Cirkusdjur och monster

”Madagascar 3: Europes most wanted”. Vilket ös! Den är rolig och den är fyndig och den är färgstark. Djur, djur, djur – det gillar jag! King Julian och pingvinerna är mina favoriter.

Madagascar 3

”Monsters University”. Hur det kom sig att Mike Wazowsky och Sully lärde känna varann. Även monster går på universitetet och får därmed möjlighet att gå skrämmarprogrammet. Den var betydligt bättre än jag förväntade mig och den kändes fräsch och fyndig jämfört med ”Monsters Inc.” som jag har sett några gånger för mycket.

Monsters University

Efter att ha läst ”Än finns det hopp” som var suverän är det svårt att börja på en ny bok för nästa bok kan omöjligt vara lika bra och jag tycker inte om att bli besviken. Det bästa tricket är att läsa något heeelt annat, så jag har börjat läsa ”22/11 1963” av Stephen King. Idén att gå tillbaka i tiden för att förhindra att John F Kennedy blir skjuten gillar jag. Hela konceptet att om man ändrar en händelse, stor eller liten, så får det konsekvenser som man omöjligt kan förutse är fantasieggande, stimulerande. Nu återstår att se om boken håller hela vägen för det är inte säkert med SK. Kanske orkar jag inte läsa hela dels pga. antalet sidor (nästan 800) dels pga. att den är så jäkla otymplig trots att det är pocketversionen.

Skitdag!

Snön har kommit i mitten av januari som vanligt och den kom med råge. Det har snöat i 2 dagar. Dagen inleddes med -5 grader och jag planerade påbyltningen inför promenaden till den ekonomiska rådgivningen på bankkontoret i Salem. Temperaturen steg och när det var dax för mig att gå halv 16 var det plusgrader, moddigt och snön var regnblandat. Jag hade alldeles för mycket kläder på mig. Äckelsvettig. När vi kom hem vid kvart i 18 efter veckohandlingen hade det börjat bli halt. Det är när vintern är så här som jag hatar den, verkligen HATAR. Jag vill ha vinterskor med utfällbara dubbar för till Salem passade mina vinterkängor, men från affären skulle jag ha behövt mina isbuggar. B-L-Ä!!!

Det är inte meningen att man ska leva tillsammans med sina barn när de väl har blivit vuxna och egentligen kan försörja sig själva. Gud, vad det gnisslar här hemma! Elin har anammat en avslappnad låt-gå-stil som inte fungerar ihop med Pärs och mitt behov av rutiner och vi har oxå utfärdat snyltvarning. Hon har åsikter och värderingar som skär sig med våra. Jag kan absolut umgås med henne utan att det ligger och strömmar under ytan, men Pär fixar inte det och så fort han och Elin är mer än 1 minut i samma rum åker taggarna ut. ”Vad ÄR det?!”, ”Vad glor du på?”, ”Varför ser’u så SUR ut?!”. Jag orkar inte med det här mycket längre! Vi hade familjemöte om allt det här nu ikväll och jag blev så L-E-D-S. Jag stängde in mig i vardagsrummet. ”Vad är det med dig då?”, frågar Pär lite senare. Jag sa att jag tyckte att samtalet var skitjobbigt och att jag ville vara ensam, ifred. ”Visst, allt blir så mycket bättre då.”, svarade han en med en tydligt irriterad och ironisk ton. ”Lägg av!”, gapade jag. ”Ni får väl hantera det som ni vill. Jag behöver vara ifred!”

Det är såna här dagar som jag avskyr att behöva ha med tvåbeningar att göra! 4 tassar och päls is da shit!!

Låt mig bara vara ifred!
Låt mig bara vara ifred!

 

En pålitlig film

Jag var hungrig, jag hade huvudvärk, jag frös och kände mig deppig. Allmän otrivsel. Det fanns bot mot alla krämpor. Jag åt en väldigt god hamburgare från Felinos, jag tog en Ipren respektive kröp upp i soffan under en pälsig filt (efter att ha bytt om till pyjamas) och så en kanna te. Te som blev såååå gott! Slutklämmen var en film, ”Miss Potter”, som jag har skrivit om flera gånger i min gamla blogg och som jag skriver om igen eftersom den alltid fungerar. Åh, vad jag tycker om den filmen! Varje gång blir får jag ett sånt vansinnigt ha-begär efter att köpa hennes böcker i originalformat. Allihop! Och sedan sitta och drägla över de makalösa illustrationerna. Efter dessa insatser för hälsan mår jag bättre.

Hunka Munka, Mrs Tiggy-Winkle och Peter Rabbit.
Hunka Munka, Mrs Tiggy-Winkle och Peter Rabbit.

 

Vilket mörker!

Igår kväll. Köket. Klockan 21.10. Det svartnade för ögonen. Strömavbrott. Rönninge, Salem, Botkyrka var strömslösa i 2 timmar och 40 minuter. Jäklar vad det var mörkt! Och så blev det tyst när allt stannade av. Marsvinen hade inga kommentarer, men Selma verkade lite undrande och rörde sig inte med riktigt samma säkerhet. Det var så rackarns mörkt att hennes neonfärgade goseorm inte syntes! Inga glädjeruscher mer än på köksmattan och hon brukar rusa mellan hallen och köket i vanliga fall. Pär var trött vid tidpunkten för avbrottet, så han gick och lade sig. Jag tände alla blockljus vi hade (5 stycken), öppnade chipspåsen och läste. Jag undrar ofta vad människor som inte tycker om att läsa gör med all sin tid t.ex. när elen försvinner? Hur klarar man sig utan böcker?!

SkrivarSidan håller en 8 veckors novellkurs på distans och igår kom det första kursbrevet. Det var i pdf-format vilket gjorde att jag kunde läsa igenom det och hugga tag i den första övningen trots elavbrottet, men datorbatteriet hade inte hunnit bli laddat till mer än hälften och då valde jag att läsa i stället.

Det är svårt…

…att låta bli att dela in befolkningen i Vettiga och Muslimer. Jag läste DN:s ledare och håller med om vartenda ord.

”Vi står mot dem som menar att just deras gud är den ende tillåtne och att den som smädar denne gud förtjänar att dö.”

”Som om tilltaget att avrita profeter och andra heligheter skulle vara ett större brott än att släcka människoliv…”

Det finns så många tankar om det som hände i Paris och World Trade Center att det stockar sig i hjärnan. Vrede, förtvivlan, frustration.

Fy fan, säger jag bara. Fy fan!!

Robotar

”Robotar” från 2005 är en lysande film! Vi har haft den länge och jag har sett den flera gånger, men varje jag gång jag ser den på nytt har jag glömt hur rolig den är. Det finns så mycket finurligt i filmen bl.a. ett transportsystem där det blir så mycket åka av att det suger till i magen. Favoriten är Fender, den röda roboten som är i så dåligt skick att det alltid är någon kroppsdel som lossnar och som Robin Williams gör rösten till. När slutstriden mot filmens skurkar planeras säger han: ”I’m made of fradium. It’s pale and tastes like chicken.”

Robotar

Tärningen är kastad

Nu har jag lämnat in mitt bidrag till Skrivarsidans novelltävling ”Utanförskap” – tärningen är kastad! Jag försökte med flera olika vinklingar på ämnet, men alla var lika deprimerande. Jag blev ledsen medan jag skrev… Utanförskap finns i många olika former och till slut hittade jag ett sätt att få med det på ett vardagligt, trovärdigt sätt som inte gjorde mig ledsen. Jag är nöjd!

Haiku

De 4 årstidernas haiku  

Våren

Ögonen kliar

Näsdukar och nässprayen

Våren är här!

 

Sommaren

Ljuset känns evigt

Sniffar i syrenbuskar

Korta sommarmånader

 

Hösten

Tid att varva ned

Möjlighet att börja om

Hösten målar om träden

 

Vintern

Snötäcket skyddar

Färgskalan är monokrom

Vintervila krävs

 

Och en till om frosten…

Frosten gnistrar kallt

Foten glider oväntat

Ser frosten på nära håll

Att använda äkta känsla 2

  1. En hjältemodig insats

Alfons första instinkt var att hämta något att mosa den med. Det var det äckligaste han hade sett i sitt badrum och då räknade han ändå de gånger han sett sig själv naken i spegeln. Den var egentligen för stor för att mosas och det skulle förmodligen höras någon form av krasande. Han ryste över hela kroppen bara han tänkte på det. Han tittade på klockan och såg att han inte kunde tveka mycket längre för då skulle han bli sen till jobbet. Det var ju inte absolut nödvändigt att duscha heller, men han kunde se framför sig hur Jonas sniffade i luften vid kaffeautomaten. ”Vad fan, Alfie, har du inte duschat?” Han skulle kunna skylla på att vattnet varit avstängt eller att varmvattnet inte hade fungerat. Däremot skulle han inte kunna säga att duschen varit upptagen av en spindel hur stor den än hade varit. Alfons kände ett sådant äckel inför spindlar att den gränsade till fobi. Om de var små brukade han vara skoningslös och mosa dem. Hans skrockfulla mamma hade alltid ylat om det skulle börja regna när han gjorde så, men att välja mellan en spindel eller lite regn var inte svårt. Spindeln i duschen var för stor för mosmetoden. Kroppen var säkert två centimeter lång och benen var bara hur långa som helst! Det var sättet som de rörde benen på som gjorde att det kröp i hela kroppen. Han föreställde sig hur de rasslade över parketten. En burk! Han letade fram en gammal Big Pack-burk med lock och sedan gick han tillbaka in till spindeln. Först kunde han inte se den och fick nästan panik. Den kunde vara var som helst i lägenheten. Nu skulle han svimma. Sedan såg han hur den rasslade fram över badkarsbotten. Med burken i ena handen och locket i den andra smög han ett steg i taget. Han upptäckte att han höll andan och släppte ut luften i en ljudlig suck. Sedan sänkte han burken över spindeln och medan han tryckte den mot badkaret drog han den upp mot kanten där locket väntade. Det fungerade! Spindeln var instängd. Han sprang ut på gården till en gräsplätt där han öppnade burken och skakade ut spindeln och sedan sprang han in igen. Burken slängde han i sopnedkastet för den skulle han aldrig kunna ha något annat i. När han hade försäkrat sig om att duschen verkligen var ledig klev han i och påbörjade sin försenade morgontvätt. En känsla av tillfredsställelse spred sig genom hela honom och han kunde inte låta bli att sjunga i duschen. ”Imse, vimse, spindel, in i burken foooor!” Han var stolt över att han hade löst problemet utan att döda den. Det kändes aldrig bra att döda, inte ens flugor. Han hade inte fått panik. Jaja, men bara lite. Han hade inte svimmat! Nu fick spindeln möjlighet att leta upp en spindelfru och skaffa en massa spindelbarn och leva lycklig i alla sina dagar. Det tänkte Alfons också göra. Ett maktskifte hade skett till hans fördel. ”All you spiders, beware!”