“The handmaid’s tale” (Tjänarinnans berättelse) av Margaret Atwood tillhör väl klassikerna numera och det med rätta. Jag läste den i slutet av 1980-talet och minns ärligt talat inte så mycket eller hur den slutar, men när jag såg den första säsongen av serien som bygger på boken kände jag ändå igen en hel del. Margaret Atwood har själv en liten roll i början av säsong 1 som en av Tanterna, men det är lätt att missa om man inte vet hur hon ser ut. Hon har inte ett lika karaktäristiskt utseende som Hitchcock. När jag såg den andra säsongen var allt nytt och jag undrar om den verkligen är en fortsättning eller om den bara spinner vidare. Vi skaffade HBO Max för ett tag sen, det är de som sänder serien, och upptäckte att det kommit 2 säsonger till. Idag såg jag det sista avsnittet som sändes för 3 år sedan, så de är väl färdiga med den berättelsen nu och det är bra för säsong 3 och 4 kändes tjatiga. Elisabeth Moss är en rasande skicklig skådespelerska, men det blev så många närbilder av hennes ansikte och speciella blick att det blev löjligt. Trovärdigheten för hur mycket en människa klarar utan att klappa ihop fullständigt är inte särskilt hög.
Boken är en dystopi och handlar om Gilead som är en liten avgränsad del av USA. Miljögifter påverkar fertiliteten och födslotalen sjunker drastiskt. Det är inte en helt omöjlig konsekvens vare sig i boken eller i dagens värld. Eftersom politikerna och andra med den nödvändiga makten i vanlig ordning inte agerar, så tar de kristna fundamentalisterna chansen. Några män har grubblat och diskuterat och kommit fram till att den enda möjligheten är att gå tillbaka till gamla testamentet där man kunde sina saker och hade klart för sig att det finns en betydande skillnad mellan män och kvinnor och att den skillnaden består i att män är vida överlägsna. När dessa anhängare slår till gör de det snabbt och brutalt. Från en dag till en annan fråntas alla kvinnor rätten att arbeta, ha egna bankkonton eller kreditkort eller köra bil. Saudiarabiska vibbar. Kvinnorna samlas ihop och forslas till Gilead där de delas in i Martor, Tjänarinnor och Tanter. Tjänarinnorna har en särskild ställning då de är i fertil ålder. Martorna som inte är fertila får tjänst som hushållerskor och Tanterna som oftast är äldre har den disciplinära uppgiften och de bestämmer i vilket hushåll varje Tjänarinna ska placeras. Tjänarinnorna ska föda barn. Punkt. 3 kvällar varje månad, vid ägglossning, blir de fasthållna av Hustrun i huset medan Anföraren, herrn i huset, våldtar dem. Tjänarinnan fråntas sin identitet genom att döpas efter Anföraren. Om Anföraren heter Steve blir hennes namn Of Steve, Ofsteve. En ägodel som fyller en funktion, men om ägodelen inte lever upp till förväntningar och krav blir den inte bara utbytt utan även bestraffad. De gånger de blir gravida och föder ett friskt barn tillhör det förstås Anföraren och Hustrun. Livet som Hustru är inte särskilt lajbans det heller för de är förbjudna att läsa och skriva och blir de påkomna huggs ett finger av.
Det tjatas sååååååååååå mycket om gud och de citerar hela tiden passager ur Bibelns Gamla testament. När gud skapade människan gav han henne fri vilja, men han borde ha specificerat den förmånen och lagt till att människan ska ta ansvar för de handlingar som utförs med den fria viljan. När en fundamentalist får en komplimang för väl utfört arbete blir det ödmjuka svaret att gud vägledde. När en fundamentalist är missnöjd används bestraffningen i guds namn. Det är ju jäkligt bekvämt. Var kommer den fria viljan in? Den får absolut inte användas till att ifrågasätta. Ett Gilead skulle aldrig kunna uppstå i Sverige tack vare sekulariseringen. USA däremot… Jag undrar om det finns några ateister där över huvud taget? Jag har förståelse för de som finner tröst och styrka i sin tro med tanke på hur världen ser ut idag och det händer att jag avundas dem. Samtidigt upplever jag mig som utövande ateist som ärligare och ifrågasättande. Vi ateister framställs ofta som omoraliska och utan några som helst riktlinjer. Jag har aldrig snattat. Jag har aldrig medvetet skadat någon. Jag är inte ute efter att roffa åt mig mer än jag förtjänar. Jag skulle aldrig få för mig att fuska med deklarationen eller mina uppgifter till Försäkringskassan. Det skulle aldrig falla mig in att vara otrogen. Jag behöver inga budord för att leva som jag lär. Moralen och värderingarna har jag fått med mig hemifrån och mina föräldrar var inte det minsta religiösa. De religiösa säger ofta att de är “goda kristna” när de håller på med diverse välgörenhetsarbete, men vad är då de ateister som håller på med samma välgörenhetsarbete? De är ärliga. De är medmänskliga utan baktankar och förhoppningar om att få det bra efter att de dött. I asiatiska länder där de tror på fler än en gud och där de offrar i hopp om att inte hamna i helvetet eller vad de väljer att kalla det kan ärligheten i godhjärtade handlingar oxå ifrågasättas. Gör de det för att de vill eller för att behaga någon gud?
Det som gör att Gileads värderingar har blivit obehagligt aktuella i USA är att de är på väg att frånta kvinnans rätt till abort. Inte bara efter 12:e veckan utan från och med ögonblicket för befruktning. Det finns undantag och det är om kvinnan blivit gravid efter incest eller om kvinnans liv är i fara om hon fullföljer graviditeten. Det finns även ett tredje undantag och det är graviditet som följd av våldtäkt, men med tanke på hur hopplöst svårt det är att få en våldtäkt så långt som till en rättegång för att inte tala om en fällande dom (just det här gäller i högsta grad i Sverige), så kan de lika gärna stryka det undantaget. En av kommentatorerna på DN.se undrade hur det skulle bli om det barn som tvingats att födas fram skulle visa sig vara homosexuell? Räknas den personen som en fullvärdig, amerikansk medborgare?
Jag avskyr våld och brukar ofta snabbspola förbi såna scener, men slutscenen i sista avsnittet av The handmaid’s tale spolade jag inte förbi. Det våldet var berättigat. Personen fick vad han förtjänade. Den serien kan göra vem som helst till manshatare.