Läkarbesök

AT-läkare OB. AT-läkare är synonymt med att han inte blir kvar på vårdcentralen permanent. Jag lade korten på bordet genom att fråga hur lång tid jag hade på mig, 20 eller 40 minuter? Han hade ingen patient efter mig, så det var fritt fram. Jag fortsatte att lägga kort på bordet genom att förklara att jag var medveten om att han var AT och att jag står på väntelistan för att bli kallad i september till en permanent läkare, men att jag inte klarar av att vänta tills dess utan vill ha “starthjälp”. “En medicinsk utredning. Jag vill veta vad som är fel för något är fel och jag vill ha en undersökning från topp till tå, inifrån och ut. Jag orkar inte må så här längre!” OB var en bra lyssnare med tålamod och utan behov av att avbryta. Jag blev inte avfärdad. Han lyssnade på lungor och hjärta, kände på sköldkörteln, klämde på magen och benen för att konstatera att det inte var någon vätskesamling i de senare. Jag ska börja med att lämna nya, utökade prover och jag ska träffa en dietist. Han fick veta om Dietisten EB som det skar sig med fullständigt och som fortfarande får allt att knyta sig när jag minns besöket och kunde meddela att hon är pensionerad. Han hade full förståelse för min tvekan att träffa en ny dietist och att han naturligtvis inte kan tvinga mig, men jag sa att jag vill ge det en chans som ett steg i felsökningen. En eventuell lungröntgen med anledning av de segdragna perioderna med hosta. Remiss till en endokrinolog för att diskutera behandling med T3 (Liothyronin). Det får duga som en början.

Jag ska, på eget initiativ, sätta ihop en tabell, en matdagbok som jag tänker ta med mig till dietisten.

 

Kolmården del 3

Ofokuserade blandade tankar om Kolmården.

Med tanke på den rika vätan i midsommarhelgen kände jag förtröstan över att så många svenskar och en hel del turister tog sig till Kolmården i vettiga kläder dvs. bra skor och färgglada regnjackor och med ett och annat paraply. De valde att vara ute i stället för att sitta inne och gnälla över vädret. Gårdagens väder bestod av lite stänk vid 2 tillfällen och en rejäl åskskur vid halv 16.

När vi stod i kön till Safari-linbanan såg jag inte en enda mobil. Man pratade med varandra och smååt godis och kakor och höll koll på klättriga småbarn. Det finns hopp!

Delfintränaren och falkeneraren – människor som har djurets förtroende. Att få ett djurs förtroende utan att kunna kommunicera med ord är som att få högsta pris, den störtsta bucklan, den glansigaste guldmedaljen. När ett djur visar att det litar på dig och söker sig till dig så är det 100% fritt från baktankar och tjänster & gentjänster. När Selma tycker att vi har gosat färdigt, så går hon och pysslar med annat ett tag, men jag sitter kvar och hon kommer tillbaka. Gorillorna är inte tränade till att stila framför våra kameror och jag tyckte om de 2 som satt med ryggarna mot oss medan vi var där. Respekt!

Självrespekt. Hur kan någon med den minsta uns självrespekt plocka fram en selfie-pinne, placera mobilen och sedan arrangera familjen för en selfie?