Dödsriket, finns det?

“Playground” av Lars Kepler med Angela Kovacs som uppläsare. För er som har följt Joona Linna vill jag tala om att detta inte är en av de böckerna. Det här är något helt annat. Verkligen. Inte en polis så långt ögat örat når. Jag var inte särskilt nyfiken på den här boken, men så lyssnade jag på “Storytelpodden” där de intervjuades och berättade om hur idén uppstod. Boken bygger på urgamla traditioner och berättelser om dödsriket dit man kommer för att skeppas över floden (Styx). I det här fallet utgörs dödsriket av en kinesisk hamnstad som kontrolleras av våldsamma triader.

Jasmin Pascal-Anderson är en f.d. militär som skadades svårt vid ett uppdrag i Kosovo. Hennes hjärta stannade i fyrtio sekunder och under den perioden vistades hon i hamnstaden. När hon kommer tillbaka vill hon berätta om sina upplevelser, men allt förklaras med den panik som uppstår i hjärnan vid syrebrist till följd av hjärtstopp; ett oräkneligt antal synapser och signaler. Hon vill inte släppa det och blir till slut tvångsintagen då hon anses vara psykotisk.

Vid en bilolycka flera år senare stannar hennes hjärta än en gång och hon befinner sig åter igen i Hamnstaden. När hon återvänder till livet får hon veta att hennes son, Dante är svårt skadad. Hans hjärta behöver stannas för att de ska kunna laga det. Jasmine får panik för hon inser att han inte kommer att kunna klara sig själv i Hamnstaden eller hitta tillbaka till livet. Hon får hjälp att framkalla ett hjärtstopp och kommer fram till Hamnstaden samtidigt som Dante. Triaden är ute efter det visum som alla nyanlända får, det visum som är nödvändigt för att kunna ta sig tillbaka till Livet. De lurar till sig Dantes visum. För att få tillbaka det blir Jasmine och Dante tvungna att tävla på Lekplatsen (Playground), en tävling på liv och död.

Lars Kepler har samma fina språk och otroliga driv i berättandet som i sina tidigare kriminalthrillers och boken är bra, men det blir för mycket déja vu från “Hungerspelen”; tävling på liv och död, inga regler, en massa döda och en publik som hetsar. I intervjun tyckte jag inte att de direkt bekräftade att det kommer att bli en hel serie om Jasmin och jag hoppas att det inte blir det för varför måste alla böcker vara den första i en serie och vad skulle de övriga handla om i just det här fallet?

Angela Kovacs växer som uppläsare och hon gör en mycket bra insats.

Det finns ingen, ingen som kan bevisa att man inte hamnar i ett dödsrike, en Hamnstad när man dör vare sig man har en chans att ta sig tillbaka till livet eller inte. Det finns många berättelser från nära-döden-upplevelser som vetenskapen gärna förklarar med just det som händer med hjärnan vid syrebrist till följd av hjärtstopp. Det är inte bara Jasmin som får gå i terapi och får en psykosdiagnos och medicinsk behandling. Människan har alltid varit och lär alltid förbli rädd för det som ligger utanför de vanliga referensramarna, men det är inte det samma som att dödsriket inte finns. Jag fascineras av den här möjligheten på samma sätt som jag fascineras av fjärilseffekten och strängteorin – det svindlar.

Dagens stund av lycka. Det finns ingen sån idag. Jag har städat och det tog en jäkligt lång tid. Jag var trött och fick ont och att ha mens varje dag i över en månad tar på krafterna. Ingen lycka idag. Mest trötthet, värk och ångest.

 

Fjärilseffekten och strängteorin

“22/11 1963” av Stephen King. Ja jävlar i min lilla låda vilken berättelse!!! Jag skulle kunna nöja mig med det omdömet för det summerar upplevelsen på ett tillfredsställande sätt, men den förtjänar mer än så.

Jake Epping bor i Lisbon Falls, Maine och arbetar som lärare i engelska på high school. Han äter ofta på “Al’s diner” och är ganska tjenis med ägaren och därför reagerar han när Al från en dag till en annan förvandlas från en fullt frisk äldre man till en som ser ut att ha ena foten i graven. När Al ber Jake att komma till restaurangen efter stängningsdags ser han en chans att få en förklaring, men när Al berättar att han har hittat en port till det förflutna, han kallar det för “kaninhålet”, har Jake oerhört svårt att tro på honom. Al visar in honom i skafferiet och uppmanar honom att blunda och föreställa sig det första trappsteget ned i en kolsvart källare. Jake gör det, tar några steg till och när han öppnar ögonen står han bakom yllefabriken som varit nedlagd i många år, men som nu är i full verksamhet. Han snokar runt och får klart för sig att det är Lisbon Falls den 9 september 1958. När han hittat tillbaka till Als skafferi har det inte gått mer än 2 minuter. “Det går aldrig mer än 2 minuter.”, förklarar Al. Han har tillbringat flera år i Landet Längesen, men när han återvände hade det bara förflutit 2 minuter. Varje gång han kommit tillbaka till nutiden har allt nollställts, så när han går genom “kaninhålet” igen börjar allt om från 9 september 1958. Al är döende i cancer och vill att Jake ska ta över hans mission, den att förhindra mordet på president Kennedy.

Det här är en fantasieggande filosofisk intrig för vem har inte ägnat sig åt tanken “Om jag kunde gå tillbaka i tiden skulle jag ändra på…”? Här kommer begreppet fjärilseffekten in som innebär att om man går tillbaka och ändrar en sak, en liten detalj eller ett presidentmord, kan det få följdeffekter som är omöjliga att förutse. Både Al och Jake gör en “provrunda” för att se om det över huvud taget går att ändra på det förflutna och det visar sig att det förflutna är obändigt och lägger hinder i vägen. “Motståndet mot förändring är proportionellt mot hur mycket framtiden kan komma att påverkas av en viss handling.” Om man försöker förhindra ett presidentmord som påverkade hela världen får man räkna med ett visst motstånd.

Boken är en storpocket på nästan 800 sidor och det en av Stephen Kings böcker som håller hela vägen, från första sidan till sista. Jag gillar Stephen King och har läst hans böcker under mer än 30 års tid, men alltför många av dem har en bloddrypande final. “22/11 1963” skiljer sig från mängden eftersom den inte handlar om något övernaturligt (bortsett från tidsresorna förstås) eller om utomjordingar eller otäckheter som klär ut sig till clowner för att lura barn. Därför blir finalen inte bloddrypande och det är en av bokens absoluta fördelar.

Strängteorin bygger, förenklat, på att det finns flera parallella universum där t.ex. jag själv lever mitt liv helt ovetande om alla andra jag som lever sina liv i alla andra parallella, samtidiga universum. Det är möjligt att det jag skriver nu är en spoiler och i så fall kan du som inte har läst den här boken sluta här. Al var säker på att alltihop nollställdes varje gång han klev genom “kaninhålet”, men i stället bildades en ny sträng varje gång och den strängen innehöll allt som en händelsekedja för med sig. Han hoppade fram och tillbaka en gång i veckan under flera års tid och varje gång skapades en ny händelsekedja. Finns det utrymme för hur många strängar som helst? Kan en sträng brista och vad innebär det? Det är oöverskådligt! Jag har en egen liten fundering som har att göra med att Jake övervägde att stanna kvar i Landet Längesedan. Vad skulle hända när tidpunkten för hans födelse inföll eller skulle hans inhopp i det förflutna få en fjärilseffekt som gjorde att han inte föddes, men om han inte föddes skulle han ju inte ha fått möjlighet att ta sig genom “kanihålet”. Eller?