Författare: Ewa

“Jag står pall mot snö och kyla.” 😎

Jag är så oerhört tacksam för att jag har någonstans att bo! Mitt hem är min fasta punkt och min trygghet. Dessutom är den inte längre belånad.

Snön vräker ned. Det blåser 17 m/s i byarna. Aj lajk it! Jag gick en långpromenad i morse och lyckades komma hem precis innan snön övergick från små ispiggar till lappvantar. Jag kände mig härligt utvädrad! För mig är snöstormen inte ett bakslag. 😁 Som pricken över i handlade jag på Konsum, så nu behöver jag inte gå ut på några dagar.

April månads katter. 🥰

Ibland är det en hööög tröskel för mig att duscha. En struntsak, särskilt när jag inte behöver tvätta håret. Idag tog jag mig över tröskeln för jag hade inte duschat sedan i fredax, men jag har inte besvärat någon med min unkenhet. Naturligtvis var det en baggis som tog 4 minuter. Det är här tacksamheten kommer in i bilden.

Jag är oerhört tacksam för att jag har tillgång till rent vatten, varmt som kallt. Jag kan duscha så länge jag vill. Jag kan dricka mig otörstig. Det finns alltid vatten till att brygga te.

Jag är oxå tacksam för att jag har tillgång till ett eget badrum. Jag kan kosta på mig bra kvalitet på duscholjor, lotioner och schampo.

Jag är tacksam. 😌

Jag ser dokumentären “Testament: the story of Moses”. Egentligen borde ordet dokumentär oxå sättas inom ett stort, fett citationstecken för hur kan man göra en dokumentär om en saga?! Enligt SAOL är definitionen av dokumentär något “som återger verkligheten; dokumentarisk”. Det finns inga dokument som bevisar att Mose har funnits eller att faraos dotter hittade honom i vassen vid Nilen.

De religionshistoriker och -forskare som är med är entusiastiska på ett sätt som endast troende är när bibeln kommer på tal och ja, jag skriver bibeln med litet “b” även om den kallas för böckernas bok. Det är väl det som bidrar till att de anser att det är ett fantastiskt sammanträffande att faraos dotter, som saknar både kunskaper om eller anknytning till den hebreiska kulturen, var döpt till Bat-ya som betyder Guds dotter och är ett unikt namn. När hon sedan döper sin adoptivson till Mose…oj,oj,oj! Om det hade varit verkligt, så hade “oj,oj,oj!” varit berättigat.

Om man gör en dokumentär som handlar om t.ex. Astrid Lindgren och “Emil i Lönneberga” eller om JRR Tokien och “Sagan om ringen”, så utgår den automatiskt från författaren, men bibeln – i alla fall när det gäller GT – saknar författare. NT har evangelierna som är skrivna av lärjungarna, men ingen vet om de heller har existerat. För mig är bibeln en saga de luxe jämfört med “Emil…”.

Det är tre 90-minuters avsnitt och jag har kommit till “Släpp mitt folk!” med de 7 plågorna som gud sänder över farao och hans folk. Berättelsen om Mose är den jag minns tydligast från religionsundervisningen i mellanstadiet. Däremot kan jag inte minnas att vi kom till nya testamentet. Kanske beror min glömska på att nya testamentet inte är lika dramatisk.

Glad påsk!

Känns det ibland som om du är ensam om att gilla eller ogilla något? Det gör jag.

Här är sådant jag gillar, men ofta framställs som om något endadt knäppisar gillar.

Det finns få aktiviteter som är lika tillfredsställande som att städa och rensa! Dessutom tycker jag om att göra det, inte bara slutresultatet.

Läsning. Det tillhör väl inte kategorin “knäppisaktiviteter”, men forskning visar att läsandet går ned. När jag får veta att en person inte läser eller när det inte finns en hylla med böcker i, så blir jag ett levande frågetecken. Vad gör dessa personer i stället för att läsa?! Nu verkar som att jag läser från det jag vaknar till att jag somnar, men du fattar vad jag menar.

Att vara ensam. När Pär är på Öland kan det gå 1 vecka utan att jag pratar med någon och det är ljuvligt!

Jag är en riktig stugsittare! Det ska mycket till för att jag ska välja att vara hemifrån mer än några timmar. Allt jag tycker om och behöver finns här.

Gosedjur! Nu är jag 59 år och älskar gosedjur i alla storlekar. I affärer har jag oerhört svårt att passera gosedjur utan att smeka pälsen eller klämma på dem. Infantilt? Inte enligt mig. Barnasinne och fantasi. Det händer att jag måste göra mig av med gosedjur på grund av platsbrist och det skär i hjärtat, det är alltid lika svårt och jag känner mig fruktansvärt elak.

Om jag får välja mellan en perfekt sommardag med 25 grader, sol från klarblå himmel och milda vindar eller en gråmulen dag med 5 grader och kalla vindar, så blir det det senare alla gånger. Det är ett extra plus om det blåser ordentligt och till och med regnar för då känner jag mig utvädrad och fräsch och det är så skönt att komma inomhus, byta till myskläder och dricka te.

Enkel mat. Hellre husmanskost än fancyschamcy rätter som jag knappt kan uttala namnen på.

När jag dricker vatten, och det gör jag ofta, ska det vara ljummet. Jag förstår inte poängen kallt vatten. Det släcker inte törsten bättre. Det ska vara utan kolsyra!!

Musik från 1980-talet. Jag växte upp med den musiken och jag har inte vuxit ifrån den. Jag är ett tvättäkta popsnöre och det står jag för!

Pennor, anteckningsblock och förvaring. Alltså! Jag överdriver inte när jag säger att jag dreglar när jag går in i en klassisk pappershandel och jag ser pennor, anteckningsböcker, block, pappersark och småförvaring. Jag älskar att skriva för hand och jag har gått kalligrafikurs.

Här är sådant jag inte gillar.

Vitlök. Att säga att jag inte gillar vitlök är mesigt uttryckt. Jag HATAR vitlök!!! Jag hatar stanken av den. Jag gillar inte smaken heller. Det är endast och ENDAST när jag äter rätter där jag inte vet i förväg att de innehåller vitlök som jag tolererar den förbannade löken.

Resor. Varför finns det inte teleportering??!! Att resa är pest! Stressigt, tröttande, trångt (särskilt för den som väger mer än 50 kg), obekvämt, ryggmördande, huvevärksframkallande, ångestladdat. Jag får hemlängtan innan jag ens kommit iväg. Jag har inte flugit sedan 2007 och efter förra sommarens tågplåga kommer jag inte att utsätta mig för det igen.

Att vara finklädd. Det finns helt enkelt inga kläder som är riktigt fina i min storlek. Jag känner mig sällan fin på grund av vikten. Det skulle vara linneplagg då.

Doftljus. De är så äckliga med sin syntetiska parfymdoft. De stinker ännu värre efter att de har släckts. Varje gång jag går förbi ljusavdelningen på Ikea är stanken från doftljusen som en snyting.

Utklädda djur. Vad är det som är så roligt med djur som är påklädda och placerade i scener som människor vanligen ses i? Jag tycker synd om dem. Förnedrade och kränkta.

Jazz och rap. Jazz är…helt enkelt gräsligt. Rap låter så hårt och argt och en aning korkat.

Sourcream. Gräddfil på hederlig svenska. Det är nästan omöjligt att hitta chips utan den där sura gräddfilen. Det första smaklökarna drabbas av är smaken av sur mjölk. Äckligt!

Är jag ensam om det här? Ibland känns det så.

Bääää! 🥰