… och Robin Ellacott är mitt favoritpar i deckargenren och det är ett högt betyg med tanke på att jag är hjärtligt trött på deckare. Författaren heter Robert Galbraith (en pseudonym för JK Rowling). Jag har precis läst ut “The running grave”, en tegelsten på 945 sidor.
De 3 första böckerna, “Gökens rop”, “Silkesmasken” och “Karriär i ondska” läste jag på svenska och de fanns hos Storytel en period. Från och med den fjärde boken, “Lethal White”, ges de ut endast på engelska. Jag blev besviken och arg, men ju mer jag lyssnade på böcker på engelska desto lättare blev det att även läsa på engelska, så nu är det en baggis och det är lika bra eftersom jag blir galen på alla usla svenska översättningar.
JK Rowling är en makalöst skicklig författare och det bidrar mycket till att jag följer serien trots att de är deckare. Jag tycker ofta att sätten som brotten genomförts på är utstuderade och i de 3 senaste böckerna har upplösningen varit alltför utdragen och därför blir böckerna tjockare och tjockare.
“Troubled blood” är del 5 och den var för lång, för omständig och flummig. De löste ett kallt fall som innehöll en massa astrologi. “The ink black heart”, del 6, handlade om ett dataspel och vänkretsen omkring det. En alltför stor del bestod av chattar med allt vad det innebär av interna uttryck, programmeringskod och nystartade trådar. “X logged out.” “X invites Y for private conversation.” Boken var riktigt dålig, åt helsike för lång – drygt 1000 sidor – och jag bläddrade faktiskt förbi ett par 100 sidor för att bli färdig och få veta vem skurken var. “The running grave” var riktigt bra! Gud ske lov! Cormoran och Robin anlitas för att få ut en kille från en sekt och Robin går under täckmantel. Den var spännande! Jag är fascinerad av dynamiken och psykologin inom sekter. Den var för lång och hade inte förlorat något på att kortas 200 sidor.
Jag brukade läsa Elizabeth Georges böcker om Thomas Lynley och Barbara havers (poliser, inte privatdevkare) och vid det här laget finns det 21 böcker. Elizabeth George har samma problem med att berättelserna blir mer och mer långrandiga.
