Stress

Jag hade för avsikt att träna med gummibanden idag. Det skulle bli det första passet på 4 veckor. När jag vaknade i morse hade jag ångest och var rastlös samtidigt som jag var trött. Jag kom på mig själv med att försöka hitta en anledning att hoppa över träningen. Jag kände mig stressad eftersom jag väntade en matleverans på eftermiddagen (som INTE skulle krocka med träningen!) och så är Pär på väg hem och det innebär alltid en omställning. De tisdagar jag tränar äter jag lunch tidigare och eftersom jag oftast har börjat passet ungefär klockan 14, så har jag börjat sikta in mig på just det klockslaget och gissa vad? Jag känner mig stressad! Jag måste ofta, OFTA upprepa och intala mig själv att jag inte behöver vara stressad. Det finns ingen tid att passa! Jag skulle kunna träna till sena kvällen om jag ville (och orkade)! Fördelen med den här varianten av stress är att eftersom det är jag själv som har skapat den kan jag motarbeta den och jäklar vad jag får slita med det! Just idag lyckades jag för träningspasset blev av och det var skönt och roligt även om koncentrationen inte var på topp. Kroppen behövde det där! Det fungerade alldeles utmärkt att ha träningsskorna eftersom tån är helt kurant och jag har inte känt av knäet.

3 egenskaper jag är tacksam för hos mig själv:

Jag skrattar inte när någon ställer frågor om självklara saker eftersom jag avskyr att själv bli behandlad så.

Jag har en kropp som fungerar utmärkt även om den har en och annan krämpa.

Jag vågar ofta gå mot strömmen.

Behandling numro 7 hos AL. Idag var jag trött (sov inget vidare i natt) och hade väldigt ont i nacken och nedre delen av ryggen. Det blev många nålar idag och smärtan i nacken lindrades avsevärt! När jag kom gjorde det ont att bara trycka lite lätt. Det började regna när jag gick till tåget och det har fortsatt sedan dess och det öser verkligen ned. Temperaturen har sjunkit med hela 10 grader under dagen. Fönstret hos AL stod på glänt och jag kunde lyssna på både regn och åska som ackompanjemang till den lugna musiken. Det gick lätt att slappna av idag.

Werlabs-resultaten har kommit, men ingen läkarkommentar ännu. Alla värden ser riktigt bra ut vad jag kan se, blodvärdet ligger väl på gränsen och det mest uppmuntrande är att jag har lyckats sänka både (det onda) kolesterolet och långtidsblodsockret på egen hand! Inga otäcka statiner här inte!

3 egenskaper jag är tacksam för hos mig själv:

Jag ältar inte.

Jag blir allt mer flexibel.

Jag är stolt över att vara introvert!

18

Igår somnade jag redan vid 22. Jag var trött och rastlös. Orkade med Sims endast 1 timme och flyttade till tv:n i stället. I morse gick jag hemifrån vid halv 8. Utan frukost eller annat plock är det ju bara att stiga upp & ut. Jag var på vc 5 i 8 och ute igen 10 minuter senare. Hon som stack mig idag är den absolut skickligaste och raraste! Och jag minns aldrig hennes namn… Hon tog 6 rör. På min fråga om hur mycket varje rör innehåller svarade hon 3 ml alltså inte mer än 18 ml sammanlagt – det är ju ingenting! Jag får alltid känslan av att bli tömd på blod. Sedan blev det en plågsam promenad hem (40 minuter) trots påfyllning av vatten, morgonmediciner och proteindryck. Jag hade för mycket kläder på mig. När jag kom hem strax före 9 tog jag en snabb dusch och lade mig sedan i lilla rummet med fönstret på vid gavel, spelade på mobilen och lyssnade på musik i någon timme tills jag somnade och sov till halv 14! Hoppsan. Jag kände mig utvilad och hade inte längre ont i kroppen. Jag ska gå in på mitt konto hos Werlabs och kolla resultatet senare. Rapport kommer för den som är intresserad!

3 egenskaper jag är tacksam för hos mig själv:

Jag har lärt mig att lyssna på min kropp.

Jag är bra på att sova! 😉

Jag ÄR en bra mamma. Eller vad säger du, Elin?

“These days” med ANYA har jag haft på min lista ett tag och jag har den kvar eftersom den är bra (förstås!), men även för att texten är bra. Jag känner igen mig i den. Den beskriver hur det är när det vänder och jag börjar må bra efter en tung period.

These days, I can finally feel the old me
I’m coming back to myself, I’m coming back
And these days, I cut all the ties left on me
I’m coming back to myself, I’m coming back

Nystart

Då var det dags igen för en nystart! Den tredje eller fjärde i år. Jag kan se det på 2 sätt: styrka eller desperation. AL, nåldamen, tycker att jag ska fokusera på det positiva, så det handlar alltså om styrka. Dock blev det inget pass med gummibanden igår. Jag sov i stället och mådde bättre efter det. Idag har jag promenerat. Elin ville att jag skulle titta till lägenheten, Lilla Pärlan (och hälsa från henne…), så jag hasade runt Flaten och förbi hemma hos dem. Promenaden var grymt tung och jag hade ont i knäet hela vägen, men det är så det brukar vara när jag väl tar mig över den berömda tröskeln.

Jag har köpt en hälsoundersökning från Werlabs. Det är nästan 2 år sedan sist, men jag litar mer på dem än på läkarna på vc särskilt som min nuvarande, som jag är listad hos, men aldrig har träffat, inte verkar ha för avsikt att kalla mig. Nå väl! Det innebär att jag ska lämna prover i morgon på morgonen och därför måste jag fasta från och med klockan 20 ikväll. Blä.

Robotgräsklippare. De har funnits i många år nu och jag ser en och annan när jag går mina rundor i Rönninge. Jag tycker de ser fåniga ut och jag kan inte låta bli att se det som ett tecken på hur dagens människa fungerar. I stället för att passa på att komma ut i sommarluften och solen och dessutom få en del motion på kuppen genom att klippa sin gräsmatta själv, så införskaffas en robot medan man själv får tid att åka till det instängda gymmet. Jag har ingen gräsmatta eftersom jag inte tycker om någon form av trädgårdsskötsel och jag kan tänka mig att det inte är det kuligaste som finns att snygga till gräset, men dagens människa är så paniskt rädd för att ha tråkigt! De bör veta att genom att undvika uttråkning missar de den oersättliga tillfredsställelsen som infinner sig efter att något tråkigt är avklarat. Hur ska man veta när man har kul om man aldrig har tråkigt?

3 egenskaper jag är tacksam för hos mig själv:

Jag ger inte upp.

Jag är lojal.

Jag räddar spindlar även om jag inte tycker om dem.

Sch….

Behandling numro 6 hos AL. Den gångna veckan har varit betydligt lugnare och jag har haft möjlighet att sova ordentligt även om det inte blev så bra just inatt. Det var en väldigt stor skillnad från hur jag mådde när jag var hos henne förra måndagen. Idag kunde jag slappna av ordentligt och kände ingen otålighet att behandlingen skulle vara över. Och så var bättre förberedd på eftermiddagstiden.

Vill ni höra en hemlis? Jag vågar knappt berätta det ifall jag utmanar ödet, men jag har faktiskt gått ned i vikt. Nästan 4 kg sedan jag började med akupunkturen. Sch…!

3 egenskaper jag är tacksam för hos mig själv:

Jag är faktiskt stark.

Jag är trevlig.

Jag har respekt för andra människor.

Eftermiddagstid

Akupunkturbehandling nummer 5. Den här gången hade jag tid klockan 13 till skillnad från 9 som jag har haft hittills. Jag avskyr eftermiddagstider! Förmiddagen går bara åt till att vänta på att få gå. Särskilt när jag inte har gångavstånd. Det här gjorde mig stressad och jag fick spänningshuvudvärk och jag hade väldigt svårt att slappna av under behandlingen. Efteråt kändes det lugnare (jag skulle ju hem!), men det kändes inte alls lika bra den här gången. Samma tid nästa vecka och då har jag kanske ställt in mig bättre…

3 egenskaper jag är tacksam för hos mig själv:

Jag är inte rädd för några känslor, negativa som positiva.

Jag har blivit ett proffs på att hålla ordning på mina mediciner.

Jag provar gärna alternativa behandlingsformer.

Friskförklarad

Jag var hos Lisbeth med min tå idag och den är friskförklarad och ska bara läka färdigt. Hurra!

Jag hade tid klockan 10 och hade för avsikt att ta bussen halv 10. Än så länge kan jag endast ha sandalerna och de är inte så bekväma när det kommer till längre promenader, men jag hade tänkt att promenera hem. Jag och flera andra förhoppningsfulla resenärer stod och väntade. Och väntade. Klockan blev halv 10 och 5 över halv 10. Ingen buss i sikte. Det är sommartidtabell, så bussen går bara 2 gånger i timmen. Jag var tvungen att bestämma mig. Den skulle förmodligen inte komma över huvud taget för så kan det bli ibland och bussen klockan 10 skulle ju inte fungera. Jag bestämde mig för att gå. På 25 minuter skulle jag hinna om jag höll ett bra tempo. Det blev flåsigt och svettigt, men nog 17 har jag ork någonstans i botten. Jag anmälde mig i receptionen 1 minut i 10. Lisbeth var lite försenad, men det gjorde inget. Jag fick sitta ned, dricka vatten och svalka mig med solfjädern. Jag var inte det minsta flåsig utan återhämtade mig snabbt. Ha! Lisbeth tittade på tån, fick ta bort intorkat blod som jag inte vågat ge mig på och klippte bort lite torr och hård hud. Sedan fick jag ett plåster innehållande sårsalva och det blev ett betydligt smidigare paket runt tån. Jag hjälpte till genom att hålla isär tårna. “Det är ju så små och gulliga tår!” sa hon. Jag håller faktiskt med för Elin har precis likadana fötter som jag och de är gulliga! Jag ska träffa henne på tisdag igen, mest för min egen skull för, som jag förklarade, jag är jäkligt nervös för att det ska visa sig vara på väg tillbaka. Hon försäkrade mig att allt såg prima ut, men jag insisterade. Särskilt med tanke på att allas semestrar väntar runt hörnet. Gissa om jag kommer att noja om en nagel går sönder i fortsättningen!

Jag gick betyyyydligt långsammare på hemvägen. Jag hade ont av hälsporren och jag kände av en och annan blåsa. Det tog 35 minuter och då gick jag via Kaffestugan där jag köpte frallor, 2 Budapest och 1 Wienerbröd (för att fira lite extra för mig själv – det finns få saker som är så smarriga som pinfärska Wienerbröd!).

3 egenskaper jag är tacksam för hos mig själv:

Jag är handlingskraftig.

Min kondition är faktiskt inte helt usel.

Jag praktiserar vanligt hyfs.

Tacksamhet

Akupunkturbehandling numro 4 gick alldeles utmärkt. Vi pratar en del också eftersom allt påverkar allt när det gäller den sammantagna hälsan. Tacksamhet till exempel. Jag har numera lätt att känna tacksamhet i vardagen, men det är oerhört svårt att känna tacksamhet gentemot mig själv, att känna tacksamhet för vad jag är, vem jag är eller vad jag kan och är förmögen till. Det är en betydande del av sjukdomsbilden vid depression; känslan av värdelöshet. Jag kommer att göra ett försök liknande det jag gjorde för några år sedan.

3 egenskaper jag är tacksam för hos mig själv:

Jag är lyhörd.

Jag är omtänksam.

Jag är pålitlig.

Ett annat fönster på Frejgatan.

Eftersom jag var hos nåldamen på morgonen bad jag Pär ringa vc direkt på morgonen. Han var även i bättre form att tjata sig till en läkartid och han fick tjata. Mest för att man numera bokar tid via 1177 och tydligen inte bör ringa om det inte är absolut nödvändigt. Varför, varför får man alltid känslan av att man ringer och stör??!! Och varför har de ett telefonnummer?