Kategori: Allmänt

Jag är bitter. Jag är övertygad att allt går åt fanders på grund av människan. Det är kört. I ”Vänligheten” av John Ajvide Lindqvist hittade jag den här texten som summerar mina känslor.

Oxå ensam.

Jag vaknade klockan 5 och gick på toaletten. Efteråt blev jag sittande på sängkanten. Det var tyst. Otroligt tyst. Fönstret var öppet, men inte ett ljud. Gråa moln hängde låga efter gårdagens regnskurar med en dimma som börjat lätta. Björkarnas löv hängde trötta och heeeelt stilla efter att ha piskats av regn och kraftiga vindar de senaste dagarna. Ingen annan än jag verkade vara vaken. Inga av de vanliga ljuden hördes. Ingen trafik. Inget dunkande från ett pendeltåg. En enda fågel sjöng på långt avstånd utan att få svar. Inte ens vägguret i vardagsrummet intill hördes trots att det alltid tickar fram sekunderna. Det var som att tiden stannat. Tyssssstnad… Ödsligt. Ensam. Kusligt.

Bland grenar och löv.

Jag såg ”Dance 100” på Netflix. En danstävling med ett annorlunda upplägg. I stället för att dansarna bedöms av domare fick dansarna bedöma de 6 koreografer som skapade föreställningen. Dansarna röstade på vilken koreograf som skulle gå vidare och vilken som skulle bort. I det första avsnittet fick en koreograf noll röster! Fy tusan… Det jag inte gillade med serien var musiken som till 80% var hip-hop och rap. Avskyr, verkligen avskyr det! Hårda och aggressiva koreografier. Min favorit vann och den koreografin var så bra att jag kunde överse med musiken.

Jäklar vad det har regnat!! Äntligen!! I söndax var det en enda lång ösande åskskur. Regnet var så kraftigt att det hördes ett susande. Det ploppade och droppade bland hasselns löv. Allt grönt slurpade och suckade av välbehag. Den skumma dagern gjorde att mina ögon fick vila. Solglasögon inomhus. Pär åkte till Öland och vi träffas igen i Hässle nästa söndag. Jag får 2 veckor i solitär tystnad. Aaah…

Det fortsatte att regna igår, inte samma skyfall, men heller inget promenadväder. Dessutom led jag av sviterna från en sömnlös natt mellan lördag och söndag. Det var ett gyllene tillfälle att träna med gummibanden! Jag valde att backa tillbaka till xtra lätt. Det blev en tung start med en ovillig kropp, men jag lät bli att pressa och lät pauserna mellan övningarna bli lite längre och det tunga blev bara småtungt. Som så ofta efter det första passet efter ett uppehåll åkte benen på pisk tillsammans med rumpan, men det känns bra.

Dagens låt har inget med träning att göra utan snurrar utan påverkan utifrån: ”Temperature” med Sean Paul.

Vatten, svalka och glädje!

Jag fick ett psykbryt när jag skulle rama in min senaste tavla. Det så jävla svårt att centrera motivet utan att det böjs över kanten på ramen och gör att stenarna lossnar. Ramen av skört balsaträ är inte idealisk att arbeta med. I min senaste leverans hade en av delarna gått sönder och en ny är väg. När jag satte ihop en av ramarna igår sprack den ena delen i kanten, men jag tänkte att canvasen skulle bättra på stabiliteten när den väl var på plats. Jag kom inte så långt. Motivet blev hela tiden snett åt ena eller andra hållet, jag tog loss stiften och gjorde om, stenar lossnade, det var varmt, jag började svettas och PSH!!! (piss,skit & helvete). Jag sköt den åt sidan och gick därifrån. Jag har monterat 8 tavlor hittills och efter ett tag började jag misstänka att motivet inte är helt centrerat på själva canvasen. Idag mätte jag en stor som jag började på igår. Den smalaste kanten är 21 mm medan den bredaste är 27 mm. Det skiljer 6 mm. Ha! Det är inte konstigt att det är svårt att få till det, att spänna ut den!! Pär ska klura ut en smartare ram. En möjlighet är att använda endast över- och nederkant i ett tyngre träslag och utnyttja tyngdlagen för att hålla canvasen spänd.

”Paraplyer i regn”. Jag gillar hur regnet får färgerna att flyta ned mot kanten. Kanterna på canvasen spretar…

I samband med Elins flytt till Hässle och vår nya tradition med Ölandsjul har jag sett mig nödgad att införskaffa adekvat utrustning. Jag har en rejäl bag och en rejäl necessär, men i och med min förestående tågresa behöver jag en annan väska att packa i. När bagen är full är den bökig att släpa på, direkt otymplig för en tripp längre än en helg och nu ska jag vara borta i en knapp vecka. Jag har haft små-ångest över det här tills jag bestämde mig för att jag behöver en resväska. Jag hittade en för 599 kr hos Biltema. Nu är jag en glooobetråtter! Den är lätt – utan packning – med 2 bra bärhandtag, ett teleskophandtag och 4 hjul. Varför sätter de inte gummihjul på väskor, så rasslet dämpas?!

En annan anledning att packa i en resväska är att det finns möjlighet att sätta dit ett lås. Det blev ett kodlås med en vajer i stället för bygel. Den sista punkten i bruksanvisningen för att byta kod är ”Kom ihåg din nya låskombination.”. Håhå jaja…