Ingen rubrik idag…

Vägning: 100, nånting. Inga kommentarer. 

Ett gummipass som gick väldigt bra. Det var skönt att straffa kroppen genom att pressa musklerna.

Gummiband

Ett gummipass, nivå medium utan uppvärmning. Det gick lysande! Ork, koncentration och flyt. En njutning.

Bistert

Vägning: 98,6 kg som innebär en ökning med 0,6 kg. Det var ett bistert konstaterande. Jag orkar inte få panik. Det tar för mycket på krafterna.

Det var ett kompakt mentalt motstånd mot att promenera trots bra väder. Medan jag åt frukost bestämde jag mig för att prova ett gummipass även om motståndet fanns där med. Jag satt i köket hela förmiddagen. Drack te, soppa och mer te medan jag spelade på mobilen, lyssnade på bok och löste korsord. Jag hoppade över uppvärmningen för att slippa en nära döden-upplevelse och jag körde ett lätt pass av samma anledning. Det gick alldeles utmärkt och det var riktigt skönt – jag kände att jag hade saknat det.

Fortfarande matt

Förra veckans gräsliga gummipass var fortfarande färskt i minnet, men jag intalade mig att det ytterst sällan blir så 2 veckor i rad. Det gick bättre idag även om koncentrationen inte var på topp. Det var axelpressen kombinerad med hakdraget som sänkte mig förra veckan och jag orkade inte hela vägen den här veckan heller. Uppåtrörelsen kändes väldigt motig – som om jag aldrig gjort den tidigare –  och jag blev lätt yr. Kan det vara blodtrycket? Jag kollade trycket för en liten stund sedan: 126/88 med vilopuls på 55. Inga konstigheter. Tidigare brukade jag bli slutkörd av bendelen, men lårmusklerna har blivit mycket starkare och det verkar som att de har blivit det på bekostnad av armmusklerna…

Terapeuten har svarat på mitt mail och hon kan ta emot mig direkt efter att hon kommit tillbaka från semestern i mitten av augusti. Jäss!

Lusten att köpa hem en massa godis att frossa i är fortfarande stark och jag gör mitt bästa för att stå emot.

Fy för den lede!

Gummipass idag. Inga tveksamheter. Orken fanns. Motivationen fanns. Uppvärmningen gick bra tack vare låten (se låtlisterepresentanten). Bendelen var jäkligt flåsig och tung, men utgjorde egentligen inga problem. Armarna däremot… Redan vid den första övningen försvann orken. Poff! Totaldunstade. Kvar stod jag med ett par darriga sparrisar och dessutom blev jag matt och yrslig. Jag hinkade i mig vatten och tillät mig själv att pausa, men det gick inte. Jag mådde nästan illa och mina flåsningar påminde mig om de som uppstår mellan kräkningar. Då hämtade jag Pepsi Max-en och drack girigt. Det lugnade magen och jag jobbade vidare, med några genvägar. Jag avbröt inte, men det här passet gav mig ingen känsla av styrka eller välbehag. Jag var genomsvettig, trött och fick ont. MEH!! Jag förstår faktiskt inte vad som gick snett.

För ett tag sedan lyssnade jag på Christer “After Dark” Lindarws självbiografi och blev sugen på att återuppta bekantskapen med deras bidrag från melodifestivalen “La dolce vita”. Vilket gung, hörrni!

Den blå timmen

Eftersom jag inte orkade upp i morse gick jag ut med stavarna efter lunch. Klockan var 20 i 15 när jag startade och då var det fortfarande ordentligt dagsljus, men så här års kommer skymning och mörker fort. Jag tycker om att vara utomhus i den blå timmen. Jag minns att jag promenerade varje eftermiddag vintern 2011/12, men det var ångesten som fick ut mig och inte ljuset. Jag kände mig övermodig och gick en lång runda, Ut På Landet och det tog 80 minuter och det var tungt. Negativt tungt. Jag blev så jäkla trött i armarna och där fanns redan tröttheten från gårdagens gummipass. De sista 20 minuterna bar jag stavarna medan jag tappade fart lite i taget. Det var tacksamhet som strömmade över mig när jag nådde trappan upp till oss! Jag promenerade ju på eftermiddagen även förra onsdagen och det var inte heller någon höjdare. Jag tror inte att det handlar om att träna 2 dagar på raken utan att promenaden blir av på eftermiddagen. Det funkar inte. Behöver jag säga att jag blev äckeltrött och fick ont överallt? Nä, jag tänkte väl det.

Den blå timmen.
Den blå timmen.

Dagens låtlisterepresentant blir Röyksopp tillsammans med Susanne Sundeför (en av mina favoriter) och låten “Never ever”.

Från extra lätt till lätt

Idag hade träningsvärken lättat så pass att jag kunde sätta mig ned och resa mig upp utan att stöna av smärta. Alltså var det dax att träna igen. Hehe. Jag körde ett lätt gummipass och det var så skönt och det gick så bra! Det kändes i låren, det kan jag inte förneka, men träningsvärk är inte farligt och musklerna hade fått vila i 48 timmar. Jag provade en ny axelövning med Exetube-bandet, men jag vet inte om den var så lyckad. Jag inbillade mig att mina armmuskler var starkare (ett nesligt nederlag) och det gjorde att jag spände mig på fel ställen och fick ont efteråt. Jag måste hitta en annan övning.

Dagens låtlisterepresentant är E1sbar med låten “Televisual”.

En önskedröm?

Igår kväll letade jag efter axelövningar med gummiband och hamnade på ett sidospår som handlade om att tejpa munnen för att motverka snarkning. Det går ut på att munnen hålls stängd och man blir tvungen att andas genom näsan i stället. En annan fördel med att andas genom näsan är att andningen blir djupare och bättre. Jag har nog aldrig varit den som sover med stängd mun och sedan jag fick bettskenan är det en rent fysisk svårighet. Det går att använda vanlig sårtejp som är skonsam mot huden (nej, Pär – silvertejp är inte att rekommendera i det här fallet!), så jag grävde fram sårtejpen från plåsterlådan, rev av en bit och tejpade igen munnen. Häpp! Pär sov sedan länge, så han visste inget om mitt försök, men kanske är det en önskedröm som gick i uppfyllelse? Hehe. Jag sov hyfsat, vaknade till ibland just av att munnen inte gick att öppna. Betyder det att snarkningar undveks? Jag vaknade med huvudvärk. Förmodligen spänningsvärk efter att jag hade försökt öppna munnen under natten.

Jag promenerade 65 minuter runt Flaten i ösregn. Det var skönt även om benen kändes tunga efter gårdagens gummipass. Fördelen med regn är att det inte är så mycket folk i farten.

Dagens låtlisterepresentant blir Level 42 med “Something about you”. Jag hade med den för 5 månader sedan – jag tröttnar inte på den! – och just idag fick den endorfinerna att flöda och gav mig ståpäls. Jag tillägnar den Pär eftersom vi har varit tillsammans i 26 år, så då är det verkligen “something about you”!

PS. Träningsvärken i låren är…löjligt överjävlig.

Ingen höjdare

Kroppen tyckte att det var dax att krypa i säng före 23 igår och då gjorde jag det, men jag kan inte minnas när jag gjorde det senast. Provtagningen tog hårt på mig. Sov som en klubbad oxe och drev Pär ut på soffan. Jag hade svårt att vakna. När jag väl lyckades få upp ögonen en längre stund än ett par sekunder var jag säker på att klockan var nästan lunch, men den var bara 10 i 9. En satanisk huvudvärk, irriterade ögon och täppt näsa. Blä!

Ett extra lätt gummipass i hopp om att bli av med huvudvärken. Det känns som om det lyckades, men passet var ingen höjdare mycket beroende på att det gröna gummibandet gick av och jag kom aldrig in i rätt stämning efter det. Jag bytte till ett nytt, men det var så mycket hårdare än det gamla att jag inte kom nånstans. Blä!

Dagens låtlisterepresentant är Anna Bergendahl med “Business”.