Kategori: Allmänt

Henry David Thoreu skrev ”Walden” efter att ha tillbringat 2 år i vildmarken. Han byggde en liten stuga och satt där och filosoferade. Boken räknas till klassikerna och nu finns den som ljudbok med Gerard Hoberstorfer som inläsare. Den kom ut i mitten av 1800-talet och kan nog räknas som en tidig samhällskritisk ”mindfulness”.

Jag lyssnade 4,5 timme av 14,5 innan jag gav upp. Hur kunde han veta hur han skulle göra för att bygga en stuga från absoluta grunden där han till och med behövde välja vilket träd som passade bäst som virke? Han gjorde inte ett enda misstag och gjorde, i stort sett, allt själv?! Självsäker och självtillräcklig. Torr och humorbefriad i avsaknad av självdistans.

Han benämner ursprungsbefolkningen som ”vildar” och araber som ”moraliskt underlägsna”. De är tidstypiska rasistiska uttryck, men när jag tänker på att ordet ”negerkung” från Pippi-böckerna, som även det var tidstypiskt, ströks, så osar det dubbelmoral. Astrid Lindgren var väl inte lika fin som herr Thoreu.

Språket i ”Walden” är balsam för en språkpolis öron och inläsningen likaså, men jag förstår inte varför boken tillhör de jag ”bör ha läst”. Det var när HDT kom in på just bra och dålig litteratur och vad skillnaderna består i som mina öron stängde av. På 1850-talet var läskunnigheten långt ifrån så självklar som den är idag och tillgången till böcker begränsades till de som studerat eller var välbärgade. Han själv studerade på Harvard i ämnen som klassiker, filosofu och naturvetenskap. För honom var klassiker de samma som ”Odyséen” och ”Illiaden” och helst på originalspråket, grekiska. Det var det enda sättet att få själsligt och intellektuellt utbyte av att läsa. Den vanliga människans tillgång till och utbyte av de föjetonger som publicerades i dagstidningar var, enligt honom, förkastligt. Behöver jag säga vad jag tänker om den sortens snobberi?

”Walden” bygger på hans erfarenheter av att utmana sig själv – hatten av för det! – , men gav intrycket av att han suttit i en bekvöm länstol framför brasan och dikterat alltihop. För mycket tänkande och för lite berättarlust.

I denna energikrisens tid har det dragit igång en diskussion i DN:s insändarspalt. Den handlar om handdiskande eller maskindiskande. Diskussionen inleddes med att en kvinna ifrågasatte energirådets beräkningar till fördel för maskindiskning. De hävdar att det går åt 90 liter vatten (sic!) när man handdiskar efter en middag med 13 kuvert. NITTIO LITER?! Lika mycket som ett badkar. När kvinnan som skrev insändaren bad energirådet att få se deras beräkningar fick hon en A4-sida med plottriga handskrivna uträkningar. Undrar om de drev med henne?

Jag har aldrig använt en diskmaskin. Det har inte Pär heller. Vår familj består inte av fler än 3 personer och sedan Elin flyttade är vi bara 2, så det finns inga argument för att ha en maskin som gör jobbet.

Fördelar med att handdiska enligt mig: det kan vara kontemplativt, jag får en stund för mig själv, det är tillfredsställande att se det rena resultatet, om jag ”går sönder” behövs ingen reparatör för då diskar Pär. Om vi hade en diskmaskin skulle vi gå miste om ett skåp eller en stor del av bänkutrymmet om det är en mindre modell.

Fördelar med att maskindiska enligt mig: hm…inga.

Nackdelar med att handdiska enligt mig: inga.

Nackdelar med att maskindiska enligt mig: skrymmande, ännu ett maskinljud, ännu en maskin som kan gå sönder. Ännu en trasig maskin som ska bytas och därmed skrotas och i sin tur bidra till sopberget.

Det finns ingen som kan övertyga mig om att energi- eller vattenmängden hos en diskmaskin är så pass mycket lägre att skillnaden kan motiveras.

Så här gör jag när jag diskar: jag sköljer av matresterna. När tallrikar och bestick ligger i hon fyller jag på med vatten som blir varmt medan jag spolar (en motståndare till handdiskning fyllde inte hon förrän vattnet blivit varmt – vilket otroligt slöseri!), diskmedel i när det nästan är lagom med vatten. När allt i hon är rent och flyttats över till vasken sköljer jag under en tunn stråle med kallt vatten. Jag behöver aldrig byta diskvattnet mot nytt så vida det inte handlar om ”13 kuvert”. De få gånger något behöver handtorkas sköljer jag i varmt vatten.

För att det ska löna sig att maskindiska måste maskinen vara full. Om disken ska bli ordentligt ren behöver matrester sköljas av. Maskinen sköljer sällan helt rent. Det går inte att diska kastruller eller gjutjärnspannor.

Pärs kollegor blir nästan provocerade av att höra att vi inte har diskmaskin. De finns de som äter pizza om diskmaskinen är trasig. Om det beror på slöhet eller bristande kunskaper i diskandets konst framgick inte. När familjen slipper bråka om vem som ska diska kan de bråka om vem ska tömma mskinen eller så kan de ha 2 maskiner och behöver inte längre några skåp att förvara poslinet i.

Människan blir allt slöare och är livrädd för att ha tråkigt. Det tar ca 30-40 minuter för mig att diska och då stressar jag inte. Vad gör alla maskindiskare med all denna extra tid?

Nu är jag en aning fundersam. Allergitestet i oktober var positivt för endast björk. Enligt appen Pollenkoll finns det inget pollen alls vilket inte är förvånande. De senaste veckorna har jag varit tröttare än vanligt, ögonen är mer ljusknsliga, torra, irriterade och lite kliiga. Vanliga ögondroppar har ingen effekt.å Jag har en konstant förkylningskänsla i kroppen. Om jag gick till en läkare skulle proverna inte visa på något fel utöver de vanliga. Själv är bäste dräng: jag tog ett allergipiller och Livostin-droppar i ögonen och det känns bättre. Det handlar alltså om allergi, men mot vad? Vem har fel? Huddinge eller Pollenkoll? Jag konstaterar att för mig har allergisäsongen börjat.

Förra onsdagen: varning från SMHI om stora snömängder, hårda vindar och drivbildning. / Torsdag: snö utan hårda vindar / Fredag: mer snö utan hårda vindar. / Lördag: litet mer snö utan hårda vindar. / Söndag: töväder. / Måndag: regn. / Tisdag: Snön ett minne blott. / Idag: hårda vindbyar och horisontellt regn. Jag bangar sällan för dåligt väder, men idag tog det emot att gå ut för att hämta ett paket. Dessutom upptäckte jag att min vinterjacka inte håller tätt på framsidan och på axlarna.