Behandling numro 7 hos AL. Idag var jag trött (sov inget vidare i natt) och hade väldigt ont i nacken och nedre delen av ryggen. Det blev många nålar idag och smärtan i nacken lindrades avsevärt! När jag kom gjorde det ont att bara trycka lite lätt. Det började regna när jag gick till tåget och det har fortsatt sedan dess och det öser verkligen ned. Temperaturen har sjunkit med hela 10 grader under dagen. Fönstret hos AL stod på glänt och jag kunde lyssna på både regn och åska som ackompanjemang till den lugna musiken. Det gick lätt att slappna av idag.

Werlabs-resultaten har kommit, men ingen läkarkommentar ännu. Alla värden ser riktigt bra ut vad jag kan se, blodvärdet ligger väl på gränsen och det mest uppmuntrande är att jag har lyckats sänka både (det onda) kolesterolet och långtidsblodsockret på egen hand! Inga otäcka statiner här inte!

3 egenskaper jag är tacksam för hos mig själv:

Jag ältar inte.

Jag blir allt mer flexibel.

Jag är stolt över att vara introvert!

Sch….

Behandling numro 6 hos AL. Den gångna veckan har varit betydligt lugnare och jag har haft möjlighet att sova ordentligt även om det inte blev så bra just inatt. Det var en väldigt stor skillnad från hur jag mådde när jag var hos henne förra måndagen. Idag kunde jag slappna av ordentligt och kände ingen otålighet att behandlingen skulle vara över. Och så var bättre förberedd på eftermiddagstiden.

Vill ni höra en hemlis? Jag vågar knappt berätta det ifall jag utmanar ödet, men jag har faktiskt gått ned i vikt. Nästan 4 kg sedan jag började med akupunkturen. Sch…!

3 egenskaper jag är tacksam för hos mig själv:

Jag är faktiskt stark.

Jag är trevlig.

Jag har respekt för andra människor.

Tacksamhet

Akupunkturbehandling numro 4 gick alldeles utmärkt. Vi pratar en del också eftersom allt påverkar allt när det gäller den sammantagna hälsan. Tacksamhet till exempel. Jag har numera lätt att känna tacksamhet i vardagen, men det är oerhört svårt att känna tacksamhet gentemot mig själv, att känna tacksamhet för vad jag är, vem jag är eller vad jag kan och är förmögen till. Det är en betydande del av sjukdomsbilden vid depression; känslan av värdelöshet. Jag kommer att göra ett försök liknande det jag gjorde för några år sedan.

3 egenskaper jag är tacksam för hos mig själv:

Jag är lyhörd.

Jag är omtänksam.

Jag är pålitlig.

Ett annat fönster på Frejgatan.

Eftersom jag var hos nåldamen på morgonen bad jag Pär ringa vc direkt på morgonen. Han var även i bättre form att tjata sig till en läkartid och han fick tjata. Mest för att man numera bokar tid via 1177 och tydligen inte bör ringa om det inte är absolut nödvändigt. Varför, varför får man alltid känslan av att man ringer och stör??!! Och varför har de ett telefonnummer?

Blandat

Måndag. Jag fick den tredje behandlingen med akupunktur. Jag hade tid redan klockan 8 och eftersom jag har en hopplöst lång startsträcka på morgonen fick jag stiga upp klockan 5. Kroppen var i chock, men tröttheten gjorde att jag veeeerkligen kunde slappna av. Det går åt rätt håll. Vallningarna minskar i antal och intensitet.

De gamla husen i Stockholm (Frejgatan) har ofta väldigt vackra fönster.

Tisdag. Träning med gummibanden. Ett lätt pass, men det var jobbigt, inte roligt och jag hade så ont knät. På måndagen hade jag sandaler och det straffar sig i form av smärta i knät.

Det är svalt och skönt på morgnarna här inne. Jag tycker om att ligga där och titta på hur hasseln rör sig i vinden medan jag lyssnar på en bok. Morgonfrid.

Onsdag. Idag. Tur och retur Salem. Ett paket från Apoteket, misstänkt litet eftersom vi beställde tandborstar och lite annat och det visade sig, mycket riktigt, endast innehålla Pärs mediciner. Jag glömde att Apoteket alltid delar upp det i 2 leveranser. Det är så irriterande! Jag hoppas att det övriga får plats i brevlådan… Jag hade ganska stort flyt också för precis när jag hämtat det paketet kom ett sms om att paketet från Yves Rocher fanns att hämta. Jäss! Det gick långsamt hela vägen hem. Plågsamt. Ont i knät och ont i en tå som jag rivit sönder nageln på. Jämmer och elände.

Jag kunde inte låta bli att köpa hela setet med syrendoft inklusive eau de toilette.

Med den förra beställningen från Yves Rocher fick jag ett prov på en ansiktskräm som var helt underbar för min märkliga och känsliga blandhy. När jag var inne på deras sida gjorde jag deras test för att få reda på vilka produkter som skulle passa mig bäst. Eftersom mina ärliga svar på frågorna avslöjade att min hud har förlorat sin spänst samt har tydliga rynkor – helt naturligt för en 54-åring! – blev resultatet att jag bör använda ANTI-rynkkrämer, kräm MOT åldrande och kräm för att STRAMA UPP den oelastiska huden. Vad trött jag blir! Inställningen till (kvinnligt) åldrande är så snäv och negativ trots att vi hunnit en bra bit in på 2000-talet.

Jag köpte en ansiktskräm i samma serie som provet och en återfuktande ansiktsmask. Här ska fuktas och inte bekämpas!
Min sim heter Bibbi Bölja och det absolut roligaste hon vet är VR-spel. Hon blir faktiskt tyngdlös i sitt sci-fi-äventyr. Hon strävar på i sin karriär inom vetenskap och vill bli uppfödare av cyborgs. Jag GILLAR Sims 3!!

Alpackor

Det var dags för den andra behandlingen med akupunktur. Den här gången räknade jag antalet nålar: 9 stycken på ryggen och benen (när jag låg på magen) och 15 stycken på framsidan från bröstbenet och ner. AL är skicklig på att sticka för än så länge har jag inte fått några blåmärken och det har inte kommit blod när hon dragit ur nålarna. Jag kan inte låta bli att jämföra med hur det var när jag fick akupunktur hos AAA-kliniken. Den var större än vad Hälsoporten är, men det fanns bara en akupunktör (vad jag vet) och det var han som startat kliniken (han har dragit sig tillbaka nu och kliniken drivs vidare i mindre skala). Alltför ofta fick jag ta plats i ett rum med upp till 3 britsar åtskilda av tygdraperier, det var trångt för personalen och inte särskilt rofyllt att få behandling heller. Jag brukade framföra önskemål om eget rum, men det var inte ofta det kunde uppfyllas. Eftersom det bara fanns en akupunktör fick han fara runt som ett torrt skinn. Stack nålar i någon, klämde på en annan och gav råd till en tredje. Ofta kände jag mig bortglömd. Det var långt ifrån alla behandlare jag trivdes med heller och jag minns med fasa A som var så jäkla hård i nyporna att hennes massage gjorde ont och alltid lämnade blåmärken. Där fick jag ibland märken efter nålarna och blodvite och både en och två gånger hittade jag en eller två nålar som gömt sig i håret efter att ha suttit i hårbotten. Det är inte lätt att vara kritisk när man inte har något att jämföra med. Nu vet jag hur det är att få massage i en lugn och rofylld miljö där massörens hela fokus ligger på mig och jag inte får minsta blåmärke. Nu vet jag hur det är att få akupunktur i en lugn och rofylld miljö där fokus ligger på mig och jag inte får vare sig blåmärken eller blöder.

Jag bestämde redan från början att jag ville ha ett djurtema i läsrummet, på tavlor och kuddar. Jag har canvas-tavlan med sälarna och småkuddarna med zebran, giraffen och lejonhannen. Vi var på IKEA på Kristi Himmelsfärd för att, i första hand, köpa ny bänkbelysning till köket (det gjorde vi också och det blev ett otroligt lyft!), men det blev en hel del annat också. När vi närmade oss slutet och kom in på ramar och tavlor såg jag ett foto av en alpacka. Jag älskar alpackor! Den satt högt på väggen och liksom ropade på mig. Naturligtvis köpte jag den! Den ingick i en 3-pack med olika bilder och de andra 2 sitter nu bakom alpackan i ramen. Nu kan jag se den när jag sitter i fåtöljen och läser och den gör mig glad. På vägen till Hälsoporten ligger en baby-butik och i ena hörnet av skyltfönstret fick jag syn på en rosa, fluffig mjukis-alpacka. Jag stod och tittade på den länge. Habegär de luxe. Butiken hade inte öppnat, det här var förra måndagen, men jag hade inte glömt den. När jag var på väg från kliniken idag var butiken öppen och jag studsade in, sökte med blicken över hyllorna med mjuka och fluffiga tillbehör flera gånger, men såg ingen alpacka, så jag gick fram till kassan och frågade. Den som stod i fönstret var det sista exemplaret! Det är väl det som kallas för öde, eller hur? Nu är den min och den heter Sally. Förresten såg jag ett diplom på en av väggarna som förklarade att butiken minsann är kunglig hovleverantör, gud bevars. Det finns ju några små prinsar och prinsessor att förse med prylar. Jag trodde inte att någon försäljare kunde bli hoooov-leverantööööör nu för tiden. Fnys!

Ottan

Klockan 5 i morse vaknade jag av att jag behövde gå på toaletten och jag passade på att ge Bibbi frukost (Pär är på Öland). Då var det 17 grader. Jag tänkte sova mer och flyttade in i läsrummet, men jag kunde inte sova. Jag kunde inte bli av med tanken på hur skönt det skulle vara att gå ut vid den tiden: svalt, folktomt och morgonkvitter. Till slut steg jag upp, klädde mig i promenadkläder och åt lite yoghurt och när klockan var 5 över 6 klev jag ut genom dörren. Det var behagligt svalt med långa skuggor och tyst, så tyst. Jag gick runt Flaten och mötte någon enstaka person på väg till arbetet, 1 hundrastare och 1 kvinna som också lockats ut att promenera i svalkan.

Klockan 06.25 nere vid stigen runt sjön.

Det tog 65 minuter och jag hade ett riktigt bra tempo, men jösses vad jag blev mörbultad efteråt! Jag fick så ont i fötterna och knäna att jag faktiskt tog en värkkombo. Sedan blev jag trött. Kroppen kom på att jag hade lurat ut den okristligt tidigt och gick ut i strejk. Jag gick och lade mig och slumrade till och från i en dryg timme. Framför allt var det skönt att få sträcka ut sig, att få vila kroppen. Det är några grader svalare idag än igår då vid hade +28 och det fläktar friskt – gud ske lov! Vallningarna är fortsatt färre i antalet och lindrigare när de väl kommer. Nu påminner de mer om de värmepåslag jag hade i början av klimakteriet. Hur 17 kan akupunkturen fungera?! Det är en så fantastisk känsla att slippa paniken och hopplösheten som varje vallning förde med sig, att få vara hyfsat torr och fräsch och det gör att jag kan hantera den rent vädermässiga värmen bättre. Just idag är jag dock trött och det påverkar mitt mående direkt och negativt.

Om jag någon gång ser en leende joggare, skall jag överväga saken.

Joan Rivers

Igår hade jag mer energi och gnodde omkring med det ena och det andra. Bland annat rensade jag garderoben. Det var mest strumpor och t-shirts som fick stryka på foten. Jag har en degraderings-skala för mina t-shirts. När de är nya använder jag dem som de är tänkta att användas. Om de tappar formen efter tvätt (vilket händer väl lite för ofta för att det ska vara ok) brukar de få fortsätta som sovtröjor. Efter det degraderas de till träningströjor. Den här gången hade jag 2 tröjor som var rymliga och sköna att träna i, men med lite för långa ärmar, så jag klippte av dem. Häpp! Vid den här rensningen var jag inte fullt så skoningslös som jag brukar vara för det har hänt att jag har ångrat mig. Faktiskt. Det blev en liten hög med bra-att-ha-plagg som jag har delade känslor för, men … ja, man vet aldrig.

En dag för sent, men vad då? Sverige är fantastiskt alla dagar om året!

Blandning

Det har varit mycket negativt den senaste tiden, så därför vill jag börja det här inlägget med att berätta att AKUPUNKTUR FUNGERAR! Efter endast en behandling för vallningar har antalet minskat rent fantastiskt – det är knappt jag tror det själv! Varför fungerar det? Det kan bero på att nålarna ser till att kroppens signalsystem drar igång produktionen av betaendorfin i hjärnan (en variant av det endorfin som bildas i hjärnan när man tränar).

Läkaren, MP, hos psyk i Södertälje ringde i morse som avtalat. Han gick med på att öka doseringen av Lamictal till 200 mg på morgonen – en dubblering – och fortsätta med 100 mg på kvällen. Han ville inte fingra på doseringen av Paroxetin utan det får nästa läkare göra. Vem det nu blir. När det nu blir… Jag gillade inte honom heller. Han signalerade otålighet genom att godkänna förnyande av både Stilnoct och Circadin utan att tveka en sekund. “Eftersom det snart blir sommaruppehåll och semestrar…” drog jag till med. Jodå, lite har jag lärt mig genom åren.

Eftersom jag var först ut på läkarens telefonlista och samtalet var snabbt avklarat bestämde jag mig för att promenera efter frukost. ÄNTLIGEN tog jag mig över den där oproportioneligt höga tröskeln!! 50 minuter som gick trögt och var tungt, men var en förbaskad lättnad! Det var 21 grader när jag gick klockan halv 10 och det var en helt annan värme i luften. Vindarna var svala och inte längre kalla. Förutom akunpunkturen har vi förberett oss för värmeböljorna genom att köpa en bordsfläkt och en pelarfläkt, båda från Clas Ohlson. Pelarfläkten är effektiv! Den förfular inte rummet och den låter inte alltför mycket. På lägsta effekten susar den. Det går att ställa in den så att den svänger fram och tillbaka eller står stilla. Den kostade inte mer än 399 och jag kan verkligen rekommendera den!

Pelarfläkt från Clas Ohlson.

När jag mår riktigt dåligt som jag har gjort den senaste tiden klarar jag inte av att lyssna på musik. Faktiskt. Inte ens lugn musik. Allt stressar mig. Idag har jag haft en bra dag och lyssnade jag på en av mina egna listor medan jag promenerade och sedan fortsatte jag med New Music Friday Sweden där jag hittade ovanligt många bra låtar bland annat en med Lena Philipsson – det var länge sedan. Jag har alltid gillat henne! Hennes röst har bärkraft och hon har alltid gett intryck av att ha integritet. Nu kände jag däremot inte igen hennes röst. Jag trodde det var en kille som sjöng! Låten heter “Maria Magdalena” och är riktigt skön.

Akupunktur

Vid 3 tillfällen i vintras bokade och avbokade jag tid för akupunktur för vallningarna. Avbokningarna berodde på att jag var i så uselt skick att jag inte hade orkat ta mig hela vägen till Odenplan. Visserligen mår jag allt annat än bra nu heller, men idag tog jag mig dit trots att jag var så trött att det susade i huvudet. Natten till igår sov jag ordentligt i flera oavbrutna timmar med hjälp av Circadin. Jag tog en igår kväll också, men jag kunde inte somna. Jag låg vaken till 3 innan jag lyckades slumra till och fick sova 2 timmar och sedan måste jag på toaletten. Efter det var det bara 1 timme kvar innan jag skulle stiga upp. Jag hade gett mig fan på att jag skulle dit – inga ursäkter! Hälsoporten på Frejgatan i närheten av Odenplan är lätt att ta sig till nu när det går att åka pendeltåg hela vägen och sedan en promenad på 5 minuter. Det var AL som behandlade mig. Vi pratade lite först och hon förklarade att beroende på hur snabbt min kropp svarade på behandlingen fick jag räkna med 5-10 besök och det var jag inställd på. Hon började med att “nåla mig” på ryggen och så fick jag ligga i kanske 10 minuter. Sedan gjorde hon likadant på framsidan. Jag gillade henne. Hon hade ett fast handslag – det är en pålitlig signal – till skillnad från läkaren i Södertälje som räcker fram sina slappa fingrar när hon hälsar. Jag ska få nästa behandling om 1 vecka.

Ångest, ångest, ångest. Trots Lergigan, trots att jag sov en stund på eftermiddagen. Är oerhört lätt irriterad och makalöst leds.

Kris

Hönan eller ägget? Vallningarna blir betydligt värre av att jag mår dåligt. Jag mår dåligt av att vallningarna är betydligt värre. Termostaten är helt åt helvete dygnet runt. Korta stunden känner jag mig torr och runt 37 grader. Annars svettas jag eller fryser. Nätterna är jävligast. Jag sover kanske 4 timmar för att sedan vakna av att jag svettas och sedan fryser jag. Täcke av, täcke på, täcke av, täcke på. Till slut brukar jag flytta in i läsrummet där det är svalare, där jag har möjlighet att ligga helt utsträckt på rygg utan kudde eller täcke. Från och med ikväll tänker jag sova där varje natt. Det blir enklare så. På måndag har jag tid för akupunktur och jag ber till alla gudar och makter att det kommer att hjälpa!!!

Jag var hos doktor ALA i Södertälje idag. Jag gillar inte henne. Hon är så liten och nätt och talar med konstant låg röst att hon får mig att känna mig som en gapig val i en porslinsbutik. Jag får ingen kontakt med henne!!! Vi går igenom mediciner varje gång. Mest för att dokumentera var i utfasningen av Lyrica jag befinner mig och för att konstatera att inte heller Lergigan hjälper mig att sova. Idag fick jag en ny medicin som jag inte minns namnet på (att tas vid behov och det är jämt!) och det är som jag sa till henne att jag är beredd att prova allt. Hon kommenterade inte när jag sa att jag inte tycker att samtalen med AG ger så mycket. Jag fick fylla i ett skattningsformulär innan jag gick och ytterligare 3 varianter som jag fick via 1177.

Kontakt

Igår satt jag uppe för länge, förbi trötthetssignalerna som Stilnoct skickar och det leder alltid till att jag sover skitdåligt. Inatt sov jag skitdåligt med mardrömmar om mördare och marsvin som ökade i antal bortom min kontroll. Vallningar: svettades, frös, svettades, frös. Jag lyckades vakna från mardrömmarna av att grannarnas samtal på balkongen trängde sig in, men fy fan vad jag mådde dåligt. Jag fick en impuls att jag faktiskt skulle kunna göra slut på allt där och då och jag var sååååå frestad, men i stället tvingade jag mig själv ur sängen och drog upp rullgardinen för att få dagsljus för jag visste att det sämsta för mig just då var att ligga kvar. Jag behövde aktivitet och ljud för att bryta paniken.

Jag lyckades träna med gummibanden, ett mediumpass som blev en kombination av ångest och ilska tillsammans med bestraffning. Mitt i den sista övningen började jag gråta. Jag grät så jag skakade och tjöt i flera minuter och kunde inte begripa var det kom ifrån. Det är skitjobbigt att fasa ut Lyrican. Kroppen vill ha kvar drogen. Själen vill ha kvar avtrubbningen, att slippa denna ständiga kontakt med känslorna. Jag har lättare att gråta nu och det fick jag ju bevis för idag. Jag mår inte bra. Jag mår skit. Om jag tar en Lergigan nu kommer jag att bli klubbad i natt och inte orka promenera i morgon och jag behöver promenera för övervikten, för ångesten, för samvetet, för att dämpa självhatet.