Jag brukar kalla mig själv för “periodare” för varje gång jag hittar något jag gillar eller som funkar för just mig kör jag stenhårt på det och endast det. Ett annat ord är “dillen” och jag föredrar det eftersom jag associerar periodare med alkolism och jag är absolutist.
Ett av mina pågående dillen just nu är Rupaul’s dragrace. Det har hållit i sig i flera månader och jag är så besviken över att Netflix inte tänker visa fler säsonger. Jag sörjer! Jag letar febrilt efter alternativa källor. Paramount+ har MTV, men sänder inte löngre i Sverige. YouTube har en hel del, men inga säsonger eller ens hela avsnitt. Jag får väl nöja mig med smulorna och betala för att slippa alla jäkla reklam.
Dille numro 2 är Lego. När jag hade byggt färdigt trädhuset kändes det tomt. Lika tomt som köksbordet blev där jag alltid bygger. Nu dammsuger jag Legoshopen och köper mina andra- och tredjehandsval. Tips! Webhallen har ett stort sortiment och lägre priser. Igår började jag bygga en s.k. 3-i-1 där jag kan bygga 3 olika med samma klossar. Fågelholk, bikupa eller en bänk med en igelkott och en ekorre. Sedan har jag en kartong med Nalle Puh + hans polare och huset. Det här dillet är dyrt och de färdiga modellerna tar plats även om alla inte är fullt så skrymmande som Titanic. Jag brukade rya och fördöma det nya sättet att bygga med Lego. De färdiga modellerna med sina specialklossar som begränsar barnets fantasi och skaparglädje! Hejåhå. Jag har ändrat mig och inte enbart för att det är kul att bygga med dessa färdiga modeller för vi har en trälåda fylld av hederligt gammalt lego i grundfärgerna rött, blått, gult och vitt. När jag hade grävt runt och sållat ut dem bitar jag var intresserad av ville jag bygga ett växthus till några märkliga skapelser jag lyckats få ihop av nedmonterade snittblommor. Ett enda ord: NOPE. Det gamla legot är så yxigt och hårt. Inga behändiga småbitar som kan hjälpa till att hålla ihop konstruktionen eller helt enkelt piffa upp den. Suck.
