Världens finaste kanin dog för 3 veckor sedan.
Min svärmor är allvarligt sjuk, långsamt döende.
Elin kommer att flytta hemifrån om 1 vecka. Vi har bott ihop i 24 år…
Det handlar om förändringar. Saknaden efter Selma har, som jag skrev igår, blivit hanterbar även om jag per automatik fortsätter att titta in i Elins rum för att bara se henne, men buren är borta och platsen den stod på fylls med flyttkartonger. Jag har varit kaxig när det gäller Elins frigörelse. Det är jag inte längre. Jag kommer att sakna henne väldigt mycket. Hon är det som håller ihop familjen eller som jag uttryckte det: “Du är nougaten i min Ballerina.”. Jag vet att jag kommer att klara mig; det blir en omställning av samma magnitud som när hon kom in i våra liv, men det ordnade ju sig till slut och det kommer det här oxå att göra. Då är jag mer orolig för att Pär kommer att få det urtråkigt med bara mig som sällskap eftersom jag blir allt mer introvert ju äldre jag blir. Dessutom hänger hans mammas tillstånd över honom och hans syster som ett stressigt svart moln…
Vissa förändringar tycker jag inte om.
