En känsla av meningslöshet. Pollenarmén står beredda för anfall. Idag var det +17 grader. Jag är alltid trött. Jag har ofta ont i ryggen. Jag är uttråkad med ångest som lurar i bakgrunden. Jag promenerade igår. När jag vaknade vid 9 var min första tanke: “Hur fan ska jag få den här dagen att gå?!”. Förmiddagarna kan jag sova bort medan eftermiddagarna blir sega. Jag bestämde mig för att köra ett gummipass, mediumvarianten, trots att det inte brukar bli lyckat när jag promenerat dagen innan. Det gick överraskande bra, jag hade ork, koncentration och flyt – det var skönt! Där försvann 2 timmar. Jag duschade och sedan gjorde jag i ordning läsrummet åt Elin och Siri som kommer imorrn.
Kronisk depression. Jag minns något som AG sade vid ett av våra samtal: det finns en sorg i min blick. Det har hon rätt i. Sorgen finns i hela mig. Hela tiden.
