“De sju systrarna” av Lucinda Riley. Jag behövde 100 sidor, en femtedel, för att bestämma att boken inte var läsvärd. Det var en irriterande fixering vid systrarnas utseende och i synnerhet vid Maias eftersom hon är huvudpersonen i den första delen. Hon är såååå vacker att alla hela tiden måste påtala det. Samtalen systrarna emellan känns onaturliga eftersom de avslutar varannan mening med “älskade syster”. Deras fostermor är blid och vän och “kan inte säga mer än så, chérie” eller “jag vet inte mer än du, chérie”. Det är för mystistifikt och utstuderat kring Pa Salts liv och död. Blä!
Författare: Ewa
Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades.
Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades.
Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom.
Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur.
1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm.
Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest.
Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/
Visa alla inlägg av Ewa
