Det är inte lätt att leva som man lär. Inga ursäkter. Inga “men”. Möjligen förklaringar.
Kategori: Hälsan
Små steg
En kortare promenad på lagoma 50 minuter, visserligen ganska backig, men nu har jag en kortisrunda som faktiskt aldrig passerar de förhatliga trapporna. De nya MBT-skorna är invigda och de är bra och jag hade inte ont vare sig under tiden eller efteråt. Jag koncentrerade mig på att ta små steg, att försöka känna hur jag satte i foten. Det är fortsatt skurigt och till och med jag konstaterar att det regnar ovanligt ofta, olika mycket. Det gör inte mig något mer än att jag inte tycker om fuktklibbet. Jag bar på paraplyet (det jag köpte i april och som jag fortfarande inte har använt eftersom jag numera har en så fin regnjacka), men behövde aldrig fälla upp det. Om jag hade gått utan varken jacka eller paraply, så vet jag hur det hade blivit…
MBT igen
Den 22 juli 2008 köpte jag mitt första par MBT och idag, ganska precis 7 år senare fick jag hem mitt åttonde par. Den här gången vågade jag beställa online eftersom jag vet vilken storlek som passar och vilken modell och – viktigast – vilken sula. Jag tror i och för sig inte att det har gått att beställa online tidigare. Två av paren har varit vinterkängor, ett av paren hade en otroligt hård och otäck sula och det paret fick jag faktiskt byta mot ett par som egentligen inte heller var bra, men jag behövde ju inte betala för dem om jag säger så. I samma veva som jag köpte de med den otäcka sulan utvecklades skon och fick en smalare sula som krävde mycket mer balanserande och en period fanns det bara såna skor, i alla fall där jag handlade. Nu har den bredare sk . dynamic-sulan kommit tillbaka parallellt med den smala sk. performance-sulan. Det är kärnan som gör att de är så sköna att gå i, men när luften går ur kärnan blir det mindre mysigt. Kärnan kan kollapsa av naturligt slitage och den håller självklart längre om man inte väger över 100 kg, men idag läste jag att den oxå slits ut fortare om man tar för långa steg för då överbelastas kärnan. Bra att veta! Jag har en benägenhet att älga på och särskilt med stavarna.
När jag provade de nya passade jag på att jämföra en ny sko med en gammal för att kolla att jag inte inbillat mig att kärnan hade lagt av. En på varje fot. Jag hade inte inbillat mig för den gamla skon var stummare och utan det sköna gunget. Just den här modellen har bredare “tåbox”. Breda “tåboxar” är nödvändigt för mina korta och breda fötter. MBT är VBS (Världens Bästa Skor)!
Grävande, rensande och endorfiner
Inatt var Ellie tillfälligt förvisad till vardagsrummet eftersom Robin sov över hos Elin och han inte står ut med mer än en röjig kanin i taget. Ellie gräver och krafsar. Krafsar och gräver och hon gillar verkligen att göra det. Inatt fick jag lyssna på grävandet och krafsandet. Vi har fått rådet att lägga en filt över hennes bur ungefär som man gör med fåglar. Det brukar dämpa henne. Tyvärr, har Ellie oxå hört det rådet och struntar högaktningsfullt i det. Mellan midnatt och 4 blev jag väckt 97 gånger och till slut satte jag i öronpropparna och fick sova ostörd i 4 timmar tills det var dax att utfodra marsvinen. Jag tittade naturligtvis till Ellie oxå och tillståndet var … stökigt? bedrövligt? Hon hade inte ett höstrå kvar och vattenskålen var fylld av spån som hade sugit åt sig vattnet (det är tydligen ingen ovanlig situation). Lilla gumman. Hon var så hungrig och törstig. En liten känga till Elin som faktiskt inte kom i säng förrän vid 4 och som borde ha tittat till sin betalande gäst innan hon själv knoppade in.
Jag trodde inte att jag skulle orka hålla mig vaken hela förmiddagen, men efter 3 muggar med te fick jag ny energi och tog tag i vårt sk. lakanskåp där handdukar, gardiner, dukar, extra kuddar och lakan förvaras. Det har sett för j-t ut och så överfullt att dörrarna inte har gått att stänga helt. Tur i oturen göms skåpet bakom sovrumsdörren. En tumregel för rensning: har det inte använts under det senaste året, så åker det ut. Det enda jag inte behövde rensa bland var handdukar för alla gamla handdukar används hos marsvinen eller hos Selma. Gardiner och dukar som jag knappt kom ihåg att vi hade och som inte känns som vår stil längre – ut! Vanliga underlakan som inte är av dra-på-modell – ut! Påslakan och örngott som är nötta och färgblekta och som har fått stå tillbaka för nyare lakan – ut! Det blev så mycket utrymme kvar att Elin fick en egen låda för de lakan som är bara hennes. Sånt här ger mig endorfiner!
På eftermiddagen styrketränade jag igen och det gick så bra och det var så skönt! Det blev ännu en endorfinrusch. Jag invigde balanskudden så smått, men jag ska leta rätt på övningar. Den här gången nöjde jag mig med att stå på ett ben och att göra några tåhävningar. Ingen krampkänsla i vaden. Så här 4 timmar senare har jag mer värk än en mörbultad känsla.
Spik i ryggen
Jag brukar kalla det för pakethämtarpromenad, men idag kallar jag det för paketsläparpromenad. Till Salem för att returnera lampan till Designonline (73 pix) och det paketet var så knasigt fyrkantigt åt alla håll att det inte gick ned i någon kasse, så jag fick slå en packrem runt om. Inte det minsta tungt, men otympligt. Jag hämtade ut ett paket oxå som var platt och stort, inte tungt, men otympligt. Packremmen igen. Apoteket för medicin och smågrejjer. Då fick jag användning av kassen, men det var för att lägga ned jackan. Det var äckelklibbigt och armarna var täckta av en svetthinna. Nästa stopp var Bamses där jag hämtade ut vårt nya väggur till vårt blivande nya kök och det gick minsann ned i pappkassen! Sedan handlade jag på Konsum och sista biten hem släpade jag på det otympliga paketet, en tung plastkasse och pappkassen som jag hade fyllt på. Jag pausade ofta och jag hade ont i fötterna, i knäna, i armbågarna och handlederna och som pricken över i var spiken i ryggen tillbaka. Efter lunch sov jag en stund i soffan, men det blev inte den avlastning jag hade hoppats på, så jag tog en dubbeldos nu på kvällen.
Det stora platta paketet innehöll en balanskudde. Jag frågade sjukgymnasten varför ena vaden alltid knyter sig och hon sa att jag skulle dra ned på tiden och kanske bara stå i 1 minut i taget, men när jag såg hur många olika balansbrädor som finns blev jag mer sugen på att prova en annan än den vi har hemma, så jag köpte en hos Kosttillskott.se.
Igår talade Elin med Ellie om mig som “tant Ewa”. Näää! Inte tant! Jag tycker inte om det ordet. Jag är Selmas mormor och det är mysigare. “Jag vill vara en lägerkommendant!”, sa jag. Jag tycker om att bestämma och att säga nej och det skulle vara skojsigt att få spela skurk i nån film. Kommendant Ewa på Rönninge kaninläger. Jojo, fint ska det va’!
Lägerkommendant
Självplågeri
Elin bor hemma den här veckan eftersom det är hon som har huvudansvaret för Ellie och idag fixade hon marsvinens frukost, så att jag fick sovis. Jag sov inte så länge, till strax efter 9 för det verkar som att min kropp är inställd på 8, men det är ändå skönt att inte behöva hetsas av utsvultna husdjur när jag hanterar knivar för de är ju vegetarianer. Hehe. Efter lunch blev det ett pass med gummibanden. Benövningarna var flåstunga, men sköna på ett självplågaraktigt vis. Jag känner mig väldigt mörbultad och har stukningsont i foten.
Den här låten finns på min inomhuslista. Jag har flera med Susanne Sundför. Härligt svävande musik.
Jag fick den här bilden i ett MMS från Pär med ett enda ord i texten: “Problems…”. Renar är roliga och tror benhårt att det de inte ser, det finns inte. De vänder rumpan till och så “ur syn ur sinn”. Kolla skylten för köbildning längst till höger. Hihi.
Tredje gången gillt
80 minuters promenad idag och det var skönt och relativt fritt från smärta. Tredje gången gillt! Jag tror att mina MBT är slutkörda för de känns väldigt stumma och så får jag ont i fötterna + att jag känner av hälsporren. Inte bra.
I morgon inleds den sk. Grövelsjöveckan och för fjärde gången har vi Elins kusiners kanin i vår vård. Den första kaninen hette Bella och hon bet mig så ordentligt att Rönninge Kaninläger stängde nästan innan det hunnit öppna. För tre år sedan fick Sylvan bo här, en pytteliten grå sudd som var bedårande och då var det Elin som hade huvudansvaret vilket ledde till att hon kärade ned sig och impulsköpte Selma. För två år sedan bodde Sylvan här igen, men förra året hade vi ingen långörad gäst. I år heter hon Ellie och ska bo här i en dryg vecka. Åter igen har Elin huvudansvaret – hon får ju betalt – och jag kan väl hjälpa till med gosandet. Möjligen.
Designonline är på väg mot ett bottenbetyg från mig. Deras hemsida är snygg och hyfsat enkel att hoppa runt på, men informationen om produkterna är undermålig. Jag returnerade ju en vas av den anledningen och nu kommer jag att returnera en bordslampa av samma anledning. Titta noga på bilden.
För mig ser det ut som en svart lampfot och en vit lampkupa. Håller ni med? Därför blev jag förvånad när jag upptäckte att de skickat endast lampfoten. I morse ringde jag 4 gånger utan att komma fram och till slut mejlade jag och tänkte att eftersom klockan inte ens är 9 hinner jag förmodligen få svar. Vid 15 ringde jag igen och då kom jag fram. Det har inte blivit fel och det är ingen glaskupa utan en stor glödlampa och det står i informationen att glödlampan säljs separat.
“Material: Metall, textilsladd.
Storlek:
Höjd: 22 cm.
Ø 12 cm.
Sladd: Textilsladd med brytare.
Ljuskälla: E27 Max 60W.
Glödlampa säljs separat.”
Det hade jag noterat, men jag uppfattade inte det som att glaskupan i själva verket är en glödlampa modell större eftersom den är mönstrad på övriga bilder. Jag fick ge mig, men sa att jag kommer att returnera den och fick betalningsfristen förlängd. Efter telefonsamtalet har jag nagelfarit sidan och tycker fortfarande att det ser ut som en fot med en glaskupa. Dessutom säljer inte Designonline den glödlampa som behövs! Det enda jag hittade var en taklampa som ser ut som en glödlampa hängande i en sladd och den kostar 499 spänn. En lampfot för 389 och en glödlampa för ungefär lika mycket? Skulle inte tro det! Så om du ska beställa något från Designonline som inte är en enkel bricka eller handduk råder jag dig till att ringa kundtjänsten och fråga innan du beställer för det är inte så jättelajbans att behöva släpa på paket som ska skickas tillbaka. Till Designonline har jag bara ett ord: bättring!! (Jag hade fått svar på mäjlet, men det skiljde sig inte från det jag fick i telefon.)
Som ett småbarn
Jag steg upp tidigt (för mig), jag var ute på förmiddagen, innan lunch gav jag efter för tröttheten och somnade i soffan i en dryg timme och sen åt jag. Efter det har jag varit aktiv och ska snart äta middag och lite senare ska jag sova igen. Det känns som att jag har småbarnets rutiner idag! En pakethämtarpromenad på 20 plus 30 minuter i lätt regn och det var ta mig tusan Död & Pina från steg ett! Vad är detta?!
Det ena paketet innehöll min sista beställning från Adlibris för i fortsättningen kommer jag att köpa mina böcker från Bokus av en enda anledning: Adlibris användarfientliga sida. Både Pär och jag har flera gånger skrivit och klagat för sedan de gjorde om sidan för ett par år sedan tar det 7 evigheter att göra en beställning utifrån önskelistan. Baj, baj! Det andra paketet innehöll en ny lampa till köksfönstret, en bordslampa och döm om min oerhörda förvåning när själva glaskupan saknas! Och så hade kundtjänsten stängt för dagen. Meh!
En lång dag
För 16 timmar sedan, vid 5-tiden, sa jag hej då till Pär som drog iväg upp mot Skuleskogen och Björnlandets nationalpark för att på lördag åka till den årliga veckan i Grövelsjön. Det var tyst och stilla och knappt att fåglarna hade vaknat, men det är härligt att det fortfarande är ljust redan då! Att vara uppe och hoppa i gryningen är inte min grej, så jag kröp ned i sängen och sov till halv 9. Idag skulle det promeneras! Klockan var 20 i 10 när jag inledde släpandet av min lekamen runt Flaten – en i vanliga fall lagom promenad, men idag var den…otäck! Trött och tung i kroppen. Fortfarande huvudvärk och lätt illamående. Inte ens musiken fick fart på mig. Det kändes som om jag inte hade tränat på flera år. Död & pina! Efter 65 minuter var jag hemma igen och då hade jag stannat till och köpt hallon av tjejen på torget. Jag tog med mig hallonen och satte mig på balkongen. Jag åt allihop, kunde inte sluta och de var ännu godare den här gången! Efter lunchen tippade jag åt sidan i soffan och sov i nästan 2 timmar och efter det har jag mått bättre. Källsortering av förpackningar (fler glasburkar än vanligt efter att vi rengjorde kylen), middag, te & läsning. Huvudvärken ligger fortfarande och lurar, men är fullt uthärdlig.Dagen har känts låååång och jag är trött.
Biverkningar
En biverkning som inte är medicinrelaterad är den trötthet jag alltid drabbas av efter att ha varit ensam. Pär kom hem i torsdags och hade då varit på Öland i 1,5 vecka. Jag har haft det ljuvligt i min ensamhet trots att det ibland känts som om jag inte gjorde annat än matade marsvin och städade deras bur. Pär är ett väldigt trevligt sällskap och en av få personer som jag står ut med och det är inte att han har kommit hem som är jobbigt utan omställningen. Från pratfri tillvaro där allt ligger kvar där jag har lagt det till prat och det allmänna buller som alltid omger honom. Det tar på mina krafter. Idag är jag otroligt trött med huvudvärk och skakig mage – helt och hållet ur slag.
Yrsel kan däremot vara en medicinrelaterad biverkning och efter besöket hos sjukgymnasten gick jag igenom biverkningarna för alla mina mediciner en gång till och kunde konstatera att yrsel förekommer som en mycket vanlig biverkning dvs. hos fler än 1 av 10 användare. När jag läste om Lyrica hittade jag flera andra biverkningar som klassas som vanliga dvs. hos upp till 1 av 10 användare och som jag inte tycker om och jag ska be om att få byta till någon annan ångestmedicin. De biverkningar jag upptäckte var minnesstörning (när jag såg “Vänner” som jag kan nästan utantill och plötsligt inte kände igen namnet Rachel; det varade i 15-20 sekunder + att mitt minne är sämre än tidigare), domningar och en stickande känsla (framför allt i armarna), trötthet och utmattning, gångrubbning (jag har börjat ta enstaka vingelsteg när jag promenerar) och halsont (flera gånger i månaden känner jag det där killet i halsen som brukar förebåda förkylning). Jag har lärt mig att biverkningar kan uppstå när som helst under den tiden man tar medicinen och inte bara under den första tiden vilket är en vanlig uppfattning, men det gör ju det hela ännu lurigare för när inga biverkningar känns av inom t.ex. den första månaden, så borde det vara lugnt, eller hur? Lyrica har jag använt i snart 3 år. I vanlig ordning konstaterade jag att Levaxin saknar biverkningar, men det är ju inte så konstigt eftersom det består av samma hormon som kroppen redan har och som är vilande och det är därför jag vill prova T3.
