…hanteringen av tjocka människor.”
Tjockhet påstås idag vara ett medicinskt problem medan dess lösningar är beteendeorienterade (Herman & Polivy 2011). De som vill åtgärda tjocka människor har därmed getts ett stort moraliserande utrymme att påverka dessa människors självbild. Dessutom har som sagt en hel marknad öppnats för att exploatera hela vidden av den här mänskliga sårbarheten. Därmed har de tjocka fått en alltmer ångestfylld relation till sig själva och sina egna kroppar. Etikforskare beskriver att för att få någon som helst form av lindring måste människor, patienter och klienter uppleva att de behandlas som autonoma, kompetenta och tillhöriga människor (Lewis m.fl. 2011). I dag upplever de tjocka det rakt motsatta. På ett genomgripande sätt – biologiskt, psykologiskt och socialt – behandlas de som osjälvständiga, mindre vetande, kroniskt sjuka avvikare.
Susanne Brandheim
Ett tillägg från mig. Nu finns ju mediciner och då kan jag inte låta bli att fråga mig hur mobbingen och trakasserierna av tjocka kommer att förändras. “Om du inte åt så mycket chips och kakor skulle du ha råd med mediciner!” Den mänskliga fantasin när det gäller grymheter är jävligt livlig…
