Pär och Elin har tillsammans ett system för lego-byggande medan jag har ett heeeeelt annat som de fnissade åt. Varje gång jag öppnar en påse med klossar sorterar jag dem efter färg och varje färgs olika former. Sedan behöver jag bara titta i beskrivningen och plocka ihop de bitar jag behöver. Pär och Elin tömmer påsen och river igång. Det känns otänkbart för mig att göra så! Jag vet inte hur många gånger de utbrast “Det saknas en bit!” följt av “Jag hittade den!”. Det var en av anledningarna till att jag inte pallade att bygga tillsammans med dem…
I förrgår, söndag, fick jag äntligen lust att bygga igen och jag fick bygga själv.
Jag byggde från skorstenen och resten av aktern. När jag var nästan färdig fick Pär äran att trycka fast masten i fästet under däck. Någonting lossnade och rasslade nedåt på insidan. Vi försökte att vända på det för att skaka ut biten, men utan resultat. Det fanns inget annat att göra än att ta isär det jag byggt. Jag gnisslade tänder och svor. Kaos! Oreda! “Det saknas en bit!” Pär hade inget emot att göra om det och han höll på i nästan 2 timmar. Jag drog mig undan till mitt rum och läste medan jag väntade. När Pär lagt sig byggde jag ihop det sista.
Nu är Titanic färdig!!! Den står på en hylla på övervåningen. Den väger ca 20 kg, består av 10.000 bitar och det SAKNADES INTE EN ENDA BIT!!! Legos största mästerverk som även är vackert att ha framme.
