Sorg

Igår var jag hos Michelle o tog bort materialet på naglarna. Hennes semester börjar om 3 veckor o hon är ledig i 3, så mina naglar hade blivit minst 6 veckor långa innan nästa tillfälle o då skulle de vara ohanterliga för mig. Därför kom vi överens om att ta bort allt. Inga konstigheter. Mina naglar är fortfarande fula och jag är hela tiden beredd på att de ska gå sönder.

Precis när jag skulle gå berättade hon att hon hade sökt till en utbildning o att hon får besked i juli om hon blivit antagen. Det är en utbildning på heltid. Om hon blir antagen kommer hon att arbeta med naglar några kvällar i veckan plus helger. Där kommer sorgen in i bilden. Det är, redan nu, svårt att få tid hos henne o därför bokar jag alltid in en ny tid efter varje besök, så det kommer nog att bli ännu svårare.

Det är lika bra att jag ställer in mig på att gårdagens besök var det sista. Jag kommer att spara 850 kr i månaden. Det känns som de gånger jag ”förlorat” en bra läkare eller frisör – sorg o en känsla av att behöva börja om på nytt. Om Michelle kommer in på utbildningen, så ids jag inte försöka hitta en ny nagelterapeut.

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.