Nyårsafton är överskattad. När jag fortfarande bodde i Kiruna gick jag ut varje nyårsafton. Sedan jag flyttade ned har nyårsafton passerat obemärkt. Min kroniska depression har påverkat min inställning och de flesta nyårsaftnar har varit ångestfyllda och att ha ytterligare ett helt år framför mig kändes fruktansvärt tungt. Det hoppfulla fanns inte. Det var på den nivån att ett skottår förvärrade allt: ytterligare 1 dag. I vår familj har vi aldrig firat nyårsafton. Det är en dag som alla andra, men med lite lyxigare mat och en “Gott nytt år”- skål. Smällandet på kvällen? Handlar det om firande eller om att det är lajbans med fyrverkerier? Jag har inget emot att vara en glädjedödare när det handlar om nyårsafton: K.L.I.M.A.T.E.T!!!! I Sydney smällde de av 8 satans TON fyrverkerier!!! Vad är det som firas? Att du har sopsorterat ett helt år? Att du flög endast 1 gång i stället för 2? Att du köper mer ekologiskt? Att du släcker ned på Earth hour? VAD?!
