Sekel

Det är den trettonde januari idag och min pappa skulle ha fyllt 100 år. Ett hundra år. Ett helt sekel! När han föddes var bilen inte så vanlig i Sverige. Kvinnorna hade just fått rösträtt. Andra världskriget var 15 år bort. Tv:n, månlandningen och datorn tillhörde futuristiska fantasier. Allmän sjukförsäkring, barnomsorg, rätt till fri abort, föräldraledighet – allt det skulle han och mamma få vara med om att bygga upp. Jag känner en viss avund. Det är inte lika spännande längre. Optimismen och framtidtron saknas.

Bakslag

Jag fixade naglarna igår. 1,5 timme med trevligt småprat. Anspänning plus ansträngning ledde till ett jävla hostande resten av dagen. Idag är jag sänkt. Kroppen hade ingen lust att lämna sängen. Vi åkte till IKEA. En ny fåtölj och golvlampa till Öland och några småsaker till Elin. Vi fick gå ett extra varv genom avdelningen i jakt på handdukar och när vi hittat dem upptäckte vi att de s.k. genvägarna tillbaka är värdelösa. Ett-jävla-spring-besök. Vi var där strax efter att de öppnat, så det var åtminstone inte så mycket folk. Jag var helt färdig när vi kom hem. Efter lunch sov jag ett par timmar i soffan. Blä! Jag som trodde att jag var på väg att bli friskförklarad. 😭 Förkylningen är inne på fjärde veckan och jag tycker inte om att hostan känns som lungutrednings-hosta…