“En dag för några år sedan gick jag genom Norrtälje och plötsligt fick jag syn på den: vänligheten. Där var två byggjobbare som stod och skrattade och den ene klappade den andre på axeln, där var en bil som stannade för att släppa någon över gatan, där hölls en dörr upp och där hjälptes två främlingar åt med en barnvagn som skulle på bussen.
När jag väl hade fått syn på vänligheten så kunde jag inte sluta att se den eftersom den finns överallt. Människor gör små saker för varandra i syfte att förenkla tillvaron. Händer sträcks fram, hjälp erbjuds och någonting flyttas eller lyfts, ett hinder undanröjs.
Vänligheten skymtar bakom våra handlingar och hörs bakom våra ord. Trevlig helg, ha en bra dag, lycka till, ta hand om er. Det är enkla fraser och till intet förpliktigande, men de är sprungna ur en källa av välvilja. Jag vill att du ska ha det bra, vem du än är.
Vi behöver vänligheten och vi utför dess gärningar som en självklarhet, utan att tänka. Blickarna som möts, leendet som kastas, tacket som utsägs. Vänligheten är vårt värn mot sönderfall och vi gör väl i att då och då betänka den. Den är så viktig och samtidigt så skör. Vad händer om vänligheten vittrar bort och vad blir det då av oss?”
Ur “Vänligheten” av John Ajvide Lindqvist
Jag har lyssnat på boken 2 gånger och nu läser jag den. Det är den absolut bästa av hans böcker! Han är en fantastisk berättare i samma liga som Stephen King och har ett rikt språk med tänkvärdheter och humor. I “Vänligheten” dyker en container upp från ingenstans. Det finns något i den som sprider ett obehag omkring sig redan innan den har öppnats…. Det är sällan en allegori varit så tydlig för mig. I containern finns det som gör vårt samhälle hårt, kallt och själviskt. Det vi kan bekämpa det med är vänlighet och mer vänlighet.
“It’s so easy lo laugh, it’s so easy to hate. It takes streangth to be gentle and kind.” / The Smiths
