Jag är, om inte ren motståndare till, så definitivt inte en anhängare av AI. Vårt samhälle är redan hårt och människo-ovänligt och behöver inte ännu färre mänskliga interaktioner. Dessutom kommer mänskligheten att få en rejäl snyting den dagen AI går om oss och ser oss som onödiga. En dystopisk “Pygmalion”.
De senaste veckorna har DN skrivit mycket om chat-botar och hur de ska utvecklas ytterligare. Pär och jag brukar prata om det här. Han är mer teknikvänligt inställd och imponerad av själva tekniken samtidigt som han är kritisk. Det största hindret för att lyckas med att få fram en trovärdig mänsklig upplevelse är att vi inte kan föra över känslor. Känslor uppstår genom erfarenheter och hur ska AI ta till sig det?
Idag skrev idéhistorikern Johan Fredrikzon om bl.a. det. “För om begrepp som förståelse, mening och medvetande frikopplas från mänsklig erfarenhet, töms på sitt innehåll eller görs ovidkommande, blir det betydligt enklare att se hur maskinerna kör över oss. Då har vi ju redan förberett för att så skall ske.”
“Oron för att våra verktyg ska överlista oss bör därför inte sökas i deras ökade begåvning utan i det faktum att vi gått med på att justera vår syn på vad det innebär att äga ett förnuft och använda sitt omdöme till att passa de förmågor som vi observerar hos apparater.”
