Kuber

I huset på Öland har de renoverat en hel del och bland annat satt upp hyllor. Hyllan Eket från IKEA. Kubformade i olika färger som kan kombineras hur mycket som helst. Jag tycker de är väldigt fina och smarta och därför ville jag ha sådana till läsrummet. Nu när jag är inne i en period då jag inte läser över huvud taget och ändå köper böcker (en logik som bara bokälskare förstår) har travarna på sekretären vuxit så pass mycket att den fina möbeln inte kommer till sin fulla rätt. Lösningen är hyllor! Till saken hör att jag brukar ha min dator liggande på köksbordet, men tycker att den mest är i vägen eftersom jag inte längre använder den dagligen utan hellre vill ha målarböcker och pennor tillgängliga. Alltså får böckerna flytta in i hyllorna och datorn får ligga på sekretären. Det blev väldigt bra!

O-frisk

Jag vet att o-frisk inte är något ord, men jag är egentligen inte sjuk samtidigt som jag känner mig allt annat än frisk ergo o-frisk. Småförkyld på det där irriterande utdragna sättet när det varken bryter ut eller går över. Näsan är söndersnuten. Lite vit tigerbalsam nedanför varje näsborre är suveränt mot nästäppa! Den irriterade huden svider som satan, men det är det värt. Huvudvärk varje dag. Jag är trött och sover 10-12 timmar utan problem. Jag har varken promenerat eller tränat sedan förra söndagen och kroppen har börjat opponera sig igen, men jag sätter dövörat till. Det finns ingen ork. Eller lust.

Jag var på samtal med AG idag. Hon var försenad vilket aldrig har hänt tidigare, men det visade sig att jag var där för tidigt. Vi hade bokat in klockan 10, men jag kom till kvart över 9. I almanackan hade jag antecknat 10, men brydde mig tydligen inte om det. Som tur var hade hon ingen patient just då och jag slapp sitta och vänta ytterligare en halv timme. Mitt ämne för dagen var redan bestämt av mig: min förlossningsdepression och de första åren med Elin. Jag är van vid att prata om och beskriva mina upplevelser, positiva som överjävliga och det har jag gjort med min förlossningsdepression också, men det såret har aldrig läkt och jag tror inte att det någonsin kommer att läka. Anledningen till att jag tog upp det med AG är att under alla mina år som psykvårdspatient har det aldrig kommit upp. AG har läst igenom min anamnes ordentligt och bekräftade det. Det finns inte med. Mitt livs största prövning som har påverkat mig som inget annat finns inte med. Tills nu. Nästa vecka ska jag träffa min sprillans nya läkare och då kommer även hon att kunna mixa in det i min, vid det här laget, omfattande journal.

Överkritisk

Varför verkar det inte finnas en bok som är tillräckligt bra för att jag ska vilja läsa ut den? Varför kan jag inte koncentrera mig? “Så ta nu mina händer” av Stefan Wallner som jag läste 2/3 av innan jag släppte den. Den var bra skriven och intressant även om många klichéer fanns med, men sedan kände jag att berättelsen tappade fokus. Det fanns inget syfte med det överdrivna våldet. Efter drygt 200 sidor borde det ha framkommit varför. Den kändes spretig med alla olika karaktärers berättelser i både nutid och dåtid.

“Mrs Angels tårtbageri” av Gaile Parkin förstörde jag själv genom att tvinga mig själv att läsa och därför slarvläste jag. Den utspelar sig i ett land och en kultur som är främmande för mig och av den anledningen blir namnen svåra att komma ihåg förutom att de är många.

Jag saknar läsandet! Att kunna försjunka i en berättelse. Att se fram emot att sätta mig ned med boken. Att göra en kanna te och veta att de kommande timmarna kommer att ta mig bort från min verklighet. Nu har jag tröttnat på alla boknitar. Jag kommer inte att tvinga mig själv att läsa för läsandets skull. Det blir en bokapaus på obestämd tid.

Igång

I lördags kom jag äntligen iväg på en promenad! Jag gick min kortaste runda och inte särskilt fort. Det tog 55 minuter och det var skönt! Både att jag tog mig hivade iväg mig själv över tröskeln och promenaden i sig. Idag gick jag samma runda fast i motsatta riktningen och den här gången fick jag nästan upp ett riktigt tempo. 50 minuter. Det känns som att jag är igång igen!

Idag, måndag den 2 september inleder jag den sista veckan tillsammans med Lyrica och sedan skiljs våra vägar åt för alltid. I alla fall om jag har något att säga till om. Jag är nervös. Jag har fortsatt ta en Lergigan varje kväll och sover oftast bra förutsatt att jag är uppmärksam på när kroppen signalerar att sömntåget närmar sig stationen.

Plötsligt dyker den upp. Låten med stort L. “RAIN” med Ben Platt. Den är lika jäkla suveränt makalöst ståpäls-bra som “A walk on the beach” med Junge Junge. Volymen ska vara hög och se till att du har utrymme att studsa runt för du kommer inte att kunna låta bli!

Uppgivenhet

Det är fredag idag och det är ganska långt mellan inläggen och det beror på att det inte händer mycket och det, i sin tur, beror på att jag är överväldigande trött. Jag lyckades träna i tisdags, men det har inte blivit en enda promenad på en hel vecka. Igår var jag hos AG och avslutade basutredningen. Nu är det tänkt att den ska gå vidare till min nya läkare och kanske, kanske inte får jag en ny diagnos och kanske, kanske inte kommer medicineringen att justeras där efter. Tröttheten och svårigheterna att koncentrera mig gör att jag har tappat lusten för det mesta och då är enklare att hänga framför teven, men nu har det också blivit trist. Jag känner mig uppgiven och följer minsta motståndets lag; jag har ingen energi att luska ut varför jag har huvudvärk eller ont i ryggen utan tar värktabletter, har jag ångest tar jag Lergigan, är jag trött sover jag. Igår lyckades jag läsa en dryg timme. Jag MÅSTE ut! Så enkelt är det! I morgon ska jag UT!!

Genvägar

Igår fick jag min andra tatuering. Det är något jag planerade hela tiden; ett marsvin och en kanin. Det var Selma som stod som modell den här gången. Det kändes mer den här gången. Kanske för att jag var mindre nervös och inte pladdrade så mycket, så jag var mindre distraherad. Det blev bra! Nu har jag både Tösen och Selmis med mig. Jag vänjer mig fortfarande vid att tatueringen verkligen är permanent att den inte kommer att försvinna. Jag trivs förträffligt med den!

Jag tränade med gummibanden idag. Det var tänkt att jag skulle köra ett fullt pass, men jag var så trött att jag kände mig matt och det var 26 grader, så det blev flera genvägar och jag hoppade över 2 övningar. Blä. Men jag gjorde det åtminstone och de övningar som blev av blev ordentligt utförda.

Skumt

I tisdags klarade jag av ett fullt pass med gummibanden. Det var tufft, men på ett positivt sätt. Den här gången fick jag ont efteråt, i knäna och i ryggslutet och det var länge sedan sist. Igår vilade jag, sov länge. Idag promenerade jag till Salem och hämtade ett paket (25 minuter – min kondis är verkligen usel) och hem via Alexis där jag hämtade ett andra paket (50 minuter). De sista 20 minuterna var grymma. Det kändes som om jag gått in i en vägg. Dessutom mådde jag lätt illa och magen kändes skakig. När jag väl kommit hem, packat upp allting och tagit en snabb dusch var jag sååååå frestad att gå och lägga mig, men jag visste att det skulle sabba resten av dagen, så jag gjorde lunch och tittade på OINTB och efteråt kändes det lite bättre.

Nu känner jag verkligen av nedtrappningen av Lyrica. Eftermiddagsdosen var avgörande. Sent varje eftermiddag har jag haft lätt ångest som tar sig uttryck i rastlöshet och irritabilitet och koncentrationssvårigheter. I brist på bättre alternativ har jag tagit 1 Lergigan vid 19-tiden och den har hjälpt även om jag har känt mig tung i huvudet dagen efter. Jag har huvudvärk så gott som dagligen. Knasig mage och bakgrunds-illamående. Vallningarna är på väg tillbaka igen. Ordentliga värmepåslag flera gånger om dagen. Sömnen är så opålitlig att jag får pisksnärtskador på kuppen. Vikten går ned och så går den upp igen och nu har jag kämpat mig ned under 104 igen. Håller jag på att bli förkyld eller inte? Jag nyser då och då, är irriterad i ögonen och täppt i näsan, men nästäppan känns inte allergisk utan förkylningsaktig och det har pågått i 2 veckor. Jag känner mig sliten och har gett upp alternativt börjat ta genvägar. I stället för att försöka lista ut varför jag mår dåligt eller har ont, så tar jag Lergigan eller Treo eller en värkkombo, använder massagebältet och vanlig nässpray.

Egenutgivning

“Swing time” av Zadie Smith. Den kväll jag började läsa boken blev jag sittande i nästan 4 timmar. Den var så bra! Sedan tog det stopp. Det hände ingenting. Bara en massa antydningar om vad som hade hänt och som var orsaken till att vänskapen spruckit. Jag läste inte ut den.

“Swedavien” av Johanna Juneke. En dystopi om ett framtida Sverige där invånarna är 100% kontrollerade genom elektronik. Jag läste ungefär 50 sidor innan jag fick se mig besegrad. Inget vidare språk och platt handling där man inte får veta något alls om karaktärerna. Om jag har förstått det rätt är den här boken en egenutgivning det vill säga inte av något etablerat förlag och jag tycker att det är driftigt, men tyvärr är de flesta egenutgivna böcker jag försökt läsa så taffligt producerade att det går ut över handlingen. I just den här boken växlade texten mellan 2 fonter. Först trodde jag att det var ett sätt att tydliggöra skillnad på berättande och dialog, men det visade sig vara helt slumpmässigt och blev snabbt väldigt irriterande. Epigt är ett ord som kommer för mig. Dessutom använder författaren kursiverad text alldeles för ofta. Det finns möjlighet att provläsa titlar hos Bokus och jag gjorde det med “Swedavien”, men där syntes inget av fontväxlingarna, så det blev en trist överraskning. Hade författaren ingen som korrekturläste, som kunde påpeka språkliga svagheter eller trist handling? En annan lika dåligt redigerad bok var “Carina och korpen”.

Tröskel-eländet

Låt mig presentera gårdens kändis: Cookie. En dvärgvädur som bor i en av lägenheterna på bottenvåningen och som kommer och går som den vill. Så här års finns det gott om smaskiga äpplen! Vi möttes när jag skulle iväg på min promenad.

På tal om promenaden. Jag hade åter igen blivit sittande och liggande för länge och mådde dåligt av det och det har tagit emot att gå ut. Idag fick jag piska mig upp ur sängen och sedan ut och som pricken över i blev det en gräslig 65 minuters upplevelse. Tungt, motigt, tråkigt och med för mycket kläder. Trippel-blä i kubik! Jag har befunnit mig i är i en svacka av trötthet och allmän olust, tröghet och svårt att koncentrera mig. Det har blivit mycket tv-tittande… Trädet nedan låg på sniskan över vägen. Jag visste att det var ett fullt friskt träd och det har inte varit någon sommarstorm även om det har regnat kraftigt med jämna mellanrum. Kunde det vara bävrar? Jajamänsan! Prydligt avgnagt längst ned på stammen.

Från och med idag är jag nere på 25 mg Lyrica per dag, en dos på morgonen. Det är fortfarande jobbigt. Lyrica och jag har umgåtts i ungefär 7 år och då är det inte helt enkelt att skiljas.

Om en vecka ska jag tillbaka till tatueringsstudion och komplettera Tösen och jag ska skaffa en tatuering till på vänster arm och det har jag planerat hela tiden.

Belöning?

Igår ringde IH som är enhetschef för psykiatrienheten i Södertälje. Det gällde det klagomål jag lämnat in och nu hade det nått högsta hönset. Hon tackade eftersom de ser klagomål som en möjlighet att förbättra. Hon bekräftade och beklagade. Sedan meddelade hon att jag har fått en tid om en månad hos – hör och häpna – en FAST läkare som precis har börjat!! Jag väljer att se det som en belöning och ett tecken på att det kan löna sig att säga ifrån.

Att inte höras är ingen anledning att låta bli att tala.

Idag var jag hos frissan. Jag kunde känna hur hårbotten äntligen kunde ta djupa andetag för att få i sig efterlängtat syre. Som tur är har sommaren inte varit lika plågsamt varm som förra året. Nästa gång har jag beställt tid för att även göra en enda slinga i håret. En lila! Idag köpte jag provflaskor av ett nytt schampo. Förändringens vindar blåser!

Rönnarna i Rönninge dignar av illande orangea rönnbär.