Förvirrad

Nu hänger jag inte med när det gäller signalerna från min kropp. Ena veckan orkar jag promenera flera gånger och jag har inte ont någon stans. Sedan svänger det och blir sinnessjukt trött och tar mig inte ur sängen före 12. Huvudet känns luddigt och jag har inte lust med något. Orken klöser sig tillbaka och jag känner att jag måste ut. Efter 1 timmes trög och tung promenad gör jag ryggövningarna och sedan är jag fullständigt sänkt. Ryggen och huvudet värker och jag är trött, trött trött! Idag steg jag upp vid halv 11 bara för att somna i fåtöljen. Vad. Vill. Kroppen. Säga mig?! Hostan har gjort sig påmind bara så där och har förstört några nätters sömn. Matlusten är väck och ingenting i matväg är gott. Pär kom hem från Öland igår efter 1 dryg vecka och under tiden har jag levt på gröt, omelett och mackor. Den här gången ids jag inte försöka förstå signalerna. Imorgon har jag tid hos lungspecialisten och oron för det besöket sätter ingen guldkant på tillvaron direkt.

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/ Visa alla inlägg av Ewa