. En känsla av småstad i stället för förort trots att det inte ligger längre än tre mil från Stockholm eller 25 minuter med pendeltåg. Ett torg med en Konsumbutik, en pizzeria, en frisersalong, ett café, en tobaksaffär och en blombutik. Låga hus och en boulebana. Gångavstånd till Garnudden med flera badplatser. Flera promenadvägar runt Flaten. Det har gått 16 år och naturligtvis har Rönninge förändrats. Fler och fler väljer att flytta hit och då behövs bostäder och villorna står tätt nu, men det finns alltid de som vill mer. Det behövs fler bostäder och ju fler som flyttar hit desto större blir kraven på ett ”levande centrum” med fler affärer och infartsparkeringar. I år var det dags att dra igång den första etappen som innebär en cirkulationsplats (rondell på vanlig svenska) och så småningom ett utökat område för busstrafiken. Det har varit rörigt och bullrigt med flera trafikomläggningar och jag har undvikit att promenera där. Det känns inte bra när det inte går att få en överblick av trafiken och jag måste kila hit och dit som en skrämd råtta. I anslutning till pendeltåget finns en stor parkering och för ett par år sedan utökades den, men det räckte inte och den har utökats ännu mer på bekostnad av träd. Just nu byggs ännu en parkering i anslutning till den ursprungliga, men på andra sidan Centralvägen. Det växte flera höga, lummiga träd där. Riktigt varma sommardagar brukade jag gå i deras skugga i stället för på den stekheta trottoaren. De stod direkt nedanför en bostadsrättsförening och det var knappt att takåsen syntes bakom det lövrika grenverket. Nu är allt borta. Husen står blottade ända ned till grunden som oskyddade tandhalsar. Det ilar i mig av obehag. När jag protesterar mot det här på Facebook blir jag anklagad för att vara en motståndare till utveckling. Jag tycker om träd och grönska. Det ramar in det modernt hårda och för med sig färg och syre. När man skövlar träd i syfte att ge plats för något så trist som en parkering är det ett högljutt sätt att deklarera att inget är beständigt. Det handlar om förändring och jag tycker inte om det.