Närvaro

Förra veckan gick jag förbi Kaffestugans uteservering. Där satt en pappa med knodden i en barnstol. Pappan skrållade på mobilen. Knodden sysselsatte sig med en brödbit. Hen var inte gammal nog att ha börjat prata. Jag reagerade på 2 saker: skrållandet förstås, men även att knodden satt med ryggen mot torget och allt som hände där.

Jag handlade på Konsum och sedan passerade jag dem när de väntade utanför sushi-stället. Pappan skrållade. Knodden satt i vagnen med sin brödbit.

JAG BLIR TOKIG NÄR JAG SER SÅNT!!! Det är så viktigt att vara närvarande. Även om barnet inte kan prata, så är det viktigt att ha verbal kontakt och när passar det bättre än vid måltider? Det är så de lär sig prata för bövelen! Och låt knodden sitta, så att hen kan spana på det som händer. Stimulans! När Elin var liten och vi var ute och fikade funkade det inte att hon satt med ryggen mot eftersom hon var så nyfiken och pigg på intryck. Närvaro! Kontakt! Stimulans! Det behöver inte vara så förbaskat pedagogiskt hela tiden. Umgås på knoddens villkor!

Jag blir inte bara arg. Jag blir ledsen oxå. 🥺

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.