Acceptans

Jag jobbar kontinuerligt med att acceptera att jag inte orkar lika mycket som jag vill. Det handlar om att väga deltagande mot reaktionen efteråt och eftersom jag är fruktansvärt trött på att vara sänkt i flera dagar efter ett jippo tackar jag nej. Nej. Nej. Nej. Överlevnadsinstinkt. Nu har jag upptäckt ännu ett motstånd.

Min kropp klarar inte av träning 2 dagar i rad. Jag visste redan att det aldrig blir lyckat när jag promenerar dagen efter att jag har styrketränat, men nu protesterar kroppen även när jag gör tvärtom! Jag gick en skön och rask promenad i fredax och styrketränade i lördax, men det passet … Blähä! Förutom att jag var trött blev jag matt och lite yrslig och armövningarna funkade inte alls. Jag kortade av passet ordentligt. Så. I fortsättningen är det varannan dag som gäller. Det har förmodligen med lungorna att göra. Orken är inte den samma och jag måste acceptera det.

Jag promenerade 70 minuter idag med farthållare och det var härligt!

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.