Upptrappning

Elin mår bättre. Efter samtal med psykolog och ett möte med chefen bestämdes det att hon ska försöka arbeta 25% (2 timmar om dagen) med start den sista januari. Jag tycker att det är lite väl raskt marscherat samtidigt som det är en lättnad. Det är bra om hon inte fastnar i sjukskrivningsträsket. Min oro lär inte försvinna i ett nafs…

Trädkojan

Igår monterade jag isär utsidan av stamnen till trädkojan och var extra noga med att räkna plupparna på klossarna, skilja på mörkbrunt och chokladbrunt, vrida och vända och jag fick allt på plats. Jag tror faktiskt inte att det var fel från början, men – plötsligt händer det! – det saknades 2 bitar!! Förvåning. Chock. Förundran. Det rör sig om 2 små bitar som inte är bärande utan mer dekorativa för att ge struktur åt barken. Det är möjligt att kontakta Lego för att få just de bitarna, men det känns definitivt inte nödvändigt.

Hoho?

Jag lever, men är småförkyld, trött och seg i huvet. I förrgår började jag bygga trädkojan och det gick bra. Jag var noga med att vrida och vända på stommen för att få ytsektionerna av stammen på rätt plats, men det blev fel någonstans i alla fall. Jag måste montera isär den en sektion i taget, bläddra bakåt i byggbeskrivningen, göra om och göra rätt. Idag har jag inte den rätta orken eller koncentrationen och förkylningen gör att ögonen känns torra och irriterade. Det positiva är väl att bygget varar längre! Nu ska jag sova middag.

10.000

Pär och Elin har tillsammans ett system för lego-byggande medan jag har ett heeeeelt annat som de fnissade åt. Varje gång jag öppnar en påse med klossar sorterar jag dem efter färg och varje färgs olika former. Sedan behöver jag bara titta i beskrivningen och plocka ihop de bitar jag behöver. Pär och Elin tömmer påsen och river igång. Det känns otänkbart för mig att göra så! Jag vet inte hur många gånger de utbrast ”Det saknas en bit!” följt av ”Jag hittade den!”. Det var en av anledningarna till att jag inte pallade att bygga tillsammans med dem…

I förrgår, söndag, fick jag äntligen lust att bygga igen och jag fick bygga själv.

Jag byggde från skorstenen och resten av aktern. När jag var nästan färdig fick Pär äran att trycka fast masten i fästet under däck. Någonting lossnade och rasslade nedåt på insidan. Vi försökte att vända på det för att skaka ut biten, men utan resultat. Det fanns inget annat att göra än att ta isär det jag byggt. Jag gnisslade tänder och svor. Kaos! Oreda! ”Det saknas en bit!” Pär hade inget emot att göra om det och han höll på i nästan 2 timmar. Jag drog mig undan till mitt rum och läste medan jag väntade. När Pär lagt sig byggde jag ihop det sista.

Nu är Titanic färdig!!! Den står på en hylla på övervåningen. Den väger ca 20 kg, består av 10.000 bitar och det SAKNADES INTE EN ENDA BIT!!! Legos största mästerverk som även är vackert att ha framme.

Överlista

Jag har kommit på mig själv med att försöka lista ut handlingen i förväg både när jag läser och när jag ser filmer eller serier. Vad 17 ska det vara bra för?! Förmodligen har jag ett behov av att känna mig smart. ”Jag vet vem mördaren är!” ”Jag slår vad om att de har samma pappa!” Det förtar onekligen spänningen. Jag blir stressad av spänning, så jag försöker undvika stressen genom att forcera fram lösningen och det är faktiskt stressande…

Översocialiserad

Efter 7 dagar med sällskap och få möjligheter att få vara ensam kom Den Stora Tröttheten. Igår tog jag mig inte ur sängen förrän klockan 13. Jag somnade hela tiden om. 2 nätters dålig sömn gjorde inte saken bättre. Det blev 2 pyjamasdagar i rad, men idag behöver jag verkligen duscha. Klockan är 10 och jag har faktiskt varit vaken i 1 hel timme!

Lego-bygget av Titanic avstannade, men vi lyckades få hem det utan att en enda kloss lossnade tack vare att Lego, ännu en gång, visade prov på sin genomtänkta produktutveckling. De 3 rejäla kartonger där påsarna med klossar var indelade i fartygets sektioner visade sig vara tillräckligt stora för att rymma varsin del av fartyget. Inget mindre än genialt! Nu är frågan: ska Pär och jag bygga resten tillsammans (inte troligt för min del) eller ska han få göra sista biten själv eller ska jag, i självisk anda, lägga beslag på på den?