Det lunkar på. Pär är på väg hem efter ännu en tripp till Öland. Efter 2 veckor med astmamedicinen Montelukast accord kan jag bara säga: Halleluja! Jag kan andas! Jag orkar promenera (långsamt, ibland lunkar jag) flera gånger i veckan. Jag är inte lika orkeslös o den senaste städningen tog inte knäcken på mig. Medicinen har så sjukt många olika biverkningar att de tar ut varandra o ibland har jag huvudvärk som varken Treo eller Alvedon biter på.
Jag läser som aldrig förr! Varje kväll, det sista jag gör innan jag lägger mig o jag somnar oftast utan problem, men jag läser även då o då under dagen i stället för att sitta med Insta eller Threads. Jag har inte gått tillbaka till ljudböcker o jag saknar det inte alls o det är jag förvånad över. Tystnaden är väldigt behaglig. 😌
