Vid 3 tillfällen i vintras bokade och avbokade jag tid för akupunktur för vallningarna. Avbokningarna berodde på att jag var i så uselt skick att jag inte hade orkat ta mig hela vägen till Odenplan. Visserligen mår jag allt annat än bra nu heller, men idag tog jag mig dit trots att jag var så trött att det susade i huvudet. Natten till igår sov jag ordentligt i flera oavbrutna timmar med hjälp av Circadin. Jag tog en igår kväll också, men jag kunde inte somna. Jag låg vaken till 3 innan jag lyckades slumra till och fick sova 2 timmar och sedan måste jag på toaletten. Efter det var det bara 1 timme kvar innan jag skulle stiga upp. Jag hade gett mig fan på att jag skulle dit – inga ursäkter! Hälsoporten på Frejgatan i närheten av Odenplan är lätt att ta sig till nu när det går att åka pendeltåg hela vägen och sedan en promenad på 5 minuter. Det var AL som behandlade mig. Vi pratade lite först och hon förklarade att beroende på hur snabbt min kropp svarade på behandlingen fick jag räkna med 5-10 besök och det var jag inställd på. Hon började med att “nåla mig” på ryggen och så fick jag ligga i kanske 10 minuter. Sedan gjorde hon likadant på framsidan. Jag gillade henne. Hon hade ett fast handslag – det är en pålitlig signal – till skillnad från läkaren i Södertälje som räcker fram sina slappa fingrar när hon hälsar. Jag ska få nästa behandling om 1 vecka.
Ångest, ångest, ångest. Trots Lergigan, trots att jag sov en stund på eftermiddagen. Är oerhört lätt irriterad och makalöst leds.
