Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
Igår tog det bara 20 minuter till Salem och då orkade jag hålla tempot uppe trots att merparten av sträckan består av uppförsbackar. Hemåt, nedåt, tog det längre tid. Kände mig rätt mörbultad efteråt…
Idag körde jag ett fullt gummipass och det var småtungt, men skönt. Jag har ökat på bendelen och låren kändes smått skakiga efteråt. Ryggövningarna var himmelska den här gången!
28 grader i skuggan. Perfekt att köra ett gummipass! Not! Men jag gjorde det i alla fall. Den xtra lätta varianten – jag får börja om från början igen… – och det var svettigt, men skönt om jag bortser från de djupa knäböjningarna som chockade lårmusklerna, speciellt de högra, så att benen faktiskt inte bär när jag ska gå i en trappa. Jag köpte en kylspray, Physicool, för ett bra tag sedan när vallningarna var xtra jobbiga och den var bra att ha idag. Det kändes skönt att få arbeta med musklerna och det var först idag som jag kände att förkylningar, hosta, allergier och sjukgymnastbesök inte längre satte käppar i hjulet. Att jag sedan tajmar nypremiären med en värmebölja känns som en petitess.
Efter en natt med ca 3 + 4 timmars sömn har spänningsvärken äntligen släppt och katastrofkänslan från igår är försvunnen. Elin kan rapportera att Mio är som vanligt igen. Redan i slutet av förra veckan bestämde jag att jag skulle köra ett gummipass idag, onsdag och det har jag gjort. Musklerna har fått en väckning som heter duga även om det var den xtra lätta varianten jag körde, men oj, oj, oj det känns redan i hela överkroppen och särskilt min småklena vänsterarm har fått vad den tål. Jag hade inte mina vanliga träningskläder för jag visste att passet inte var tillräckligt för att göra mig ordentligt varm och än mindre svettig, så jag hade mjukisbyxor och långärmad tröja. Hälen klarade sig hyfsat och efter duschen lyckades jag med konststycket att tejpa den. Tillvaron är åter hanterbar.
Vägning: 100, nånting. Inga kommentarer.
Ett gummipass som gick väldigt bra. Det var skönt att straffa kroppen genom att pressa musklerna.
Ett gummipass, nivå medium utan uppvärmning. Det gick lysande! Ork, koncentration och flyt. En njutning.
Vägning: 98,6 kg som innebär en ökning med 0,6 kg. Det var ett bistert konstaterande. Jag orkar inte få panik. Det tar för mycket på krafterna.
Det var ett kompakt mentalt motstånd mot att promenera trots bra väder. Medan jag åt frukost bestämde jag mig för att prova ett gummipass även om motståndet fanns där med. Jag satt i köket hela förmiddagen. Drack te, soppa och mer te medan jag spelade på mobilen, lyssnade på bok och löste korsord. Jag hoppade över uppvärmningen för att slippa en nära döden-upplevelse och jag körde ett lätt pass av samma anledning. Det gick alldeles utmärkt och det var riktigt skönt – jag kände att jag hade saknat det.
Förra veckans gräsliga gummipass var fortfarande färskt i minnet, men jag intalade mig att det ytterst sällan blir så 2 veckor i rad. Det gick bättre idag även om koncentrationen inte var på topp. Det var axelpressen kombinerad med hakdraget som sänkte mig förra veckan och jag orkade inte hela vägen den här veckan heller. Uppåtrörelsen kändes väldigt motig – som om jag aldrig gjort den tidigare – och jag blev lätt yr. Kan det vara blodtrycket? Jag kollade trycket för en liten stund sedan: 126/88 med vilopuls på 55. Inga konstigheter. Tidigare brukade jag bli slutkörd av bendelen, men lårmusklerna har blivit mycket starkare och det verkar som att de har blivit det på bekostnad av armmusklerna…
Terapeuten har svarat på mitt mail och hon kan ta emot mig direkt efter att hon kommit tillbaka från semestern i mitten av augusti. Jäss!
Lusten att köpa hem en massa godis att frossa i är fortfarande stark och jag gör mitt bästa för att stå emot.
Gummipass idag. Inga tveksamheter. Orken fanns. Motivationen fanns. Uppvärmningen gick bra tack vare låten (se låtlisterepresentanten). Bendelen var jäkligt flåsig och tung, men utgjorde egentligen inga problem. Armarna däremot… Redan vid den första övningen försvann orken. Poff! Totaldunstade. Kvar stod jag med ett par darriga sparrisar och dessutom blev jag matt och yrslig. Jag hinkade i mig vatten och tillät mig själv att pausa, men det gick inte. Jag mådde nästan illa och mina flåsningar påminde mig om de som uppstår mellan kräkningar. Då hämtade jag Pepsi Max-en och drack girigt. Det lugnade magen och jag jobbade vidare, med några genvägar. Jag avbröt inte, men det här passet gav mig ingen känsla av styrka eller välbehag. Jag var genomsvettig, trött och fick ont. MEH!! Jag förstår faktiskt inte vad som gick snett.
För ett tag sedan lyssnade jag på Christer “After Dark” Lindarws självbiografi och blev sugen på att återuppta bekantskapen med deras bidrag från melodifestivalen “La dolce vita”. Vilket gung, hörrni!
Eftersom jag inte orkade upp i morse gick jag ut med stavarna efter lunch. Klockan var 20 i 15 när jag startade och då var det fortfarande ordentligt dagsljus, men så här års kommer skymning och mörker fort. Jag tycker om att vara utomhus i den blå timmen. Jag minns att jag promenerade varje eftermiddag vintern 2011/12, men det var ångesten som fick ut mig och inte ljuset. Jag kände mig övermodig och gick en lång runda, Ut På Landet och det tog 80 minuter och det var tungt. Negativt tungt. Jag blev så jäkla trött i armarna och där fanns redan tröttheten från gårdagens gummipass. De sista 20 minuterna bar jag stavarna medan jag tappade fart lite i taget. Det var tacksamhet som strömmade över mig när jag nådde trappan upp till oss! Jag promenerade ju på eftermiddagen även förra onsdagen och det var inte heller någon höjdare. Jag tror inte att det handlar om att träna 2 dagar på raken utan att promenaden blir av på eftermiddagen. Det funkar inte. Behöver jag säga att jag blev äckeltrött och fick ont överallt? Nä, jag tänkte väl det.
Dagens låtlisterepresentant blir Röyksopp tillsammans med Susanne Sundeför (en av mina favoriter) och låten “Never ever”.
Idag hade träningsvärken lättat så pass att jag kunde sätta mig ned och resa mig upp utan att stöna av smärta. Alltså var det dax att träna igen. Hehe. Jag körde ett lätt gummipass och det var så skönt och det gick så bra! Det kändes i låren, det kan jag inte förneka, men träningsvärk är inte farligt och musklerna hade fått vila i 48 timmar. Jag provade en ny axelövning med Exetube-bandet, men jag vet inte om den var så lyckad. Jag inbillade mig att mina armmuskler var starkare (ett nesligt nederlag) och det gjorde att jag spände mig på fel ställen och fick ont efteråt. Jag måste hitta en annan övning.
Dagens låtlisterepresentant är E1sbar med låten “Televisual”.