Författare: Ewa

Bääää! 🥰

Jag är så fascinerad av sekter! Varför någon går med, dynamiken som är både skrämmande och lockande, för att inte tala om själva gudomen eller det de nu tillber. Jag såg en dokumentärserie på Netflix, “Hur du blir en sektledare”, i somras. Den är gjord med glimten i ögat samtidigt som den berättar om de vansinnigheter som sektledarena får för sig, allt från sex med kvinnliga medlemmar till massjälvmord. Det värsta är att flera av sekterna som startades på 70- och 80-talet fortfarande är verksamma.

En sekt som startades på 1950-talet och som, i allra högsta grad är “alive and kicking” är scientologerna. Svenskan Mariette Lindstein var medlem i 25 år och merparten av tiden i USA. Hon hoppade av för 20 år sedan och har skrivit en självbiografi om den tiden. Boken är hyfsad. Språket är en aning högtravande och inläsarens, Julia Dufvenius, överartikulerande förbättrar ingenting, men min hjärna går igång!

Scientologerna grundades av sci-fi-författaren L Ron Hubbard och baseras i grunden på ett opublicerat verk som han skrev. Scientologerna skulle rädda världen och mänskligheten, men de riktar sig aldrig utåt utom när de värvar medlemmar som erbjuds att gå kurser som, i värsta fall, skuldsätter dem. Hur ska de kunna rädda världen när det är förbjudet att skaffa barn, när kvinnorna tvingas till abort?

Scientologerna förnekade bestämt att de inte var en religiös sekt, att de inte var en kyrka (L Ron Hubbard var ingen gud, trots allt) tills de upptäckte att de kunde bli befriade från skatt som religiös församling och – häpp! – blev de en kyrka. Pengar. Förr eller senare handlar det alltid om pengar trots att alla sekter avsvär sig den vanliga, fördärvliga världen.

Anläggningen i LA, där Mariette tillbringade större delen av tiden, var omgärdad av taggtrådsstängsel och det kryllade av vakter. När scientologerna fick reda på att hon tänkte skriva om dem blev både hon och hennes anhöriga mordhotade. Varför?! Om en sekt är så övertygad om att sättet de lever på är det enda rätta behöver de väl inte bry sig om vad som sägs och skrivs? Låt den som inte längre vill vara med sticka. Medlemmarna är ändå så pass hjärntvättade att majoriteten inte vågar fly.

Arbetsförhållandena var horribla. De blev sömndepraverade, fick lite och usel mat och utsattes för psykisk tortyr och förnedring. Den dåvarande bossen, Miscavinger, blev bara snurrigare och snurrigare och godtycklig.

Det är knappt 2 timmar kvar av boken och det ska bli intressant att få veta hur hon och hennes man, en amerikan och medlem som hon träffade ett par år innan hon flydde, klarada av det och hur de lyckats bygga upp ett nytt liv i Sverige.

Mer klös.

Jag har 2 dosetter. 1 blå för morgonmedicinerna 1 röd för kvällsdito. Det ligger lite psykologi alternativt inbillning bakom valet: jag har fått för mig att den röda färgen signalerar “stopp” eller “varning”, så för mig – som den morgonhatare jag är – underlättar det ingenting.

För ett par månader sedan råkade jag ta kvällsmedicinerna på morgonen. Som tur var skulle jag ingenstans utan hade städning på schemat. Jag blev luddig i huvet och trött, men tack vare att jag var i fysisk rörelse höll jag mig vaken. Efter det klistrade jag på etiketter med “morgon” respektive “kväll” och det fungerade. Tills igår. Lustigt nog var det dax att städa den här gången med – vilka är oddsen för det? – och jag blev luddig i huvet och trött, men tröttheten slog hårdare. Medan jag åt lunch blev jag allt tröttare och jag kunde inte motstå lusten att sova, så jag tippade åt sidan i soffan och sov i drygt 2 timmar. Resten av dagen blev helt sned. Det blev te och mackor till middag (min kock har åkt till Öland igen) och tv-häng.

Apropå städning har jag köpt en Swiffer som är en kombinerad dammvippa/-trasa.

Själva vippan träs på skaftet. Materialet får mig att tänka på blöjor.

Jag brukar använda en vanlig trasa och en dammvippa. Swiffern är på gränsen till värdelös. Den förvandlas till en ofräsch trasselsudd som lätt glider av plastskaftet. Den funkar bra i trånga utrymmen i stället för en trasa, men den drar inte till sig dammet så effektivt som reklam och recensenter påstår. Det sämsta är att jag inte kommer åt ovanpå höga hyllor plus att det korta skaftet gör att jag behöver stå nära. Den dammvippa jag har är långskaftad och går att böja vilket gör att jag kommer åt högre upp. Den behöver dock bytas ut och därför provade jag Swiffer. På bilden ovan syns det hur tufsig den blir (och hur lortigt det hinner bli på 4 veckor – 😳) och jag kommer att behöva byta efter varje städning och det är slösigt. Jag har beställt en böjbar dammvippa + ett teleskopskaft från Clas Ohlson till nästa gång det är dax att städa.

Jag har satt ihop en ny spellista som jag har döpt till “Klös”. 🤘 Rock & hårdrock. I första hand för dagar med dåligt humör eller ångest (t.ex. You’re going down” med Sick puppies och “Punching bag” med Set It Off), men när jag promenerade i förrgår upptäckte jag att den fungerar för att få upp tempot. Inga gånglåtar direkt, men det blev en jäkla sprutt! Medan jag satte ihop listan kom jag på mig med att gilla Iron Maiden . 😲😲😲

Nu arbetar jag på den här som var ett lika stort måste som strutsarna. 🥰

Den får hänga i en magnetram tills jag spänner upp den.

Jag lyckades få till 2 promenader och 1 gummipass förra veckan! När hände det senast? Promenaderna var inga höjdare. Nu är det barmark och MBT-skorna är åter i tjänst. Jag använde de på den andra promenaden och skillnaden mot plattfotsskorna är alltid lika överraskande. Kroppen fick nog en chock. Med vinterskorna på anstränger jag mig när det gäller hållningen och använder musklerna i ryggen och magen. Med MBT blir effekten som om någon håller mig upprätt genom att dra i ett rep bakifrån. Boing! Rygg- och magmusklerna jobbar på, men på ett mindre ansträngande sätt. Jag kommer att fortsätta att göra reklam för MBT -de bästa skor jag någonsin har haft!

I söndax körde jag ett fullt gummipass, men det var tungt, särskilt benövningarna. Jag invigde ett par träningsskor med högt skaft som är aningen fladdriga runt foten. Kan det ha påverkat? 🤨 Jag ska lägga i en sula.

Idag promenerade jag igen och det var skönt!

Jag köpte en vårgrupp från Interflora.

Den levererades förra måndagen. 2 av krokusarna var tilltufsade. Så här såg krokusen ut 3 dagar senare efter 1 vattning.

Jag betalade 419 kr + 129 kr i budavgift. Jag mäjlade de i torsdax och bifogade några foton och sa att gruppen inte var värd pengarna. Idag fick jag svar bl.a.: “Tråkigt att krokusen slog ut så snabbt. Det är svårt att veta hur snabbt den slår ut, det beror på hur knoppig den är vid leveransen och hur varmt man har inomhus osv.” Svaret var långt ifrån tillfredsställande, så jag skrev tillbaka. “Tack för svar, men jag är inte nöjd. Interflora ska ju vara proffs på växter och jag tar för givet att gruppen gjordes i ordning på leveransdagen, så det borde inte ha varit svårt att se att krokusen redan var utblommad. De knoppar som fanns hade inte en chans.” Dessutom leverades blommorna från butiken i vårt centrum alternativt den i Salem – inga timslånga transporter direkt.

I lördax monterade jag isär gruppen. Pär ska plantera krokuslökarna på Öland. Mini-St Paulian planterade jag i en egen kruka liksom den långa lökväxten med blåklocksliknande blommor. Kvistarna (som nästan petade ut ögonen på oss när vi åt middag) och limoniumen (“som sitter i planteringen torkar, vilket är normalt att den gör då det egentligen är en snittblomma. Man har valt att ha med den då den torkar och ser nästan identisk ut, men blir lite ljusare i färgen bara.”) slängde jag. Jag tror inte att St Paulian kommer att klara sig så länge trots flera knoppar. Mini-varianterna gör sällan det.

Det är ofta mot bättre vetande som jag beställer från Interflora. Mitt samvete protesterar jämt. “Flera 100 för blommor som inte håller ens 1 vecka!” Man får inte alltid det man betalar för… Jag tycker att de blommor jag köper på Konsum är värda sitt betydligt lägre pris och de håller alltid minst 1 vecka.

Fler sälar!