Game of thrones. Mycket prat. Stort ståhej. Många åsikter. Våld, blod, våldtäkter. Elin och Robin gillar den mycket. Jag lånade första säsongen av Robin. Jag såg 2 avsnitt och sedan beställde jag de 2 första säsongerna på blu-ray. Mitt motstånd har varit av motvallskäringssorten ungefär som det var med smartfånen, men när jag faller faller jag rejält (“Tiiimbeeer!) och jag erkänner att jag hade fel och jag är glad att jag hade fel för annars hade jag missat en upplevelse som heter duga! Våld, blod och våldtäkter, visst (inte mer än i vilken annan serie som helst), men även otroliga miljöer och dräkter, klassiska familjefejder med intrigerande, fantasi, starka kvinnor och lågmäld humor och drakar. Åh, jag älskar drakar! Jag vet inte hur trogen manuset är George RR Martins böcker, men fördelen med att serien är baserad på böcker är att den inte kan flippa ur alltför mycket som många serier har gjort t.ex. Dallas, Lost, Brothers & Sisters, Mac Leod’s döttrar.
Inledningar har jag många åsikter om. Inledningen till “Frasier” är kort och koncis och det gillar jag. Den som finns i “Mad Men” är fördelaktigt kort och jäkligt snygg. Inledningen till “Six feet under” är tråkig och alldeles för lång precis som till “Big love”. De har lagt ned ett otroligt arbete på inledningen till “Game of thrones”. Den är knappt 2 minuter och det absolut läckraste och snyggaste jag sett! Det faktum att jag inte vill missa inledningen trots att jag kan hoppa över den är ett tecken på att den är utöver det vanliga. Musiken ger mig ståpäls och passar bra på hög volym. Jag hittade den på YouTube och länken leder dit för jag har inte fattat hur jag ska få med din i min WordPress-blogg.
