Dag: 21 februari 2015

35 minuter med stavarna till Salem för att hämta paket och 50 minuter hem. 50 minuter som tar 40 minuter i vanliga fall, men idag hade jag mest lust att sätta mig vid vägkanten och ringa efter en taxi hem. Det fanns inget som helst njutbart med dagens träning. Ingenting! Med otroligt god vilja och naivt positiv inställning skulle jag kunna kalla det för intervallträning. Starta upp i lagom tempo, öka, sakta ned, öka, sakta ned, stanna och pusta, starta upp, sakta ned, stanna, stå till och be om förmågan att spöktransferera. Det är alltid ljuvligt att komma hem, men idag nådde den ljuvligheten nya höjder. Paradisiskt! Mellan 5 i 15 och 5 i 18 låg jag i soffan. Jag bara låg och låg och låg. Halvsov utan att somna helt. Ryggmusklerna har fått sig en omgång de luxe, men jag har inte ont i foten. Kroppen är bara trött. Dagens pass var så genomuselt att jag blev deprimerad! Fy för den lede!!