Vardagsmuskler

Äldre människor uppmuntras att träna styrka o rörlighet dels för atr det helt enkelt är bra, dels för att kunna ta sig upp ifall de ramlar. Jag har alltid tyckt om lättare styrketräning o stretching, ibland yoga o igår fick jag bevis på att det har lönat sig. Jag halkade nämligen i duschen.

Medan balsamet gjorde sitt i håret tvålade jag in kroppen vänd mot väggen där duschen är monterad. Jag gjorde något jag inte brukar göra o satte höger fot på badkarskanten för att rengöra den. Vad 17 gjorde jag så för?! Jag brukar bara böja mig framåt när jag gör det. Foten gled, jag satte den intvålade högerhanden mot väggen för att ta stöd. Handen gled. Kroppen vred sig åt vänster o jag satte mig på badkarskanten med duschdraperiet under rumpan, men det tog inte slut där. Jag gled över kanten, slog ryggen i toastolen o landade mellan badkaret o toan o fick med mig både draperi o duschstång. Det blev många o högljudda ”Aj!” o ”Nej!”. Det gjorde så ont o jag blev så rädd. Paniken fick mig att försöka komma upp så fort det gick, men allt var blött o halt. Till slut lyckades jag dra mig framåt så att jag kunde sätta mig upp o sedan upp i stående. Jag klev tillbaka i badkaret o sköljde av mig, men jag var skakig.

Medan jag torkade mig o klädde på mig fokuserade jag på att andas. Andas. Andas. Jag hade tid hos Michelle o DEN tänkte jag inte missa! Det gäller att prioritera. 🙄 Jag hade gott om tid på mig. Drack vatten. Andades. Åt en banan till frukost. Andades. Rörde mig långsamt medan jag donade tills det var dax att gå. Andades.

Det uppstod inga problem när jag tog mig till Tullinge o hem igen. Jag åt lunch, tog 2 Alvedon o sov middag på soffan.

Det är här fördelarna med vardaxträning kommer in i bilden. Utan mag- och ryggmusklerna, utan benmusklerna hade jag kunnat bli liggande. Mobilen låg på en hylla i badrummet. Jag inser, så här med facit i hand, att jag hade tur som inte slog i huvud o nacke mer än jag gjorde. Idag har jag upptäckt en ganska stor bula på höger sida av huvudet, ömhet runt atlaskotan och ont lite överallt från skuldror o ner till höfterna. Om jag inte hade varit intvålad hade jag förmodligen inte fått plats mellan karet o toan. 😁

Jag är väldigt nöjd med naglarna!

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.