Det här med barn…

Barn är ett känsligt ämne vilken vinkel man än väljer. Ofrivilligt barnlösa tar illa upp när man gnäller på sina barn. Föräldrar blir irriterade när barnlösa har åsikter om uppfostran. De som har barn blir provocerade av dem s0m valt att inte skaffa några. Vi som hade det svårt under spädbarnsåren känner oss bortglömda i den grundmurade uppfattningen att nyblivna föräldrar är rusiga av lycka. Det är få områden där det finns så många förutfattade meningar eller där vi är lika sårbara och oskyddade som när man diskuterar hur man är en bra förälder. Däremot tror jag att de flesta av oss är eniga om att en förälder inte ska avslöja för sitt barn att det inte är önskat.

Den senaste tiden har det börjat dyka upp artiklar som handlar om ofrivilligt moderskap. Ofrivilligt faderskap är en annan sak även om männen i fråga inte varit med i beslutsprocessen. I de här artiklarna betonas att kvinnorna inte ångrar barnet som fysisk person utan att de hamnat i ett livslångt åtagande som de egentligen aldrig velat ha. Det är tabu att säga att amning är jobbigt och smärtsamt. Det är tabu att erkänna att man ibland vill sälja sin unge till första bästa förbipasserande. Det är tabu att erkänna att det är skitjobbigt med sommarlovslediga ungar och att man längtar till skolstarten. Då kan ni ju föreställa er magnituden av det tabu som handlar om att man ångrar att man skaffat barn. Ann-Katrin Dolium har tvillingar i 20-årsåldern och hon var med i tv och talade om att hon ångrat att hon skaffade barn. För henne handlade det inte om distinktionen mellan barnen som fysiska varelser och hennes känsla av att vara fångad. Hon hade pratat med sina barn om det här, de visste om det innan hon gick ut offentligt. Jag undrar hur stämningen mellan dem är nu? De är tillräckligt gamla för att flytta hemifrån om det skär sig fullständigt.

Vem förblir opåverkad efter ett sånt avslöjande? Det måste vara förödande. Jag är ett sladdbarn och det yngsta syskonet i första kullen var 10 år äldre än jag. Mina äldre syskon har varit generösa nog att berätta för mig att när mamma visade sig vara gravid med mig hade de utbrustit “Igen?!”. När jag var 26 år talade min 15 år äldre syster (äldst i första kullen) om för mig att pappa velat slänga mig i sopnedkastet, men att hon räddat mig. Under hela min uppväxt fick jag höra hur bortskämd jag var. Det har påverkat mig och präglat min uppfattning om mig själv och min betydelse för andra. Hur skulle jag ha reagerat om min mamma satt i tv och sa att hon aldrig velat ha mig?

Det här inlägget är det första i kategorin “Min åsikt”. Jag får inte många kommentarer här och jag fick inte särskilt många kommentarer i min förra blogg heller tills jag skrev att jag inte anser att staten ska bekosta ofrivillig barnlöshet. Jag har för vana att svara på alla kommentarer och det gjorde jag den gången oxå till och med när kommentarerna övergick i rena påhopp och elakheter. Till slut stängde jag av möjligheten att kommentera. Jag står för mina åsikter och jag är beredd på mothugg, men inte personangrepp. Det verkar kanske som att jag kommer ifrån ämnet, men jag skriver det här eftersom jag tänker tala om att…

… det mest själviska en människa i den här delen av världen, under detta århundrande, kan göra är att skaffa barn. Inte en endaste människa har bett om att få bli född. Varför skaffar man barn? Här i Sverige. Vi behöver inte se till att vi får fler än ett barn utifall ett eller flera skulle dö i späd ålder. Vem behöver barn för att säkra släktens fortlevnad? Som världsläget är nu är jorden överbefolkad flera gånger om och det påverkar klimatet. Faktiskt. När någon blir förälder blir barnet den största gåvan någonsin. För mamman och pappan vill säga. Att sedan skaffa fler barn är oansvarigt. Telningen kanske tjatar om att få en lillasyster eller lillebror att leka med, men att ha det som argument för fler barn är löjligt. I en artikel för ett par år sedan skrev en man med små barn rent ut att han blev provocerad av dem som valde bort barn. Han undrade vad tusan de gör på helgerna. Jag tänkte att de förmodligen gör allt det som han och hans fru gjorde innan de fick barn. Vet de frivilligt barnlösa något som andra inte vet? Ja. De har tänkt efter först. De har insett att de ska fråga sig själva varför de vill bli föräldrar. Det finns inget osjälviskt svar på det. Det är möjligt att det handlar om press och tjat från föräldrar och vänner, men det bör man kunna stå emot. När jag träffade min man var det självklart för honom att skaffa barn, men inte för mig. Han vet inte riktigt var den självklarheten kom ifrån medan jag hade erfarenhet av mina syskonbarn. Ingen lockelse där inte. Dagens människa upplever ett enormt ansvar när det kommer till att köpa hus. “Ditt livs viktigaste affär!” Det finns ingen som byter jobb utan att ta reda på så mycket som möjligt om den nya arbetsgivaren. Att investera i en bil kräver många beräkningar och undersökningar. När det handlar om att skaffa barn, tja, pang på! Självklart ska vi sätta ett barn till världen som vi har ansvar för i minst 18 år (ett indirekt ansvar och oro finns med resten av ens liv). Det finns inte många som har en bil så lång tid som 18 år. Min dotter är 29 år och jag har frågat henne om hon vill ha barn. Hon är inte säker. Ibland vill hon, oftast inte. Hennes jobb som förskollärare ger henne en bra uppfattning om hur jäkla jobbigt det kan vara och vilket ansvar det är. Hon har inblick, men ändå blir hon stressad av att hennes gamla skolkompisar har både ett och två barn och köper hus och har sig. Varför?

Rena fys-passet

Vi åkte hemifrån strax efter 7 i fredags, laddade bilen och oss själv i Mantorp 2 timmar senare, ny laddning och lunch i Värnamo vid 12 och sen kom vi fram till Hässleholm halv 14. Vissa sträckor är otroligt tråkiga och dryga t.ex. Södertälje – Norrköping. Ren motorväg och inget intressant att fäst ögonen på. Däremot är sträckorna runt Huskvarna och Gränna rena njutningen med Vättern som sträcker ut sig i många kilometer. Jag älskar vatten!

Vi mötte upp Elin utanför den gamla lägenheten. Hon hämtade nycklarna och körde till den nya lägenheten. Den är så fin! En hyresrätt som byggdes för 12 år sedan, men som är otroligt fräsch och känns ny. Det är en tvåa med ett rymligt sovrum som har 3 garderober, ett kök som är genomtänkt och till och med har diskmaskin. Badrummet är underbart! Betydligt större än det vi har med duschkabin, tvättmaskin och tumlare. Mycket vitt med trä i köket och grå detaljer i badrummet. Dessutom har hon en riktig balkong. Lägenheten i Rönninge hade bara en fransk balkong (det jag kallar fusk-balkong) och hos ex-sambon finns varken eller. Nu har hon till och med en garageplats och kommer att köra upp för körkort i juli. Det är en enorm lättnad att veta att hon nu får en högre levnadsstandard och lugn & ro tillsammans med Siri.

Elin behövde äta (hon är nästan läskig när blodsockret sjunker…) och gick och köpte mackor. Pär och jag monterade ihop sängen som blivit levererad dagen innan tillsammans med soffa, tv-bänk och soffbord. Efter det hämtade Elin och Pär resten från gamla lägenheten medan jag stannade kvar och började packa upp. När klockan var halv 18 kroknade vi. Pär och jag checkade in på Statt, duschade, bytte kläder och så gick vi 3 till Casablanca och åt middag. Natten innan sov jag bara 6 timmar och jag var så trött att jag satt som en påse nötter och var inte hungrig, men efter 2/3 av en Calzone återvände livsandarna. Elin och jag gick till Hemmakväll och köpte godis och sen tog hon och Pär itu med att montera ihop soffan. Jag fortsatte packa upp och dona med lite av varje. När vi gick tillbaka till hotellet hade jag ont i hela kroppen och gick lika fort som en ledbruten 80-åring. Det var ljuvligt att få ligga ned sträcka ut kroppen efter bilåkningen och kånkandet.

På lördagen åt vi frukost på hotellet tillsammans med Elin och lade upp strategin för resten av dagen. Vi var inställda på att hinna med så mycket som möjligt nu när vi var där och kunde hjälpa till och släpa och dona. Elin och Pär åkte till och köpte det nästan viktigaste: en ny tv och en dammsugare. Vi skulle inte ha fått plats i bilen alla 3 med tv:n så jag stannade i lägenheten, lyssnade på ljudbok och tog itu med att vika ihop med kartongerna. Herregud såna drivor av packmaterial det blir!!! Sedan åkte vi runt till diverse affärer, så Elin kunde köpa allt sånt man behöver för att få vardagen att fungera. Vi åt lunch på Max i Kristianstad medan bilen laddades. Vi hjälptes åt att få upp gardinstång och mäta hur mycket av gardinerna hon köpt som måste kortas. Elin och jag gick till ICA för att handla mat och medan Pär monterade ihop soffbord, stegpall och tv-bänk. Elin är samma sorts optimist som Pär när det handlar om hur mycket som ryms i en kasse. Vi hade med oss en mellanstor Coop-kasse, men behövde köpa även en papp-kasse och en plastkasse och det blev tungt. Det blev många stopp för vila på vägen hem, men jag fick se hennes närmaste omgivningar. Elin och Pär slogs med tv-bänken när hylla och lådor skulle på plats och jag fållade gardinerna med snabbfåll. Det blev inte så väldans snyggt, men Elin blev nöjd. Middagen hämtade vi från Wok-house. Sedan blev det ett sista ryck och så avslutade vi dagen med att se säsongsavslutningen på “Bäst i test”. Elin har pratat mycket om det programmet och det är mycket roligare än det låter och just det här avsnittet blev extra roligt eftersom vi var så trötta! Sedan gick luften ur oss allihop så att det nästan hördes. Vi kramades och pussades och sade hej då för den här gången. Elin behövde vila på söndagen och vi ville komma iväg tidigt. Jag tog en snabbdusch och borstade tänderna och under tiden hade Pär somnat.

Hela helgen visade sig bli ett enda långt fys-pass och det känns fortfarande i kroppen, men jag känner att styrketräningen har effekt för även om jag blev trött i kroppen i fredags, så kände jag inte av det på lördagen. Pär kommer att åka ned till Hässleholm om 4 veckor och då får de fixa köksmöbler och någon form av hyllsystem och inredning till garderoberna.