En drulle med nerviga nypor

Vid 4 vaknade jag till och i förbifarten kände jag att jag inte hade ont i fingret. Jag vaknade till ordentligt och provböjde det flera gånger. Det gjorde inte ont! Det tog emot lite för svullnaden hade inte lagt sig helt (det har den fortfarande inte), men det var fullt böjbart och jag kunde röra vid fingertoppen utan att det smärtade. Lättnad! Och sedan kom jag på att jag ju inte behövde stiga upp halv 7 bara för att vara på vc i god tid för öppna mottagningen och då kunde jag lugnt somna om. Sedan blev jag nervös över att fingret skulle tjocka på sig igen vilket gjorde att jag vaknade titt som tätt för att provböja det. Summa summarum: inte den bästa sömnen.

Knallblå himmel.
Knallblå himmel.

Klockan var kvart i 9 när jag tog mig ur sängen, drog upp rullgardinen och såg att gårdagens blåsande hade jagat bort varenda liten molntuss. Solen brakade ned och det var hela 9 plusgrader. Ut med stavarna! Det blev 75 minuter, men det var ingen höjdare. Jag fick aldrig upp farten eller flytet, men det var så skönt att komma ut och vädret var makalöst! Sommarvarmt i solen. Jag valde rundan som har Den Djävulusiska Backen mot slutet (bilden ovan) och trots att den som vanligt var mördande att ta sig uppför den idag valde jag ändå att svänga av från Sandbäcksvägen för att få ännu otrevligare backar att kämpa mig uppför. Vingel, vingel, knappt styrfart, men jag är inte i alltför usel form för jag behövde bara 15-20 sekunder för återhämtning och sedan fungerade andningen som vanligt.

Skuggorna var så långa att det kändes som sen eftermiddag.
Skuggorna var så långa att det kändes som sen eftermiddag.

Uttrycket “nerviga nypor” från Harry Potter är mycket användbart. Speciellt idag. Jag har jonglerat med tvättmedelsflaskor och jag har fumlat med flaskkorkar och hörlurar. Det värsta var när jag hade stoppat tillbaka mobilen i jackfickan efter ett fotostopp, men inte fick ned den ordentligt utan märkte att den åkte i backen när det ryckte till i hörlurarna som slets ur. Mobilen studsade en gång och åkte sedan ur sitt fodral, men under över alla under landade den inte på skärmen. Härregud …  Jag sänkte promenadtakten efter det för jag ville inte riskera att själv åka i backen och stuka fötterna igen.

Träd 4

Pär, hans syster och systerson campar någonstans längs Sörmlandsleden i natt. Elin är hos Robin. Jag är ensam med alla fyrbeningar. Det är fredag och jag har Fazers blåa choklad och lakrits-ferrarisar, Findus pasta med grönsaker och kyckling i pepparsås och SIA chokladglass till efterrätt. Kläderna sitter lösare och fingret är böjbart. Allt detta och så den härliga hösten är lika med lycka!

Dagens låtlisterepresentant är Jessie J med “Said too much”. Den här har jag haft i många månader nu och tröttnar inte.

Promenad och pekfinger

Jag gick till Konsum för att stödhandla och valde en omväg hem (mest för att undvika tiggarna) och det var faktiskt i backen vid gymnasiet – som annars inte är någon favorit – som jag kände en rusch av tillfredsställelse. Det var så skönt att vara utomhus och jag kände att promenaderna med stavarna börjar ge effekt på orken. Trots en hyfsad tung ryggsäck plus en kasse hade jag inga problem att ta mig uppför backen. Lycka!

Mindre lycka när det gäller mitt pekfinger. Den yttersta delen är svullen och röd med spänd hud. Det går inte att böja och värken motas bort med en värkkombo. Det är inte en stukning, så mycket vet jag för jag har haft min beskärda del av stukade fingrar från skolgympans volleyboll. Kanske en liten, liten sticka från höet som har bosatt sig där inne. Jag tänker krypa till korset och gå till den öppna mottagningen i morgon. Blä!

Det här med lycka

I min förra blogg hade jag en kategori som hette “Tacksamhet” och i ungefär 1 års tid skrev jag ned 3 till 5 saker som jag var tacksam för varje enskild dag. Det hjälpte mig när jag mådde dåligt och det hjälpte mig när jag kände att jag blev gnällig och missnöjd. I början var det knepigt, men det blev fort en vana och när jag kom upp i antalet 5 hade de utvecklats till små saker, små händelser, små upplevelser dvs. det som vardagen består av. Det blev så att jag, under dagens lopp, letade efter något att känna tacksamhet över eftersom jag ju måste ha något att blogga om. Jag använder mig fortfarande av det här även om jag inte längre skriver ned det i bloggen och det är precis som man säger att ju mer du kan uppskatta de små sakerna desto mer har du att glädja dig över.

I den här bloggen väljer jag att namnge kategorin “Lycka”. Jag fick idén när jag för femitelfte gången kom att tänka på Charlotte i “Sex and the City”. När hon får frågan om hon är lycklig svarar hon att hon inte är lycklig 24/7, men någon gång varje dag. Det är det jag tänker ta fasta på – en stund av lycka någon gång varje dag.

Igår kväll när jag hade min te & lässtund kände jag lycka, en endorfinkick. Jag satt bekvämt och läste en riktigt bra bok och teet var väldigt gott. Jag kunde inte ha det mycket bättre!

Idag har det varit lite svårare eftersom jag har ont i ett, förmodligen, stukat finger som distraherar mig, men det var nog vid halv 16-tiden när Elin hade hämtat in posten och gett mig ett brev från Försäkringskassan – ett brev som jag hade väntat på – med beskedet att den regelbundna genomgången av mitt sjukersättningsärende resulterat i en oförändrad utbetalning som jag kände mig lättad, lycklig. Jag hade tagit för givet att genomgången skulle innebära antingen att jag fick åka dit eller att FK “förhörde” mig över telefon och så blev det inte värre än så!