Värmesnyting och en pärotis

Posted on by 0 comment

Stavgång i 80 minuter. Stort misstag. Det var för varmt trots att jag kom iväg redan 20 över 9. Det började riktigt bra och var jätteskönt. När jag passerade baksidan av gymnasiet undrade jag om familjen Hare skulle vara där och det var de! Tyvärr, blev ingen av bilderna bra, men alla 3 satt i skuggan på grässluttningen och jag tror nog att Hare junior har vuxit. När jag kommit 2/3 av rundan åkte jag på en värmesnyting. Det var hett i solen. Äckligt hett och huden började hetta. Det gick allt långsammare och när jag lyckats ta mig in på gården stapplade jag bärande stavarna.

Det växer körsbär vid dagiset eller förisen som man tydligen kallar det nu för tiden.

Det växer körsbär vid dagiset eller förisen som man tydligen kallar det nu för tiden.

Hemma var det välsignat svalt och det är egentligen dumt att öppna alla fönster, men jag ville åstadkomma ett korsdrag. Jag lade mig på golvet i hallen. Det enda svala stället.

Det här ser man om man ligger på golvet i hallen.

Det här ser man om man ligger på golvet i hallen.

Efter det gick det snabbt utför. Jag drack vatten. Jag åt en banan och lite choklad för att få i mig energi. Drack mer vatten och efter 1 timme lyckades jag ställa mig i duschen. Det kändes lite bättre efter att jag ätit lunch, men klockan 15 lade mig i bara underkläderna på det svala lakanet i sängen med vidöppet fönster och rullgardinen neddragen till hälften. Mjuksliten, sval bomull – oöverträffat som avsvalkare! Jag domnade bort och sov till halv 17. Det har varit 27 grader som mest och med fläktar så ynkliga att de borde skämmas. B.L.Ä.

Jag åt sill & potatis till middag. Inte gott alls. Den lille gynnaren på bilden var en av färskpotatisarna. Det är en pärotis: en potatis som ser ut som ett päron.

Detta är en pärotis.

Detta är en pärotis.

Dagens låtlisterepresentant är Chloë Black och Roosevelt med ”Wild at heart”.

Något händer i kroppen

Posted on by 1 comment

Efter 6 besök hos naprapaten känner jag att det händer något i kroppen. Det kommer smygande, så pass försiktigt att jag inte märker det förrän jag kommer på att något saknas. Förstår ni vad jag menar? Jag är van vid att vakna med ångest och att det handlar mer om att överleva dagen än att uppleva den. Det känns inte så längre. Jag skuttar fortfarande inte ur sängen med ett leende på läpparna eller känner tacksamhet över att jag får leva ännu en dag, men det går åt rätt håll. Jag har vant mig vid att vara trött och att behöva sova middag varje dag, men nu orkar jag mer t.ex som det var igår. Naprapaten, handla, städa buren, tvätta, tvätta, tvätta utan att jag blev trött eller fick ont. På tal om att ha ont, så har huvudvärken minskat ytterligare – homeopaten fixade starten till förbättringen – och ryggen går smärtfriare tider till mötes. Svanskotenålningen hjälpte fantastiskt bra! Smaken har kommit tillbaka! Jag har upplevt det som minskad aptit när det i själva verket har handlat om att inget är gott trots att jag har varit hungrig. Nu är allt gott, men jag känner inte att jag måste äta mer utan jag njuter mer. Koncentrationen har blivit bättre och det märker jag mest när jag lyckas läsa Titanic-boken på engelska. Det här är fascinerande! Jag kom på att jag naturligtvis ska ta upp min onda hand oxå. Duh!

Jag är väldigt nöjd med mina knallblåa Crocs-tofflor. Jag är så nöjd att jag har köpt ett par till. Ett par vanliga skor som jag nog kan ha även om det regnar och som inte har snörning, är lätta att ta på och som passar till det mesta. Jag hämtade de idag och det blev en promenad på 25 + 30 minuter i ett tvärmulet och fuktigt väder. Jag kan inte bestämma mig för om jag ska behålla skorna. De är ganska sköna och sitter bra och har en fantastisk dämpning under hälen, men de har ingen stadga. Jag får nog gå runt i dem lite till här hemma.

Crocs Busy Day Stretch Skimmer med ovandel i syntet.

Crocs Busy Day Stretch Skimmer med ovandel i syntet.

 

Nålar, blommor och Bach

Posted on by 0 comment

Jag drog iväg till naprapaten idag igen. SL flöt på som rinnande vatten. Det var ett gammalt tåg båda vägarna och även om de tågen saknar luftkonditionering (som är rätt behagligt en varmklibbig dag som denna) föredrar jag dem framför de nya eftersom sätena är mycket bekvämare. De är lätt skålformade och känns inte som en träbänk och min svanskota blir mindre utsatt; de nya lutar aldrig så lätt framåt och det funkar inte för mig.

När L-O B frågade hur jag mådde idag svarade jag att det var bättre, att tvättmaskinsstressen hade släppt, men att jag hade ont i svanskotan. Jag fick ligga i ett, för mig, nytt rum. Det ligger inbäddat bakom receptionen och saknar fönster, men det har ett jättefint tak. Titta!

Innertaket i rum nr 4 hos naprapaten.

Innertaket i rum nr 4 hos naprapaten.

Först fick jag ligga på mage och blev nålad för svanskotan. Nålarna i öronen kändes, om jag uttrycker det milt. Sedan låg jag där i 20 minuter. Tack vare att rummet saknar fönster hördes ingen trafik och det var ingen som passerade utanför. Det enda jag kunde höra var mummel från receptionen på andra sidan väggen. Det var inte lika varmt heller. Väldigt vilsamt. Sedan vände vi på steken och han nålade mig för, som jag antar, stress. Mellan ögonbrynen och över magen. Nu fick jag möjlighet att se på det fina taket. Ryggen protesterade redan efter ett par minuter och jag fick dra upp knäna. När jag var färdignålad sa jag till L-O B att jag tyckte att taket är väldigt fint och att rummet är väldigt vilsamt. Han svarade att jag kunde be om att få det rummet i fortsättningen, så då gjorde jag det. L satt i receptionen och hon gjorde en notering om att jag ville ha det rummet när jag kommer tillbaka på tisdag. När jag skulle klä på mig upptäckte jag att jag blödde från vänster öra där en av nålarna suttit, en av dem som ”kändes” och när jag kom hem såg jag att jag har ett urtjusigt blåmärke.

Jag upplever det som att jag har små och stora blåmärken lite överallt på kroppen och nu även i örat!

Jag upplever det som att jag har små och stora blåmärken lite överallt på kroppen och nu även i örat!

Jag handlade lite på vägen hem och impulsköpte en dyr ask hallon på torget. 35 kronor. De är så goda OCH jag behövde göra mig av med 50-lappen som blir ogiltig om 1 vecka. Häpp! När jag kom hem var klockan 12 dvs. 1 hel timme över matdax för fyrbeningarna och jag hann inte ens kliva innanför dörren innan de talade om vad de tyckte om den usla servicen. ”Jag tycker om er oxå!”, svarade jag och ilade in för att servera dem.

Hallon 2

När jag behöver slappna av för att sova eller dämpa nervositeten eller när jag vill få bort en irriterande låtslinga ur huv’et spelar jag upp ”Air for g-string” av Bach även kallad ”Beppes godnattstund”. Det är mitt absoluta favoritstycke sedan jag var i tidiga tonåren! Medan jag låg i rummet med blomtaket spelade jag upp stycket i huv’et, om och om igen och jag koncentrerade mig på att det skulle gå långsamt. Och så andades jag med magen. Det är ett oöverträffat knep. Jag föredrar när det är en hel symfoniorkester i stället för endast piano eller fiol. På min lugna lista har jag en version med Polish Radio Symphony Orchestra. Ståpäls, gott folk. Ståpäls!

Category: Hälsan, Musik, Naprapaten

Avsked och tvätt

Posted on by 0 comment

Jag var till Rosie idag för en mycket välbehövlig snaggning. Hon var inte riktigt sig själv och det var märkligt tomt i hyllorna med hårprodukter. Jag blev misstänksam. ”Jag måste berätta något sorgligt.,” sa hon. Jag höll andan. Mitt hårs värsta farhågor besannades: Rosie ska stänga sin salong av hälsoskäl redan efter sommaren, så dagens besök blev mitt sista. Hon var så ledsen att hon hade svårt att möta min blick och jag kände att tårarna tryckte på. Fy, vad tråkigt! Vi har känt varandra i mer än 10 år. 6 gånger om året har vi träffats och lixom fortsatt det samtal vi påbörjade gången innan. Hon är en av de väldigt få personer som jag genuint tycker om. Förutom att hon är den bästa frisör – rent tekniskt – som jag har haft, så beundrar jag henne för hennes ständigt soliga humör. Hon älskar sitt yrke och hon tycker om sina kunder. Vad ska hon göra nu? Jag blir gråtfärdig medan jag skriver det här. Att hitta en hyfsad frisör blir nog inga problem. Stockholm är nedlusad av salonger. Enbart på vägen från t-banan till Rosies salong finns det i alla fall 4 stycken. Jag fick den snilleblixten att Rosie skulle fota mig med min mobil, så att jag kan visa nästa frisör precis hur jag vill ha det.

Precis när jag var färdigfriserad ringde de angående tvättmaskinen. ”Vi är där om 1 timme.” Elin var hemma och Pär skulle oxå hinna hem. Han hade valt att skjuta på avresan tills att vi såg att allt fungerade. Det betydde mycket för mig! Jag kom hem mitt i alltihop och tyckte att det var så himla skönt att inte behöva ta det besöket själv. Tvättmaskinen och tumlaren har fått jobba non-stop sedan dess. Handdukar och lakan. Det är så roligt!

Förutom förlusten av min frisör känns allt mycket bättre idag. Pär och jag är sams igen. Tvättmaskinen fungerar. Jag får vara ensam med fyrbeningarna 3 hela dagar. Jag har en ny serie att se (”House of cards” med Kevin Spacey). Mitt långa hår är väck. Jag har choklad och lakrits hemma. Så nära himmelriket man kan komma enligt mig!

Om jag hade vetat hur den dagen skulle bli…

Posted on by 0 comment

Om jag hade vetat hur den här dagen skulle bli hade jag inte stigit ur sängen. eländet den 21 juni 2016 började redan i natt med att jag inte kunde sova (trots den vanliga Stilnoct) förrän framåt 2 och inte sov jag bra heller. Upp klockan 7 och iväg till naprapaten och idag höll tågen hela vägen. L-O B frågade hur det var och jag svarade att kroppen kändes ok, men att humöret inte gjorde det. Jag vet inte om det var det som avgjorde, men jag fick ligga på rygg idag först med nålar (bl.a. en mitt emellan ögonbrynen och 1 under vardera foten Aj!) och värmelampa och jag kan inte ligga på rygg längre sedan jag skadade ländryggen. Jag fick ont och när jag försökte dra upp benen tog nålarna under fötterna emot. Naturligtvis hade jag kunnat säga något, men både L-O B och L var så snabba med nålar och värmelampa att jag inte hann och det förklarade jag för L när hon kom för att massera magen. När hon tagit bort nålarna kunde jag ligga med uppdragna knän. Efter ett tag kändes det bättre och blev nästan skönt. Jag kunde nätt och jämnt ta mig upp från britsen, men när jag hade varit i rörelse ett tag kändes kroppen lättare och rakare än före behandlingen.

Jag tycker inte om att ligga i bara underkläderna med alla mina kilon blottade för dessa 2 människor. Det är mindre hemskt att ligga på mage. Idag hade jag oerhört svårt att låta bli att undra vad L tänkte om min fettreserv och om hon kunde känna av några muskler över huvud taget. Musklerna på sidan, vid revbenen protesterade lite när hon klämde, men ingen annan muskel hörde av sig. Det går inte att dölja vare sig överflödskilon, smärta eller humör på ett sånt ställe och hon märkte att jag inte var i form efteråt. Hoppas det blir bättre på torsdag.

Tvättmaskinen. Helvete vad det tär på mig!! När jag gjorde min lunch ringde äntligen mobilen och jag fick besked om att de kommer med den nya tvättmaskinen i morgon. Jag fick vara glad i ungefär 1 minut innan det stod klart att de inte kommer att ställa tillbaka tumlaren ovanpå (enligt avtalet var Pär och jag tvungna att lyfta ned den för att underlätta så mycket som möjligt) för det ”ingår inte i deras uppdrag”. Det är inte särskilt mycket som ingår i ”deras uppdrag” och jag rekommenderar inte att beställa från Mediamarkt om du inte kan forsla hem det för egen maskin. ”Du får köpa en ny monteringssats för tvättpelare och be någon annan om hjälp.” Till saken hör att Pär kommer att åka till Öland i morgon och det innebär att tumlaren kommer att få stå kvar i hallen till på söndag utan att jag kan använda den. Då brast det. Jag hade precis tömt vattenkokaren och nu dängde jag den i bänken och svor högt. Sedan smällde jag igen en skåpdörr så porslinet skramlade. Jag svor ännu mer. Jag var inte nöjd och när jag flytt in i sovrummet (eftersom Elin är hemma kunde jag inte vara kvar i köket med mitt gapande) dängde igen sovrumsdörren så väggen skakade och sedan grät jag.

I ett sms till Pär frågade jag för femitelfte gången om han inte kan tänka sig att åka på torsdag i stället, men det kan han inte. Då stängde jag av mobilen och efter lunchen stängde jag in mig i sovrummet igen och sov. ”When nothing goes right, go to bed!” Pär och jag har inte pratat med varandra sedan han kom hem från jobbet, så jag vet ärligt talat inte vad han har bestämt sig för och som det känns just nu skiter jag i det. Jag skiter i allt!

 

För trött

Posted on by 0 comment

Jag hade tänkt skriva ett längre inlägg eftersom jag faktiskt kom iväg med stavarna idag, men jag fastar och blev såååå trött att jag inte kan koncentrera mig. Det var i alla fall riktigt skönt och gav mig en endorfinkick. 65 minuter.

Det var den här gamla godingen som fick igång humöret när jag skulle iväg: ”Free like a flying demon” med E-type.

Category: Hälsan, Musik | Tags:

Böcker om Titanic

Posted on by 0 comment

Jag promenerade tur och retur Salem, 2 x 25 minuter och hämtade ut en bok. För inte så länge sedan köpte jag James Camerons ”Titanic” på Blu Ray. Jag ville ha filmen i bästa möjliga utgåva plus att den innehöll massor av extra material bl.a. en dokumentär där James Cameron tillsammans med ett flertal experter (gubbs hela bunten – meh!) diskuterade i detalj hur det kom sig att Titanic blev så förstört som det ändå blev. En av gubbarna var Ken Marschall, en konstnär som har målat fartyget sedan 1970-talet och känner det utan och innan. Några av hans målningar finns med i boken ”Titanic – an illustrated history”. Boken gavs ut 1992 och finns inte i vanliga bokhandlar. Pär tipsade mig om Bokbörsen och den fanns där i ett enda exemplar som var i väldigt gott skick. Jag skyndade mig att beställa den och nu har jag den!

1466153327268

Don Lynch, historiker i ”Titanic historical society”, har skrivit texten. Det är en makalös bok! Så många foton och bilder (av vilka jag redan har sett överraskande många) med lagom stora textblock och som pricken över i: Ken Marschalls fantastiska målningar. Ståpäls, gott folk, ståpäls! Jag har läst nästan halva boken och den är i väldigt bra skick. Det verkar inte finnas böcker om Titanic på svenska (jag har bara hittat en som var något att ha, se nedan) och nackdelen med att läsa den här sortens fakta på engelska är ju att jag inte får något grepp om storlek eller avstånd. Varför går de inte över till metersystemet?! Nu har jag installerat en gratis app, Convertor Free, som omvandlar allt till begripligheter.

En annan Titanic-bok, på engelska, hittade jag hos Bokus. ”Titanic voyager” av Patrick Stenson handlar om C H Lightoller. Han var andre styrman och överlevde förlisningen genom att klamra sig fast vid en kantrad livbåt.

1466153100628

Här är det helt andra textmassor och jag har svårt att komma in i engelskan, men jag ångrar inte köpet.

Den tredje boken jag har är ”Titanic – katastrofen” av Bengt Fredrikson. En häftad bok i lättläst format som fokuserar på passagerarna. Fyra överlevande bl.a. en svensk snickare. Det bästa med den här boken är deras skildringar av allt från ombordstigningen till räddningen ombord på Carpathia.

20160617_160149

Snobben böcker

Category: Hälsan, Titanic | Tags: , , ,

Halvvägs

Posted on by 0 comment

Jag var på fortsatt uselt humör när jag lade mig igår kväll, jag sov dåligt och vaknade på samma dåliga sida som jag somnade. Det här blir inte någon bra dag… Jag hade tid hos naprapaten och kom iväg som planerat. Tåget kom oxå som det skulle, men jag kom inte längre än halvvägs. När tåget skulle åka från Flemingsberg smällde det till som vid ett blixtnedslag, det blixtrade och sedan dog tåget. Det blev tyst på samma sätt som när kylen stannar vid ett strömavbrott. Det smällde en gång till. Kvinnor skrek och någon utbrast ”Det brinner!”. Jag satt kvar på min plats, suckade och lade ned boken i väskan för det gick inte att läsa i det oväsendet. En man blev teatraliskt upprörd å allas våra vägnar och ringde trafikcentralen och – mer eller mindre – skällde ut den stackars människan i andra änden. Tåget hade varit dött i mindre än 3 minuter och han gapade om att han minsann inte tänkte ta ansvar för om passagerarna började ”spontanevakuera”. När han lagt på vände han sig till alla och ingen. ”Skjut politikerna!” Jösses. Han och jag befann oss i motsatt ände av dramatiklinjen. Sedan öppnades dörrarna och alla strömmade ut. Då smällde det till en tredje gång och gnistorna yrde från taket på vagnen jag åkt i. Om jag hade varit på bättre humör och haft mer tålamod hade jag nog väntat ett tag trots att jag hade en tid att passa, men inte idag. Jag ringde AAA-kliniken och det var L som svarade. Jag sa som det var. Pendeltåget hade dött i Flemingsberg och jag ville lämna återbud för jag pallade inte med stressen som ovissheten i väntandet innebar. Jag har tid på tisdag igen. Mindre än 10 minuter efter att vi lämnat tåget norrut kom ett tåg söderut – hem – och när jag klev på det stod fortfarande det trasiga tåget kvar. Skit samma. Det luktade bränt om det här tåget oxå och det lät inte friskt… När jag kom hem var jag leds och visste inte vad jag skulle göra. Klockan var inte ens 10. Jag skulle kunna städa buren och på så sätt kunna somna i soffan efter lunch. Blä. Fila naglarna? Blä. Stryka underläggen. Blä. Det blev soffan. En ljudbok och patiens i mobilen. Jag grät lite. Allt var skit. Sedan somnade jag.Sova

Varför kan de j***a maskinerna inte bara fungera?!

Posted on by 0 comment

Jag är officiellt kräkleds. Igen. Tvättmaskinen är död. Reparatören utfärdade dödsattest till följd av trasig motor och möjligen även trasigt strömkort. Ett kostsamt moment 22 uppstod. Han kunde byta motorn (men han hade naturligtvis ingen sådan med sig = fördröjning) och det skulle inte bli så dyrt och chansa på att strömkortet fungerade, men om strömkortet lik förbannat var dött det oxå skulle det bli dyrt, över 3000 pix. Jag hade redan varit utan tvättmaskin i drygt 3 veckor, så för mig blev valet enkelt: ny maskin. Dagens reparatör T konstaterade att den föregående reparationen var slarvigt gjord. Den reparatören, X, borde ha kollat motorn och inte bara bytt slangen. Vi har även haft otur med vår maskin eftersom motorn definitivt brukar hålla längre än 6 år.

Det som gör mig så kräkleds är inte vare sig T:s eller ens slarvpelle X:s fel utan Pärs. När tvättmaskinen dog för  3 veckor sedan antog jag inte per automatik att det var ett fel från reparatör X:s sida. Jag kände på mig att det var allvarligare än så. Jag tjatade på Pär om att vi skulle köpa en ny maskin pronto, men det gick han inte med på. Han har fått springa in och ut hos vår granne 2 helger i rad när vi har lånat hennes maskin och han kommer att få göra det den här helgen oxå och då tvättar vi ändå bara det nödvändigaste. Därför är jag kräkleds. Eftersom jag oftast tycker att det är så satans jobbigt att vakna och andas dag efter dag vill jag bara att de jävla maskinerna ska fungera!!

Reparatör T flyttade upp Cylindas servicenivå ett par pinnhål genom att inte ta betalt för dagens utfärdande av dödsattesten. Dessutom kom han inte förrän 5 över 11 (jag var tvungen att ringa och fråga vart han tagit vägen eftersom tidsspannet var 8-11). Visserligen hade jag ingen som helst tid att passa, men det betyder inte att jag tycker om att vänta för att sedan bli besviken. En timme efter att han gått ringde han mig och sa att om jag valde att köpa en Cylinda (och det är ju det enklaste eftersom den då passar ihop med tumlaren) och skickade in kvittot till dem så kommer de att dra av hela summan från föregående reparation (ca 2400 kr). Det gillar jag!

Med hjälp av Pricerunner hittade jag en enda möjlig återförsäljare av Sverigetvätten N som inkluderade leverans, installation och bortforsling av den trasiga och det var hos Mediamarkt, så jag beställde en ny maskin på nätet. Tyvärr, är luckan vänsterhängd och går inte att hänga om, men det skiter jag i. Nu gäller det bara att de kan leverera den före onsdag, så att Pär kan ta emot den och jag slipper avboka ett behövligt besök hos Rosie. Med tanke på hur det mesta klaffar nu för tiden…

Category: Allmänt | Tags: ,

Massage med moderation

Posted on by 0 comment

Det är trevligt att komma in till AAA-kliniken och direkt mötas av L-B O som på dalmål frågar ”Hur känns det idag då?”. Dialekten påminner mig så mycket om min svärmor som kommer från Borlänge. Jag har för vana att verkligen svara när jag får den frågan, så jag sa att det var okej, men att det kändes som om jag hade blåmärken över hela ryggen. Jag fick lägga mig på samma bänk som igår och sedan hände inget. Jag började känna mig bortglömd när han farande med sina nålar. Först klämde han längs med ryggen och jag ackompanjerade det hela med några aj och några stön. Den här gången koncentrerade han nålarna på skuldror och nacke eftersom jag var som mest öm där. Kvinnan i båset bredvid fick oxå behandling av honom och uttryckte det som att han skulle vara snäll och ”…sätta dit några glödnålar”. Precis så känns de! Värmen spred sig och jag fick även en värmelampa för extra effekt. Najs! Efter en dryg halvtimme kom han och L (hon som masserade mig i torsdags – min jungfrumassage) och tryckte och klämde. ”Är det för att jag är i så usel form som jag blir så öm?”, frågade jag. ”Ja.”, svarade L-B O. Kort och koncist. Suck. Jag hade faktiskt en hel del blåmärken över ryggen och jag förklarade att jag har väldigt lätt att få såna (jag har beställt K-vitamin för att rätta till det). ”Det är tydligt att vi får ta massagen med moderation.”, sa han och det gjorde L. Hon masserade betydligt försiktigare än damen från igår och efteråt kände jag mig mer uppåt och omhändertagen, ingen pekpinnekänsla. När jag skulle betala passerade L-B O och frågade än en gång hur det kändes (”Det känns bra!”), påpekade att min hållning blivit bättre (jag känner oxå det) och så lade han till: ”Du behöver verkligen det här!”. Ja, jag behöver hans hjälp och jag ska tillbaka på torsdag och  ett tag framåt kommer jag att boka in 2 besök i veckan.

I morgon är det äntligen dax för tvättmaskinsteknikerns ankomst!!! 

Category: Hälsan, Naprapaten | Tags: