Vill jag vara naiv eller misstänksam? Om jag väljer att vara naiv blir tillvaron mer positiv även om jag kanske blir lurad ibland och – förmodligen – kallad för idiot. Jag kan välja att tro på de telefonförsäljare som vill få mig att tro att just deras erbjudande är bättre än alla andras. Jag kan välja att tro på att just det företagets leveranser är fossilfria. Jag vill tro på att plasförpackningen är tillverkad av återvunnen plast. Jag vill tro på att schampot är tillverkat i Sverige, av naturliga råvaror och att företaget planterar ett träd för varje såld produkt. Jag vill tro på att de 800 kr jag ger till WWF varje månad verkligen förändrar villkoren för isbjörnarna, tigrarna, pandorna och den svenska naturen. Jag vill tro att sopsortering hjälper. Jag vill tro. Jag behöver tro!
Sverige är ett naivt land. Vi blev brutalt väckta när Palme blev skjuten (som om det vore underförstått att varje land bör räkna med att en ledande politiker mördas). Vi är naiva som vill leva kvar i den fred vi har haft i över 200 år (vi anses vara fredsskadade). Vår syn på invandring och vårt hopp om att kunna hjälpa människor på flykt är naiv (men vi är främlingsfientliga när vi skärper kraven). Vi är naiva i hur vi hanterar gängkriminaliteten. Vi är naiva som fortsätter att sträva efter det jämlika samhälle som byggdes upp under 1950- och -60-talen. Vi som är Nato-motståndare är naiva för att vi vill ha fred (jag anser att Nato-anhängare är naiva som tror att vi får ett kravlöst skydd särskilt nu när det lutar åt att värdnationen vill välja en sinnessjuk ledare).
Jag vill ha ett Exit pill!
