Ett inlägg från Språkpolisen.
- Räcka eller sträcka. Du räcker fram handen medan du sträcker dig för att nå.
- Många eller mycket. De används felaktigt så ofta att det kan kallas missbruk! En busenkel regel: när du kan sätta en/ett framför använder du många t.ex. droppar. När det handlar om mängd använder du mycket t.ex vatten.
- Var eller vart. Missbruksvarning utfärdas! Du ska använda “var” när det handlar om placering t.ex. var lade du boken. “Vart” används när det handlar om riktning t.ex. “Vart åkte de?”
- Sänka eller sakta ned. Du sänker farten eller så saktar du ned/in. Inte “sakta ned farten”.
- Mot eller emot. “Mot” använder du när det handlar om rörelse t.ex. “Mot skogen!”. Emot använder du när du är emot något åsiktsmässigt, när du står mitt emot någon eller när du står emot pressen.
- Öppen ellet olåst. Missbruksvarning eftersom det handlar om 2 helt olika saker. Antingen står dörren öppen, helt eller på glänt och det är bara att kliva på eller så är den olåst vilket betyder att du inte behöver använda nyckeln.
- Tack vare eller på grund av. Missbruksvarning igen! En enkel regel är att du använder “tack vare” när det handlar om något positivt t.ex. “Tack vare att hon var lång kunde hon ta ned kakburken från översta hyllan.” På grund av använder du när något gått fel t.ex. “Det var på grund av dålig skyltning som vi körde fel.”
- Vilken eller vad. Nästan missbruksvarning. Det är ungefär som med många eller mycket. Du använder “vilken” när du kan sätta en eller ett framför t.ex. “Vilken äppelsort föredrar du?”. Du använder “vad” vid obestämd mängd t.ex. “Vad föredrar du?”
- Somna eller somna in. Behöver jag förklara skillnaden mellan att somna (för natten) och att dö? Nä, jag trodde väl det.
- De eller dem. Nu blir det läskigt! Jag minns aldrig den grammatiska skillnaden, så jag använder mig av “they” respektive “them”. Det blir oftast rätt. ALDRIG, ALDRIG “dom”! “Dom” är ett substantiv. Basta!
Det finns ett fegis-ord som jag hakat upp mig på, så till den milda grad att jag är frestad att utbrista “Fegis!” varje gång någon använder det när någon talar om sig själv. Ordet “man”. “Man hoppar till när nån smyger sig på.” JAG hoppar till! “Man tycker ju att det är för jävligt med orättvisor.” JAG tycker! Stå för dina åsikter! Jag faller själv i fällan ibland, men då korrigerar jag direkt.
Lämna. Att lämna. Jag lämnar rummet. Jag lämnade kvar boken. Det är ett otyg att sätta punkt efter “lämna”. Det är oavslutat och korthugget. “Hon lämnade.” Vad?! Sin tjänst? Väskan? Rummet? Kommer det här från engelskan? She left.