Försommar

Försommaren är tillsammans med hösten min favoritårstid. Samtidigt avskyr jag försommaren på grund av pollenanstormningen. Jag älskar de ljusa kvällarna, men jag avskyr värmen. Idag är det 24 grader och SMHI hotar med uppåt 28 grader i nästa vecka. Det enda jag uppskattar när det är varmt är att sitta inomhus med korsdrag och våra ljusa rullgardiner halvt neddragna. Just nu till exempel. Det fläktar lite och doftar av nyklippt gräs. Prassel av löv. Fåglar som sjunger – jag är urdålig på att känna igen olika fåglars läten, knappt ens koltrasten – och de kvittrar och kvillrar så det är en ren fröjd. Annars är det så tyst….. Schhh…. Inga gapiga grannar vid den här tiden på eftermiddagen. Inga skrikiga ungar. Balsam. Jag hämtade ett paket idag och för att slippa den värsta värmen gick jag redan halv 9. Fördelen med att det är söndag är att det var folktomt. Nästan ingen trafik. Dagis och skolor har helgstängt. Jag hade stavarna och visserligen var det tungt, men det var ändå skönt. 2 x 25 minuter var alldeles lagom när det handlar om ork, allergi, hälsporre och solsken.

Ta mig tusan om jag inte kunde känna aningens syrendoft trots att de bara är knoppar ännu!

T.R.Ö.T.T.

Klockan 9 gick jag ut i duggregnet och ned till Konsum där jag stödhandlade och sedan fortsatte jag till Elins lägenhet för att ge mat, hö och vatten till Mio. Det gick tungt och jag hade ont ungefär överallt. Hemvägen var en ren plåga. Visserligen kom jag in i en jämn lunk, men fy för den lede vad trött jag var och blev! Igår gjorde jag en avslutande insats på övervåningen (jag har fortfarande inte hittat mina Harry Potter-böcker!!) och kroppen hurrade när jag till slut gick ned för trappan och in i duschen. Ryggmusklerna och lårmusklerna har fått flera rejäla fyspass, medan handlederna, knäna och foten bara gör ont, ont, ont. Jag är så trött nu. T.R.Ö.T.T.

Det ser ut som om den svävar strax ovanför vattenytan…
Det är allt som finns kvar av den här bryggan. Bilden tog jag i höstas.

 

Kupp

Årsstämma. Skulle kunna byta namn till “Årsdrama”. Det var igår. Jag var inte med, men Pär som ordförande var ju tvingad. Han har varit ordförande i 2 år och den styrelsesammansättning som funnits det senaste året har fungerat väldigt bra, tycker i alla fall de som har arbetat i styrelsen. Inför årets stämma kom de överens om att inte ställa upp i någon annan konstellation förutom de 2 (av 5) styrelsemedlemmar som blivit valda för 2 år. Valberedningen har fullgjort sitt uppdrag genom att knalla runt hos alla i jakt på att hitta någon som vill sitta i styrelsen; i den här föreningen är ointresset för styrelsearbetet märkligt lågt. De fick ihop ett förslag som lämnades in. Något som bör nämnas är att föreningen planerar att installera fiber och att det har rått en oförklarlig förvirring och hektisk mail-växling och ett osigt missnöje.

På själva stämman när det är dax att diskutera styrelse för kommande år tar kvällens ordförande över rodret lite väl mycket genom att lägga fram ett andra förslag på styrelse som inte har kommit via valberedningen och som sittande styrelse inte hade en jävla susning om. I det förslaget fanns inte Pär eller sittande kassör med. De blev utröstade. Tjong pang! En kniv i ryggen.

Så här har det förmodligen gått till: den fd ordföranden (han som har avgått i affekt vid 2 tillfällen) har i maskopi med årsstämmans ordförande och ytterligare en oerhört missnöjd medlem i föreningen (han som stod för den hektiska mail-växlingen) pratat ihop sig om en bättre styrelse, en styrelse som de vill ha. De tänker ju på medlemmarnas bästa… Förra året avgick den fd ordföranden eftersom han definitivt inte kunde tänka sig att samarbeta med den hektiska mail-växlaren, men i brist på bättre medkonspiratörer har de åter funnit varandra. När de har gått runt och viskat och gaddat ihop sig har de även pratat med en ur den sittande styrelsen i hopp om att få en ordförande till sin nya, förbättrade styrelse. Den tillfrågade blev tydligen så smickrad att den tidigare överenskommelsen (se första stycket) föll ur minnet.

Slutresultatet blev att flera medlemmar fick ta ställning till ett förslag av styrelse som de inte var beredda på och helt naturligt inte visste vad de röstade på. En väl fungerande styrelse som har slitit häcken av sig har splittrats varav 2 fick en kniv i ryggen, 2 blev tagna på sängen och 1 blev ordförande för den nya, förbättrade styrelsen. Ingenting av det här är olagligt eller ens otillåtet, men det är OMORALISKT och OÄRLIGT och SÅ IN I HELVETE BARNSLIGT. Egentligen borde Pär och jag sälja nu, direkt, innan föreningen fått så dåligt rykte att lägenheterna kommer att skänkas bort. Vi flyttar till ett hus med en underhållsfri tomt. Den hektiske mail-växlaren som nu sitter i styrelsen och är en tjurig jävel kommer förmodligen att ge sig på vår älskade hasselbuske för den har han stört sig på länge.

Det här har varit mitt Paradis i 19 år, men nu vill inte jag bo kvar längre. Jag är leds på alla småpåvar som hela tiden vill bestämma men inte ta ansvar. Jag tänker använda mig att det lilla maktmedel jag har: jag tänker inte hälsa på dem när jag möter dem. De förtjänar inte ett artigt, vuxet eller civiliserat bemötande.

Pollen

Klockan halv 9 var det 14 grader i skuggan och i eftermiddags var det 24 grader. Behöver jag skriva att jag inte uppskattar det? Jag gick en pakethämtarpromenad utan jacka och med vattenflaska, solglasögon och keps. Strumporna var för varma och fötterna kokade. Men jag kan promenera igen! Det ska bli betydligt svalare imorgon.

Nu drar det igång – det kliar i ögonen bara jag tittar på bilden!

Promenader

I torsdags promenerade jag till Elin där jag pausade 1 timme och drack te och kliade lite på Mio och sedan promenerade jag hem igen. Det var tungt, men ganska skönt. Jag fick ont i hälen efteråt, men det var hanterbart. Idag däremot gick det så satans tungt från första steget tills att jag vacklade in genom dörren. Blä, blä, BLÄ-HÄ! Jag hade ont mot slutet och har haft jävligt ont efteråt plus att jag har sträckt ljumsken (?!) och haltar värre än någonsin.

Videkissar. Nästan lika sammetslena som Selmas öron.

Väckning

Efter en natt med ca 3 + 4 timmars sömn har spänningsvärken äntligen släppt och katastrofkänslan från igår är försvunnen. Elin kan rapportera att Mio är som vanligt igen. Redan i slutet av förra veckan bestämde jag att jag skulle köra ett gummipass idag, onsdag och det har jag gjort. Musklerna har fått en väckning som heter duga även om det var den xtra lätta varianten jag körde, men oj, oj, oj det känns redan i hela överkroppen och särskilt min småklena vänsterarm har fått vad den tål. Jag hade inte mina vanliga träningskläder för jag visste att passet inte var tillräckligt för att göra mig ordentligt varm och än mindre svettig, så jag hade mjukisbyxor och långärmad tröja. Hälen klarade sig hyfsat och efter duschen lyckades jag med konststycket att tejpa den. Tillvaron är åter hanterbar.

Det har ramlat ned drösvis med snö och temperaturen ligger under 10 grader. Det är så fint!!

Gråtfärdig

Igår fick jag laserbehandling igen. Foten kändes lätt mörbultad resten av dagen, men jag hade inte ont.

Idag låg temperaturen nära noll, solen sken och det hade snöat lite under gårdagen – jag måste ut! 60 minuter med MBT-skorna och det var skönt till en början. Jag tog promenadvägen bakom gymnasiet och fortsatte mot bygget nedanför Rosstorp och tvärstannade. Kalhygge. Den 6 februari promenerade jag på andra sidan järnvägen och upptäckte ett annat kalhygge, men det här var brutalare. Jag överdriver inte när jag skriver att jag var nära att börja gråta och gå hem igen. Humöret sjönk som ett klippblock och resten av promenaden var tung, sorgsen och gjorde ont både i själen och i foten. JAG HATAR ALLA NYBYGGEN I RÖNNINGE!!!! BEGRIPER DE INTE HUR STOR BETYDELSE UPPVÄXT GRÖNSKA HAR??!!!

Jag har ingen “före-bild”, men ni kan nog föreställa er hur det växte diverse träd längs hela järvägssträckan; höga träd o låga träd, buskar o snår som dämpade vindarna och skänkte skugga på sommaren… Borta.

När jag kom hem bytte jag om och gick och lade mig i Läsrummet. Jag var ledsen (men kunde inte gråta), trött och frusen och hade ONT. Jag låg där i 3 timmar och sov en stor del av tiden.

Nu har Pär kommit igång med takpanelen på övervåningen. Vi kommer att ta en halva av rummet i taget; vi har packat i kartonger och föst undan så gott det går och får jobba på i det utrymmer som är kvar.  Pär vill vara färdig tills att han fyller år om drygt 2 månader. Det återstår att se…

 

Blä…

Elin hade heldag i skolan och jag gick till Lilla Pärlan för att mata Mio. Inga problem. Jag fick näääästan klia på honom. Han är ju så liten och söt! Hälsporren kändes av på vägen dit och jag var så fokuserad på att gå normalt att jag spände hela benet. När jag hade gett Mio mat var Konsum nästa anhalt på färden. Det var tungt och det gjorde ont, ont, ONT. Jag har inte promenerat på ett tag och jag behöver tydligen bara vända ryggen till för att en hel massa träd blir slaktade.

Här ligger dem nu. Döda. De som har bidragit med färgrik grönska och skugga längs med spåret. Nu får de inte vara med mer för att…..
…..de som kommer att flytta in här till våren förmodligen har sjöutsikt inkluderat i priset på bostäderna.

Stegen blev inte mindre smärtsamma efter den synen. Jag hämtade en vattenkokare jag beställt från Tretti.se – ett otympligt paket – och det visar sig vara fel vattenkokare. Suck. Det är bara att skriva ut deras retursedel och skicka tillbaka den medan Tretti.se skickar den rätta vattekokaren direkt. Så nu har jag ett bökigt paket som ska lämnas av hos ICA och där finns ett annat paket som jag ska hämta och så finns mina böcker hos Filmkedjan. Hur ska jag lösa den logistiken? Inte imorrn i alla fall för då ska jag sova och vila foten.

 

Den här vackra damen stod vid fågelmatspryttlarna. Visst är hon fin?

 

Klös

Sol och 4 minusgrader med snö som legat kvar i ett par dagar nu. Det var ljuvligt ute! Jag promenerade till Elin för en kopp te och för att hjälpa till att klippa Mios klor. Han känns som 1 kg brun bomull, men det finns gott om muskler och missnöje när jag håller honom. Den här gången fick han till 2 rejäla skråmor på min underarm. Sviiiider….. Han kommer aldrig att börja gilla mig om det blir en sån batalj varje gång vi träffas… En långsam promenad hem igen via Konsum och Kaffestugan. Det verkar som om orken blev kvar i det föregående året för det gick tungt och så fick jag ont, ont! ONT!! De dubbade isbuggarna med hälsporresulan i fungerar INTE. Jag har haft så satans ont sedan jag kom hem. Hälen är faktiskt svullen på undersidan.

Kölddimma över Flaten.

Promenad

En 70 minuters promenad med känslan “Jäklar vad det är skönt att komma ut!!”. Det var någon minusgrad och frostigt. Solen strålade som för att bevisa att den är på väg upp, upp, upp.

Frostig mossa.

PS! Jag har fått svar från banken igen, en annan kundtjänstare som har stängt av den sk. blip-funktionen på mitt kort. Häpp! Det går inte att maila Specsavers.