Medicinbytet

Vår chokladgris fyller 5 år idag! Grattis, Bibbi, vår pantertant!

Trött. Trött. Trött. Ångesten gör tappra försök att slå igenom barrikaderna och till följd av den ständiga tröttheten blir sprickorna allt bredare… Jag vet att ångesten kan bli värre i samband med medicinbytet och även om all ångest är gräslig känns den inte lika hotfull i och med att jag vet varför den dyker upp och att det är under en övergående period.

Jag vaknar trött, frusen och stel. Varje morgon nu för tiden. Den redan långa startsträckan har blivit längre. Idag kom jag ur sängen vid kvart i 10 och tvivlade på att det planerade gummipasset skulle bli av. Vid halv 12 gjorde jag i ordning lunch och då kändes det bättre, då var jag vaken, fortfarande frusen, men mindre stel. Närmare 14 var jag ombytt och körde igång ett medium-pass som gick riktigt bra! Armar och skuldror fick sig en omgång. Det var skönt att få bli varm och mjuk och det är ett av de bättre sätten att fördriva en eftermiddag. Det var medan jag varvade ned, innan stretchingen som jag upptäckte att det finns en rackarns smal nisch för vallningar där de kan fylla en funktion i stället för att bara vara plågsamma. Jag har lätt att känna mig frusen och börja stelna i samband med stretchingen, men att då få en vallning passar bra; den sprider värme i hela kroppen. Vallningarna kommer väldigt tätt numera. Förmodligen har även det med medicinbytet att göra.

TRISS

Idag är jag tacksam för …

… att jag orkade träna.

… att jag faktiskt kan ha användning av de där satans vallningarna.

… sängen i Lilla Rummet som har fastare madrass än den i sovrummet.

 

Marginaler

Det finns inga marginaler för avvikelser över huvud taget. Det har varit en dålig vecka. Ett styrketräningspass och en enda promenad. Torsdag till och med idag har varit dåliga matdagar med godis som pricken över i. De här avvikelserna känns av direkt : jag får ont i ryggen av allt sittande, jag känner mig uppblåst av felaktigt ätande, jag får ångest och till och med vallningarna blir värre när jag inte tränar som jag brukar. Jag känner mig ledsen över att tummen värker på ett sätt som signalerar IÖB (Icke Övergående Besvär). Jag har varit trött hela veckan och känt mig småsnuvig med huvudvärk och kill i halsen.  I morgon är det måndag och i och med det, inte bara en ny dag, utan en ny vecka. Kanske går det bättre då?

 

Svackan

När jag promenerade i torsdags fick jag ett mindre skavsår på ena hälen från en innersöm i skon. Jag täckte sömmen med vävtejp och för att mota Olle i grind gjorde jag likadant i den andra skon. När jag promenerade idag fick jag ett värre skavsår på just den andra hälen på grund av tejpen. *himlar med ögonen och suckar djupt* Hela promenaden var en katastrof: trött, motigt, tungt, ont över allt. Det tog hela 70 minuter för mig att ta mig runt Flaten vilket är 15 minuter längre än vanligt. Om  inte till och med 20 minuter…. Vid ett tillfälle var jag oerhört frestad att sätta mig på vägkanten, slänga skorna i sjön och be Pär komma och hämta mig (han kom hem i fredax). Det var oxå medan jag promenerade som jag kom underfund med att Svackan har kommit. Svackan som infinner sig när jag börjar med en ny medicin. Jag får oxå kort-korta ångestattacker och får psykbryt över småsaker t.ex. att Pär inte ställer sin perkolator i diskstället när han har sköljt ur den utan på diskbänken så att det blir söligt och jävligt. Bara för att ni ska få ett grepp om nivån på det hela. Det var oxå medan jag promenerade som jag kände mig så jävla leds. Varför kämpa? Varför inte bara ligga kvar i sängen? Idag var det vikt-ångest som drev mig ut genom dörren, men jag har promenerat 5 gånger den här veckan plus att jag har städat 2 förmiddagar. Det har varit ohemula temperaturer och jag har vallningar 75 gånger om dagen. Jag är yrslig, konstig i magen, har ingen matlust och spiken i ryggen känns av dagligen nu, men det är för varmt för att jag ska orka stå och gnida in tigerbalsam, så jag tar en värkkombo i stället. PSH: piss, skit & helvete.

Sömnlimbo

Känslig. Det är vad jag är. Känslig för sömnstörningar. Eftersom jag sov middag igår var jag beredd på att kanske inte somna så fort jag lade mig ned för natten och det gjorde jag inte heller. Allt oftare märker jag att jag fastnar i ett läge som inte är vare sig vaket eller sovande. Om jag har tur glider jag vidare och somnar ordentligt (det gjorde jag i natt även om det blev för få timmar) eller så blir jag kvar i det där sömnlimbot (som när jag försökte sova middag idag) och känner mig inte ett dugg utvilad när jag väl vaknar igen. I morse gav jag Bibbi frukost vid 6 och gick sedan tillbaka till sängen och sov till kvart över 7 när larmet gick igång för andra gången. 20 över 8 kom jag iväg på en lång promenad, Ut På Landet som tog 80 minuter och som blev för mycket med tanke på värmen även om det var riktigt skönt större delen av sträckan och jag kom in i en stadig, meditativ lunk. Jag har varit så trött i fötterna efteråt och de verkar inte kunna sluta småkoka och så har jag en liten spik i ryggen. Vallningarna är för jävliga. Jag fick ju fotstärkande övningar av JA och de har jag jobbat hårt med och ökat på med 1 extra repetition för varje vecka; jag började med 5 tåhävningar och är nu uppe i 15 och 11 sidtöjningar med gummiband. De hjälper! Det är därför det har varit motiverande att fortsätta. Just idag hoppar jag över dem. Jag är för trött och svettig och har för ont.

Den här larvade runt på ytterväggen tillsammans med en polare. Den var inte tillräckligt snabb för att slippa undan kameran. Hehe.

VarmtVarmareHETT

Igår hade vi 32 grader och jag var död. Jag sov till 10, rann ur sängen och hasade runt utan att orka göra någonting. Vallningarna är grädde på moset och orsaken bakom en stor del av mina panikkänslor just nu. Jag tycker egentligen inte om att ha vidöppet precis överallt när jag är ensam hemma eftersom jag vill känna att jag har uppsikt, men igår nåddes gränsen, så jag öppnade även på övervåningen bara för att få luften att cirkulera. Vid 16 kröp jag iväg och lade mig på hallgolvet och så småningom somnade jag där. När jag läste på kvällen somnade jag igen! De senaste kvällarna har jag tagit en sen, men snabb dusch precis innan jag lägger mig och det har känts skönt. Vissa dagar blir det 2 duschar, men av hänsyn till vattenbrist stänger jag av duschen helt medan jag tvålar in mig eller tvättar håret. Idag såg jag en björk som hade blivit helt gul och såg väldigt torr och hängig ut. Inatt sov jag dåligt och var redan vaken när mobillarmet drog igång kvart över 7. Jag promenerade idag igen. Långsamt. Det är för varmt även före klockan 9, men jag behöver röra mig. Styrketräningen gick fetbort igår. Vardagsrummet och sovrummet går knappt att vistas i och jag tillbringar tiden i Lilla rummet, köket och på hallgolvet.

En liten uppdatering om Svärmor: hon är fortfarande med oss och kommer att flyttas med flyg till Nya Karolinska i morgon. Svärfar följer med på flyget. I och med flytten får han närmare till sjukhuset och kan kanske vila ut hemma i lägenheten emellanåt.

Svettigt

Jag vattnade Elins växter idag. Hon har ju blivit borta längre än planerat. Det kändes lite konstigt att komma dit utan att en liten Mio som väntade på sina pellets. Det var ingen fara med hennes växter även om de var snustorra. Risken är väl att jag nästan dränkte dem i stället på grund av hennes knepiga kökskran…. Det var 24 grader när jag gick strax efter 8 och det var ohemult hett i solen. Jag hade turen att en stor del av sträckan var i skugga av träd (träd – ljuvliga träd!), men jag gick så långsamt jag kunde utan att förlora styrfart. Jag gick samma sträcka hem via Konsum och väl hemma var jag genomsvettig. Äckligt! Jag dricker vatten så att det nästan rinner ut genom örona på mig och jag djupandas för att hålla värmepaniken och vallningarna i schack. Mer eller mindre framgångsrikt. Det är alltid som värst mellan 15 och 17 av någon anledning. Både igår och idag har jag legat på hallgolvet – det enda svala stället – en bra stund. Nu är klockan snart halv 21 och det är fortfarande 26 grader; det var 31 som mest idag. Enligt SMHI kommer blir det 32 grader i morgon och inte nämnvärt svalare under veckan som kommer.

Jag köpte blekrosa rosor som doftar gott…

Sötsug

Det bidde en promenad idag igen. Jag hämtade ett paket på Filmkedjan (20 minuter dit – tempo!) och hem via Konsum. Det är fredag och jag köpte Mums Mums och OLW:s hjärtan, men det var inte gott. Det jag köpte förra veckan var inte heller gott. Jag har (tillfälligt?) blivit av med mitt sötsug och borde väl vara tacksam… Idag har det varit svettigt: 27 grader och vallningar, vallningar, vallningar. Lite yrslig oxå. Nya medicinen, tro?

 

Hörlurar

Jag köpte ett par hörlurar, Reimers Team från Urbanears som visade sig vara defekta. Det var för ett par veckor sedan och då kändes det som jag var i ett det-ena-dåliga-köpet-efter-det-andra-flöde, så jag blev mest uppgiven och kollade om och om igen att de verkligen inte fungerade (det hördes ett skrapande ljud från kontakten och sedan bröts uppspelningen). Jag mailade supporten. De svarade och ville att jag skulle bifoga kvittot, en tydlig bild av lurarna och svara på ett par frågor samt beskriva felet. Det gjorde jag. De svarade att felet täcktes av garantin och sedan fick jag instruktioner som gjorde att jag misstänkte att någon försökte lura mig. Jag skulle nämligen klippa itu lurarna/sladdarna i så pass många bitar att det inte skulle vara möjligt att laga dem och sedan lägga dem på ett pappersark med Urbanears logga synlig (det fanns ett klistermärke med i förpackningen som jag använde), mitt namn och datum och ta en bild och maila. När jag hade läst igenom alla instruktioner 10 gånger och funderat gick det upp för mig att det skulle göras på det viset för att jag inte skulle kunna snika åt mig ännu ett par lurar och förmodligen oxå för att slippa skicka defekta varor fram och tillbaka.

Då var det klippt!

Jag blev inte lurad och de skickade genast ett par nya lurar som fungerar och det är suveränt ljud i dem! Jag fick dem idag. Dessutom har jag fått mycket hjälp av att Klarna gett mig möjlighet att pausa fakturan på grund av retur.

Vad övrigt är, är skit. Jag vet faktiskt inte om jag sover dåligt eller inte, men varför är jag annars så satans trött? Idag gick jag och lade mig igen efter en kartongsmakande frukost och sov till 11. Då fick Bibbi sina pellets, jag gick på toaletten och sedan lade jag mig och slumrade i en timme till. Om det inte hade varit för att maten skulle levereras mellan 12 och 14 hade jag nog legat kvar. 22 grader med stillastående luft och så vallningar. Ångest. Huvudvärk. Å ena sidan vill jag pressa mig själv till att träna varje dag så att jag går ned i vikt. Å andra sidan måste jag vara snäll mot mig själv (jag har börjat med att föreställa mig hur jag skulle råda någon i min situation). Å ena sidan vet jag att jag måste dra ned på socker och kolhydrater. Å andra sidan vill jag skita i allt och frossa. Jag orkar inte. Jag har inte lust längre.

Värmepåslag

Träning med gummibanden, ett lätt pass igen och det gick fin-fint och det var så skönt!  Jag kände av ryggen halvvägs in i passet och försökte mota Olle i grind, men innan jag klev in i duschen masserade jag in Tigerbalsam. Efter middagen tog en värkkombo oxå och den har lyckats slipa av det värsta.

Idag ökade jag Lyrica-dosen och kanske inbillar jag mig, men vallningarna har dämpats till uthärdliga värmepåslag. Ångesten har oxå lugnat sig. Tack och lov!

Hopplöshet

De kommer allt oftare. Dagarna som jag önskar bara kunde ta slut så jag får gå och lägga mig. Problemet är att jag inte sover bra. Jag upplever det som att jag vaknar varje gång jag vänder mig i sängen plus ett toalettbesök varje natt. Jag skulle vilja sova bort hela förmiddagen, men jag förblir vaken. Trött och vaken. Humöret svajar som en klen björk i stormen. Vallningarna är definitivt tillbaka, flera gånger om dagen. Först en sugande känsla i magen ungefär som när jag missar ett steg i trappan och sedan sprider sig värmen upp över ryggen och överarmarna och huvudet. För ett år sedan tacklade jag det här genom att öka Lyrica-dosen, men jag inser att det inte är en hållbar lösning, så jag har bett om en läkartid via vårdguiden. Koncentrationen sviker mig och det är svårt att läsa någon längre stund => kommer inte in i boken => tappar lusten att läsa => ångest. Tunga tankar.

Jag köpte ett par MBT-skor i ett annat stuk än mina vanliga sk. Zoom Street. De kändes väldigt bra inomhus och helt gräsliga utomhus. Det kändes som om jag gick barfota – närkontakt med markytan – och dämpningen var därefter vilket är redan döden för hälsporren. Jag blev så trött och fick så ont att jag blev gråtfärdig av besvikelse.