Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades.
Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades.
Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom.
Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur.
1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm.
Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest.
Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/
Jag hade tid hos doktor AJ på Södertälje psyk. Det var knappt att jag tog mig dit trots att Pär hämtade mig vid Södertälje hamn, så att jag fick åka bil sista biten (Kusens backen hade – bokstavligt – knäck mig idag). Förkylningen är grym och jag är fullständigt dränerad på ork, men att återbuda den här sortens läkarbesök gör jag inte i första taget eftersom det gäller att hänga kvar nu när jag har fått in en fot. Det blev inte så mycket sagt. Från och med i morgon ökar jag Brintellix-dosen till 15 mg/dag. Nozinan fortsätter jag med utan förändringar. Hon kommer att ringa mig någon gång under vecka 2, efter trettonhelgen och tills dess ska jag fundera på om jag skulle må bra av en regelbunden samtalskontakt. Igen.
För en vecka sedan var det 1 år sedan Selma dog. Jag saknar henne fortfarande…
Sedan flera år tillbaka köper Pär och jag inte julklappar till varandra. I stället köper vi något gemensamt t.ex. ett nytt sofföverdrag eller, som förra året, en riktig lyx-klapp i form av en ny tv. I år blev det nya handdukar och en brödrost. Förra gången vi köpte handdukar för x antal år sedan valde jag noga; jag letade, mätte storlekar och vi fick välja var sin färg (då bodde Elin fortfarande hemma) och sedan föll valet på Jotex’ egna märke Happy. Det var ett riktigt bra köp som inte ruinerade oss och som har hållit mycket, mycket bra med tanke på att jag har tvättat dem varannan vecka, men inte bytt dem, så de har hängt på krokarna i badrummet sedan de köptes. Nu har de äntligen fått avlösning! Pär valde skogsgrönt och jag valde randigt som får mig att tänka på marmeladstängerna som fanns att köpa när jag var liten.
Jag har tvättat dem 1 gång och nu är i alla falla den lilla handduken invigd. Väldigt mjuk o gosig….
Vår brödrost från OBH Nordicas gamla serie Chili sjunger på sista versen i och med att rostningen är nyckfull trots att jag upplever det som att jag ställer in med hjälp av de få reglage som finns. Det enda som inte är nyckfullt är att den aldrig rostar båda sidorna av brödet. Där är den konsekvent vill jag lova! Nu har vi beställt en stålgrå från Philips. Hos Tretti.se finns brödrostar från 189 kr till 4,809 kr. En av dem som gick till semifinal när Pär och jag valde var en stilren, vit sak från Electrolux och när jag såg att den fanns i rött blev jag entusiastisk, men entusiasmen dog fort för priset var 12oo kr högre. ??? Jag fattade inte varför och inte fanns det tillräckligt med information om varje brödrost för att kunna göra en jämförelse. Jag blev inte besviken, det handlade inte om det. Jag blev mer förundrad. Det handlar om en brödrost och inte brödtillverkning. Ja, just brödtillverkning för vissa brödrostar såg ut som små fabriker med runda displayer, spakar och extra galler att bygga ut med för uppvärmning av bröd som t.ex. den här från Delonghi som är nedsatt till en tusenlapp. Ganska snygg att se på ändå.
… eller den här från Kitchenaid prisnedsatt till 3,500 kr.
Jag antar att om man har ett STORT kök med många, STORA avställningsytor, så kan man ha en STOR brödrost stående framme på bänken. Även om jag hade plats skulle jag inte köpa den från Kitchenaid. Så ocharmig och klumpig….
Jag har hämtat mina nya glasögon hos Specsavers i Tumba.
Glasögondfodralen ser ut som godisbitar! Samma sorts praliner som vi fick från Elin och Robin köpte jag hos Interflorabutiken.Några medikamenter från Kronans apotek. Pär och jag träffas vid middagen, men annars hostar vi var för sig, i varsitt rum….Den här filuren var den första jag fick ögonen på när jag klev på hos Klackenbergs bokhandel. Är det en räv? Är det en tvättbjörn? Spelar ingen roll för han är min nyckelväktare.Jag fortsatte längre in i butiken och hamnade bland alla presentartiklar och där hittade jag en skyddsängel till mig själv. Tillsammans med drömfångaren håller den mig trygg.Ängeln hänger under sälarna, de goa och glada älsklingslunsarna.
En 10 centimer lång penna som passar väldigt bra i min pyttiga handväska.
Nu är det värsta kvar och känsliga läsare varnas för osmakliga bilder!!
Terminalglasögonen med röda bågar (syns inte så bra på bilden). Jag trivs inte i dem; de är för stora och ”uggliga”.Läsglasögonen känns betydligt bättre och har en vacker strassdetalj på skalmen.De nya solbrillorna med mönster i klarblått och orange är helt godkända, men jag fick ingen möjlighet att prova dem idag eftersom vädret var heeeeelt annorlunda från igår.
Inte tusan orkade jag upp eller ut i morse trots det lockande vädret. Ämlig är bara förnamnet. Jag duschade varmt för jag fryser jämt och så drack jag några muggar te. Jag åt lunch lite tidigare och tänkte lägga mig och sova på eftermiddagen, men medan jag försökte koncentrera mig på Jessica Jones och hennes rymningsbenägna morsa och hjälteavundsjuka ”syster” gled blicken ofta mot fönstret och den knallblå himlen och de små istappar som bildats på undersidan av balkongräcket – 2 tydliga tecken på att mitt favoritväder höll på där ute. Dessutom skulle det inte dröja alltför länge innan Den Blå Timmen skulle vara inne. Jag ville ut! Medan jag såg färdigt på avsnittet bytte jag om och 5 i halv 15 kom jag iväg. Jag gick den långa vägen till Filmkedjan för att hämta ett litet paket från Lyko med många supermasker. Det var skönt ute! Nackdelen med tidpunkten var mängden trafik och människor. Kroppen gick med på en vinterpromenad bara jag höll lågt tempo och det inte var för att jag börjar få riktigt allvarlig panik över vikten, så hade jag inte dragit iväg med tanke på hur förkyld jag fortfarande är. Det blev ett par hostattacker längs vägen och de mildrades med vatten. Jag har alltid med mig vatten även om det är kallt ute, men jag fyller flaskan med ljummet, nästan varmt, vatten som inte hinner bli helt kallt medan jag är ute. Jag tycker inte längre om att dricka kallt vatten eller isvatten. Vägen hem från Filmkedjan gick tungt och då kändes det bra att kunna skylla på att jag ju faktiskt är förkyld och inte bara ett fetto i dålig form. Jag blev snabbt kall och småfrös när tempot gick ned och då var det ändå inte mer än 4 minusgrader.
Det betonggrå vattentornet får ny färg av solnedgången ungefär 5 över 15.
Dagen i dag har varit strösslad av ångest och knytnävar. Jag avskyr verkligen min kropp. Jag tycker att jag är ful och jag känner mig värdelös; mer dränerande än bidragande. Det här är väl något jag kan ta med doktor AJ på måndag.
