Jag fick ett psykbryt när jag skulle rama in min senaste tavla. Det så jävla svårt att centrera motivet utan att det böjs över kanten på ramen och gör att stenarna lossnar. Ramen av skört balsaträ är inte idealisk att arbeta med. I min senaste leverans hade en av delarna gått sönder och en ny är väg. När jag satte ihop en av ramarna igår sprack den ena delen i kanten, men jag tänkte att canvasen skulle bättra på stabiliteten när den väl var på plats. Jag kom inte så långt. Motivet blev hela tiden snett åt ena eller andra hållet, jag tog loss stiften och gjorde om, stenar lossnade, det var varmt, jag började svettas och PSH!!! (piss,skit & helvete). Jag sköt den åt sidan och gick därifrån. Jag har monterat 8 tavlor hittills och efter ett tag började jag misstänka att motivet inte är helt centrerat på själva canvasen. Idag mätte jag en stor som jag började på igår. Den smalaste kanten är 21 mm medan den bredaste är 27 mm. Det skiljer 6 mm. Ha! Det är inte konstigt att det är svårt att få till det, att spänna ut den!! Pär ska klura ut en smartare ram. En möjlighet är att använda endast över- och nederkant i ett tyngre träslag och utnyttja tyngdlagen för att hålla canvasen spänd.
“Paraplyer i regn”. Jag gillar hur regnet får färgerna att flyta ned mot kanten. Kanterna på canvasen spretar…
