Mitt stoltaste ögonblick. När det gäller träning? Hmm … Eftersom jag aldrig har tränat mot ett specifikt mål är det himla knepigt att komma på något. Jag kommer att tänka på 3 små ögonblick. När jag var hos diabetessköterskan och hon sa att min kombination av konditions- och styrketräning var riktigt bra fick jag ett erkännande och inom mig utbrast jag “Ha!”. Jag har lyckats stå på ett ben på balansbrädan och det är något som inte min man fixar. Ha! I januari var jag på årlig hälsokontroll och fick en diabetesvarning och när läkaren satte sig till rätta framför datorn för att skriva ned en motionsplan åt mig kändes det väldigt bra att kunna säga att jag redan tränar 5 gånger i veckan. Pilutta dig! Det sista handlade väl mer om där-fick-du än stolthet, men det innebar ett kort triumfatoriskt ögonblick i ett i övrigt jobbigt läkarbesök.
