Känslomix

Det bor en liten kommunist i mig. En motståndare till kapitalismen som samtidigt kan se dess fördelar och utnyttjar dem, för all del. En form av skam inför att jag uppskattar ett stort utbud, ett varierat utbud samtidigt som hjärnan kan kortslutas av allt för många valmöjligheter. Jag gillar idén bakom kooperativ, att äga tillsammans, att ta hand om tillsammans, att sätta själviskheten åt sidan. Det är det jag har vuxit upp med och det är av den anledningen som Pär och jag är medlemmar i Coop och handlar i de butikerna 8 gånger av 10. Det går inte bra för Coop och det är här mitt dåliga samvete kommer in i bilden, en bristande lojalitet för ju sämre det går desto starkare borde jag hålla fast vid kedjan om jag nu inte ska verka skenhelig, men det gör jag inte. Jag är skenhelig. Konsumbutiken här i Rönninge har blivit sämre och det ganska fort. En bidragande faktor kan vara att det har varit så jäkla rörigt i omgivningarna i flera år. Det byggs över allt och allt för många parkeringsplatser har försvunnit. Kanske det vänder litet när det senaste bygget blir färdigt med alla nya boende. ICA är privatägt och mitt röda hjärta hyser en hatkärlek till kedjan. När jag klev in på ICA i Salem för första gången för några år sedan gapade jag som en fågelholk. Stort, fräscht, luftigt, mindre rörigt och betydligt bättre utbud än Konsum. Coop är ledande inom de ekologiska alternativen och har vunnit flera år i rad och det ska de vara stolta över (Änglamarks produkter har riktigt hög klass!), men de gjorde ett stort misstag när de gick över till att fokusera på sitt eget märke och knuffa ut de etablerade. Coops egna produkter är av väldigt varierande, ofta dålig, kvalitet. Utbudet i online-butiken är irriterande opålitligt och växlar från en vecka till en annan och de har gjort om sidan så att den är ologisk och svårnavigerad OCH det går inte att betala med kort (Klarna har varit inblandat sedan i våras i väntan på att möjligheten till kortbetalning ska komma tillbaka). Jag är en kund som sviker när vardagen inte blir så bekväm som jag vill ha den. Jag har börjat handla i ICA:s online-butik. Mycket att välja mellan och smartare web-sida som är enkel att använda och där jag betala med kort. Idag handlade vi på ICA Maxi i Moraberg, Södertälje och den är enorm jämfört med butiken i Salem. Utbudet är så stort att det nästan är groteskt och smått äckligt. Jag blev överväldigad. Hjärnan nästan kortslöts och bara det är en anledning att handla online, en vara i taget utan att distraheras av den voluminösa omgivningen. Dock kände både Pär och jag det som att vi var förrädare, överlöpare, svikare, men nu har jag skrivit om vår skändliga handling i min offentliga blogg, så jag står för vad jag har gjort.

Jag såg “The day after tomorrow” idag. Den har några år på nacken, närmare bestämt 15, men den är fortfarande riktigt, riktigt bra och ju fler år som går desto mer aktuell blir den paradoxalt nog. Det är en film som skrämmer mig. Till skillnad från alla så kallade skräckfilmer är den här verkligen jävligt otäck eftersom den inte är en ren fantasiprodukt. Klimatförändringarna är ett faktum. Vår användning av fossila bränslen (petroleum och kol) leder till en växthuseffekt som får polarisarna att smälta. Smältvattnet från isarna rubbar balansen mellan salt- och sötvatten i golfströmmen som är absolut nödvändig för att vi på norra halvklotet ska ha ett hyfsat klimat. När, inte om, golfströmmen rubbas, så leder det till en förändring av klimatet och det är det vi ser i form av förskjutna vintrar och sen sommarvärme. I filmen, som tillhör action-genren, har de skruvat upp hela förloppet för effektens skull. Det som kommer att vara en långsam förändring sker plötsligt över en period av veckor. Norra halvklotet hamnar i en ny istid. Det är en skräckfilm vill jag lova!

Vändning

I fredags vände det. Vädermässigt. Det blåste halv storm och regnet öste ned och det är alltid tecken på förändring. Nu är det betyyyydligt, härligt svalare och frosten lägger sig om nätterna. Igår gick jag en långpromenad på 85 minuter och det var inte någon nära-döden-upplevelse mer än i de Otäcka Backarna då jag nästan tappade farten helt. Vinterjacka och mössa även om mössan åkte av ganska fort. Nu är MIN årstid här!

Fortfarande grönt, men täckt av spröd frost.

I lördags var Elin och svärfar här på middag. Robin var inte med för han var hos släkten i Skåne. Det blev ganska trevligt. Svärfar är pratglad. Lite för pratglad. Pratar mer än han frågar. Vid ett tillfälle slängde jag in att det finns en anledning till att vi har 2 öron och bara 1 mun, men han fattade inte vinken.

I söndags åkte vi till Elgiganten i Kungens kurva och kikade på en ny kyl och frys. Våra är 20 år gamla och har börjat ge konstiga ljud ifrån sig i stil med dödsrosslingar. Vi har varit inne på att byta tidigare, men gav upp när vi insåg att det inte finns kyl och frys som passar in i vårt kök rent storleksmässigt. Nu när det är nödvändigt med ett byte har vi krupit till korset och accepterat att kapa/höja skåpen ovanför. Det är det lindrigaste alternativet. Nu väntar vi på att det ska komma en ordentlig köldknäpp, så vi kan flytta ut frysvarorna på balkongen under tiden.

Styrketräning idag. Ett mediumpass. Det var tungt och flåsigt, men inte fullt så jäkligt som förra veckan.

En 80-talsklassiker med ett helt fantastiskt ös i; en cover på “Don’t leave me this way” med Communards.

Utför

Det går utför med humör och hälsa och jag orkar inte kämpa emot. Förkylningen hänger kvar och tröttheten är sinnessjuk. Jag har sovit till både 12 och halv 14. Jag tar sömntabletten tidigare och tidigare för att slippa undan. Det är inte längre lika roligt att måla. Jag klarar inte av att läsa. TV:n lockar inte för kroppen protesterar mot allt sittande. Idag tränade jag med gummibanden, men det var så satans tungt och tempot blev till slut så lågt att jag knappt höll mig varm. Jag tog en Lergigan vid 14, men det vete tusan om den fungerade. Värmepåslagen känns allt mer som vallningar.

Syskon

Jag har styrketränat idag!! Det kändes så bra och var så skönt! Det blev ett lätt pass eftersom det har hunnit gå 7 veckor sedan sist. Det kommer att kännas i morgon. Framför allt i armarna. Igår klippte jag av mig håret och det känns också bra när det kommer till träning eftersom en av mina största svettpunkter är nacken.

Jag mailade ju säljaren av målarboken och han hade väldigt dåligt samvete. Jag ska få pengarna tillbaka, utom portot och det är jag tacksam för.

Mina syskon. Det finns flera anledningar till att jag har valt att bryta med dem bland annat att det alltid, alltid har legat så stort fokus på ohälsa och krämpor. I morse fick jag ett sms från lillsyrran med en aktuell eländes-rapport. Brorsan har ramlat och brutit ryggen och ska opereras, ena syrran är nu sängbunden efter en stroke för några år sedan och en andra syrra är syre-bunden. Stroken kände jag till, men inte det andra. Först hade jag tänkt tiga ihjäl sms:et, men valde att svara med förhoppningen att klargöra och sätta punkt. Lillsyrran svarade i sin tur att brorsan kontaktat henne för att den syre-bundna syrran bett honom. Varför?! Jag har inte haft kontakt med henne på minst 15 år. Om jag går miste om de positiva nyheterna, så varför ska jag dängas i huvudet med de negativa?! Det kändes som att kastas in i en dålig serie där jag missat de första säsongerna.

Med tanke på familjerelationer länkar jag till “The family business” med Stats.

Trögt

Det fortsätter att vara långt mellan inläggen… Tillvaron är trög. Jag har börjat med allergimedicinen igen och jag tror att den hjälper, men jag har blivit förkyld också. Igen. Helt utslagen i ett par dagar och sedan går jag en promenad eftersom jag mår bättre och åker på ett bakslag. Mår bättre nästa dag och städar och åker på ett bakslag. Det är tröttsamt. Det är fortfarande målning som gäller. “Dagdrömmar” av Hanna Karlzon är en ny favorit och jag beställde ett andra exemplar från Bokbörsen eftersom den har utgått hos förlaget. När det gäller begagnade böcker har jag inga bra erfarenheter och beställer bara om boken är i nyskick det vill säga i det skick den är när den kommer från tryckeriet. Boken fanns hos en privat person i samarbete med Bokbörsen, den kom och jag betalade. Den såg bra ut vid en snabb genombläddring och den fick ligga i några veckor. När jag började måla i den saknade jag några motiv, men trodde att det kanske bara är en annan utgåva. Misstanken ville inte släppa, så jag jämförde med den jag redan har och misstanken blev bekräftad. Det saknas MINST 4 bilder och de är utrivna, rakt av och fult gjort med pappersrester kvar vid bindningen. Som pricken över i är en liten bild på försättsbladen redan färglagd med tusch. Nyskick – så fan heller! Jag har mailat både Bokbörsen och säljaren. Ångerrätten gäller inte längre, det har gått för lång tid, men jag behövde lufta mitt missnöje och min besvikelse. Jag betalade 135 kr för den, 197 inklusive frakt. Jag har beställt från Bokbörsen för sista gången.

Batteriet

En hel vecka sedan sist… Vi firade bröllopsdag i torsdags. 27 år – inte illa! Förra året var det kork-bröllop. Ska jag tolka det som att vi höll oss flytande eller att vi var för korkade för att skiljas? Ha! I år är det balsa-bröllop. Balsaträ kallas också korkträ, det är väldigt lätt och inte så tåligt. Whaaat? Vi har åtminstone kommit upp i 1 ädelmetall: silver för 25 år.

I lördags var svärfar här på middag, bara vi 3 och en möjlighet att samtala utan att behöva göra sig hörd. Det blev överraskande trevligt! Min kontakt med honom har aldrig varit nära, jag har aldrig nått fram, men sedan svärmor dog för ett drygt år sedan har han – helt naturligt – förändrats och i lördags var han ovanligt öppenhjärtig och pratsam, pigg och på gott humör. Det går inte att förneka att svärmor påverkade honom väldigt mycket, det var hon som satte tonen och hon har alltid varit mer pessimistisk än vad han är. Vi pratade om så skilda ämnen som bakelser, husdjur och aktiv dödshjälp. Jag fick lära mig något nytt om honom också. Han nyser alltid 12 gånger! Inte i sträck, men när han väl har börjat blir det 12 nysningar.

I söndags var Elin och Robin här och fikade. Pär har äntligen träffat någon han kan prata kodning med: Robin. Där finns både intresse, kunskap och nyfikenhet och den här gången satt de i vardagsrummet med tv:n som extra stor skärm och roade sig. Elin och jag satt i köket och målade, drack te och pratade om allt möjligt. Det blev också himla trevligt!

Trevlig helg eller inte, så laddade mitt batteri ur. För ovanlighetens skull tog det mig med överraskning. Jag har varit helt sänkt i 2 dagar inklusive en ny (lindrig) förkylning och legat i sängen halva dagarna och inte velat äta lagad mat. Pär har åkt på ett bakslag och hostar och snorar som om han får betalt för det. Han ska försöka arbeta i morgon. Jag håller avståndet och vi sover i varsitt rum. Ingen promenad eller styrketräning och det har gett mig ångest eftersom jag hade kommit igång så jäkla bra! Idag kom jag äntligen upp och ut igen. En långsam promenad, inklusive Konsum, på 55 minuter. Det var skönt och det kändes bra! Jäss!

Visste du att det finns en motsats till placebo-effekt? Nocebo-effekt som inträffar när man inte känner sig sedd eller bekräftad inom vården och leder till misstro. Med tanke på hur dagens vårdsituation ser ut är det inte konstigt med alla rapporter om dem som verkar bli sjukare i stället för friska. Jag kom att tänka på den läkare som slutade, som jag träffade sista gången den sista maj. Henne fick jag aldrig kontakt med, hon lyssnade inte utan skrev bara ut Lergigan och Circadin och jag upplevde det som att de inte hjälpte mig för 5 öre. Jag har inte använt Circadin fler gånger, men tar Lergigan varje kväll. Nu när jag har fått distans till läkaren och förtroende för AG, så känns det som att Lergigan hjälper mig. Placebo-effekt eller inte, det viktiga är att jag mår bra.

Anna Jansson som skriver om polisen Maria Wern är väldigt omtyckt och uppskattad för sin bokserie. Eftersom det är kriminalromaner eller deckare eller polisberättelser eller vad man väljer att kalla det, så har jag struntat i böckerna. Tills nu. Jag ville ge dem en chans och det ångrar jag inte! Jag lyssnar på dem med Marie Richardson som inläsare. Det finns 20 (!) böcker hittills och de har lyckats med konststycket att få henne som inläsare av alla. Hon är en av de bästa och böcker handlar om mycket, mycket mer än polisarbete, psykopater och kvinnor som utsätts för den ena vidrigheten efter den andra. Påminner om Hammarby-serien av Carin Gerhardsen med mycket mänsklighet, humor och aktuella problem. Just nu lyssnar jag på den 9:e boken och har alltså 11 kvar. Aj lajk it!

En buske som är chockrosa!

Blandat

Jag vägde mig igår och kunde glädjande konstatera att jag gått ned 1 kg den senaste veckan och därmed lyckats ta mig nedanför 104-kilosstrecket. Balansen jag skrev om i förra inlägget håller i sig. Det var viktminskningen som fick mig upp och ut idag. Jag sov inget vidare i natt och var trött när larmet drog igång klockan 8. Och när det drog igång en kvart senare. När det drog igång för tredje gången (jag har ett larm varje kvart i stället för att snooza) hade jag haft en inre debatt om promenadens fördelar och nackdelar. Jag visste att jag skulle ångra mig om jag gav efter för tröttheten. Jag vill fortsätta att gå ned i vikt. Det känns alltid bra när jag väl kommer upp och ut. Tungan på vågen blev det paket som jag ville få iväg idag för att få det i retur så fort som möjligt: mina superlurar, de trådlösa Jabra-lurarna fungerar inte som de ska och behöver läggas in. Ljudet i vänster lur försvinner och det gör att jag känner mig helt sned i huv’et. Jag har provat att starta om, att ladda fullt, att installera om appen och att para ihop dem med mobilen igen, men inget fungerar. Jag har haft dem i ett halvt år, så garantin gäller fortfarande. Nu använder jag de gamla hederliga Happy Plugs som visserligen inte innebär samma frihet, men som är pålitliga. Dagens promenad blev alltså en 25 minutare i ett bra tempo och 25 minuter i långsammare tempo. Jag är såååå nöjd med att jag kom iväg och att paketet också kom iväg och det känns väldigt bra att veta att jag kan ligga kvar i sängen i morgon med gott samvete.

Jag har en ny favoritblomma: astromerian. Härlig röd färg!

I morgon är det Pärs och min bröllopsdag! 27 år!! Balsa-bröllop. Svärfar ska komma hit på middag på lördag och vi firar då med finare middag och bakelser till efterrätt.

Nu har båda tatueringarna läkt färdigt och jag är oerhört nöjd med dem! Jag känner ingen som helst ånger och trivs förträffligt med att ha Tösa-biten och Selmis med mig hela tiden. Grädden på moset är att det är jag själv som har ritat dem. Coolt!

Tösen finns på höger arm …
… och Selma finns på vänster arm.

Balans

Jag kom iväg på promenad både i fredags (55 minuter) och en lång en idag, 85 minuter. Sommaren är äntligen över! Jack-säsongen är äntligen här! Det går att andas och att röra sig utan att bli genomsvettig. Det känns som om en balans närmar sig. Jag har som mål att träna varannan dag och sova länge varannan dag – tröttheten hänger kvar även om den är lindrigare. Jag äter 3 gånger om dagen och lyckas hålla mig ifrån kvällstugget. Sömnen varierar, men är bättre. Till och med magen mår prima. Hälsporren, min trogna följeslagare, har dragit sig tillbaka, rent av läkt ut. De senaste månaderna har jag använt mina gamla Scholl-tofflor inomhus och det är de som har knäckt hälsporren. Jag skulle ha återupptagit akupunkturbehandlingen i slutet av augusti, men valde att avbryta i stället. Den har fyllt sitt syfte för den här gången. Vallningarna blir inte mer än värmepåslag och jag behöver ingen av mina solfjädrar längre. Skulle de bli värre igen är det väl bara att återuppta nålandet.

Dillen

Nu har andra helt Lyrica-fria veckan börjat och det känns bra. Allt är lugnt även om hjärnan fortfarande inte har ställt om sig helt, men nu vet jag att det var rätt beslut att genomföra utfasningen så försiktigt som jag gjorde.

Jag har promenerat 60 minuter idag! Att ha en bok som ligger och väntar fungerar som motivation. Hehe. Det var skönt med riktigt kalla höstvindar.

Jag är kompromisslös. Det är antingen eller. Allt eller inget. När jag hittar något jag gillar klöser jag mig fast tills jag tröttnar. Det kan pågå olika länge. Dagar, veckor eller månader. Jag kallar företeelsen för ett dille. Just nu har jag dille på skivad banan i grekisk naturell yoghurt med lite hallonyoghurt för smakens skull. Kokosbollar! Målarböcker. Jag har målat mig igenom 3 exemplar av “Mina mandalor” och så blev jag tvärtrött på den vilket kanske inte är så märkligt. För några år sedan köpte jag “Dagdrömmar” av Hanna Karlzon. En otroligt fin och inbunden målarbok. Den gången gillade jag den inte, men gud ske lov gjorde jag mig inte av med den (att rensa är ett dille som sitter i mina gener och kommer aldrig att försvinna). Jag tog fram den igen och nu kändes den heeeelt rätt. Det fungerar inte att måla med tusch eftersom det blöder igenom till andra sidan, men jag föredrar ändå färgpennor för då kan jag experimentera med styrka, nyanser och effekter. Jag målar och målar och målar och sitter minst 4 timmar varje kväll. En ljudbok i öronen och tiden bara flyger iväg.

Behöver jag säga att jag har köpt fler av Hanna Karlzons böcker?
Stora motiv över hela uppslag. Före …
… och efter.
Små, pilliga ytor som omväxling.

Tillställning

Min samtalskontakt, AG, har varit mer exalterad över att jag har fått en fast läkare än jag själv. Som om det första besöket är en tillställning. Jag är nog alltför luttrad alternativt bitter alternativt skeptisk. Jag hade min första tid hos min fasta läkare, AE, idag och hon inledde besöket med att säga just det, att hon är fast anställd och att det finns en stor möjlighet att det är hon jag kommer att träffa nästa gång. Precis den information jag vill ha vid en första kontakt och precis det jag önskade mig i klagomålet. Det blev ett rent medicinprats-besök och det spelade ingen roll för mig. Jag är fysiskt trött, så vansinnigt trött och det var jag då också. Jag gav kanske ett vaket intryck, men huvudet kändes luddigt. Jag har fått en telefontid i början av oktober för att förnya några recept och för att jag ska slippa “leta efter henne” eftersom hon inte kan lämna ut sitt nummer. En ny tid för besök i november.

Jag är som sagt trött och jag förstår inte varför. Jag har inte promenerat mer än i söndags när jag var hos Elin och Robin och fikade och jag har inte tränat med gummibanden heller. Jag kommer helt enkelt inte ur sängen på morgnarna utan sover till 11-12. Det är ännu en gång dags att bryta ännu en ond cirkel. Tröttsamt är bara förnamnet… I morgon behöver jag hämta en bok, så då finns en möjlighet.