Träsmak

Jag sitter och sitter och sitter. Det börjar bli jobbigt både för rumpan, som känns avdomnad och för ryggen. Jag har tillbringat många timmar i köket. På stolen och på golvet för att hålla Mio sällskap. Han saknar sin matte, men jag duger. Gränsfall. Igår kväll fick jag gosa med honom ordentligt för första gången; jag strök honom över ryggen medan jag spelade på mobilen – som jag brukade göra med Selmis. I morgon kommer Elin och Robin hem igen och Mio får åka hem till sitt vanliga revir. Jag slår vad om att han längtar!

En bild från i somras.