“Svart på vitt om Sverigedemokraterna” av och med Anna-Lena Lodenius. En opartisk faktabaserad bok (en av recensenterna på Sotrytel gav boken 1 stjärna eftersom den så tydligt är skriven av vänstern – fnys!) skriven av en journalist som varit med sedan partiet startades. Boken är helt ok och intressant, men de första 2/3 innehåller för mycket rabblande av namn. Nazism, rasism, fylleslag, “järnrörsincidenten”, illa genomtänkta uttalanden, avsaknad av förklaringar till hur förändringarna ska genomföras och ett tveksamt förhållningssätt när det handlar om kvinnors villkor och jämställdhet. Det är inte så många år sedan SD var emot aborter eftersom de ansåg att det behövde födas fler svenska (läs: ariska) barn. Mansdominansen inom partiet har lett till en snedvriden alkoholkultur och att få kvinnor innehar tunga poster. Omsättningen på partimedlemmar på lägre nivåer är hög och toleranser för felsteg är låg, medan järngänget med Jimmie Åkesson i spetsen, knappt får en smäll på fingrarna. Partiet är egentligen lika hattigt som Ulf Kristersson (M) har varit de senaste åren. Den enda punkten där partiet varit konsekvent är invandringen. Jag tycker det är intressant att det finns många invandrare som röstar på SD. Det handlar om invandrare som kom till Sverige för många år sedan och som tycker att nya invandrare är snyltare. Happy socks är ett svenskt företag som gör just strumpor i glada/grälla färgkombinationer och mönster. Det är hög kvalitet och jag bar sådana i flera år tills jag tröttnade på just det grälla. I boken fick jag veta att JÅ gjort reklam för märket. Usch!! Hans grej är skojiga strumpor.
Slutbetyget för boken är en 3:a av 5. Dels för att 2/3 inte var särskilt intressanta, dels för att inläsningen inte var någon höjdare. A-L L läste utan känsla för sin egen text och med en hackig rytm.
Det vore intressant med en liknande bok om alla partier. Den om socialdemokraterna skulle bli en rejäl lunta…
