Månad: september 2025

Det är en hel månad sedan jag skrev, så jag har hunnit göra 2 tavlor. Hackspetten hänger i Pärs o mitt rum på Öland medan kolibrin hänger i mitt läsrum.

På fredag har Pär o jag varit gifta i 33 år o tillsammans i 35. Jag förundras. Det finns en person som tycker om mig, som uppskattar mig, som trivs i mitt sällskap så pass att han är kvar efter 35 år. Det är stort för mig. Omätbart.

Jag var väldigt blyg när jag var liten o hade ett självförtroende nära noll. Det gick bra när jag var tillsammans med tjejer, men det låste sig fullständigt när killar kom in i bilden. I tonåren blev det inte bättre. Jag lägger hela skulden på min pappa o min bror. Pappa var inte tillgänglig varken känslomässigt eller kontaktmässigt. Brorsan är 14 år äldre än jag o flyttade hemifrån när jag var så liten att jag inte har några minnen av att ha bott med honom. De gånger han hälsade på var han alltid kritisk. Mamma o pappa skämde bort mig o lillsyrran. Jag läste fel böcker.

Pappa hade inga åsikter över huvud taget. Jag blev mammig för hon var åtminstone där även om jag inte kan minnas några egentliga samtal som var ens i närheten av de Elin o jag har. Som vuxen har jag fått veta att jag var det syskon som brorsan kände igen sig själv i o kanske var det därför han siktade in sig på mig. Jag kan inte minnas att lillsyrran var lika mycket i centrum.

Det som satte de djupaste spåren o såren var brorsans ständiga försök att få mig att läsa rätt sorts böcker. Jag älskade att läsa o läste allt möjligt. Släpade på väskor knökfulla av biblioteksböcker. Vid ett tillfälke när han hälsade på klev han in på mitt rum o slet till sig den ”Svarta hingsten” jag läste. Han släpade med mig till biblioteket för att skriva upp mig på väntelistan för ”Sagan om ringen”. Jag har aldrig lyckats tycka om de böckerna.

Ointresset från pappa o den korrigerande uppmärksamheten från brorsan ledde till att det alltid låste sig när det kom till att prata med killar. Jag undvek små affärer om jag såg att det stod en kille i kassan. Det var inte möjligt att småprata med en kille eftersom jag var övertygad om att jag inte var tillräckligt smart o helt ointressant.

1988 gick jag med i SSKF, Storstockholms kontaktförmedling o det var genom dem jag träffade Pär. Det är Pärs förtjänst att jag kan prata med män om allt möjligt utan att känna det som att jag blir kritiskt bedömd. Han har stärkt mitt självförtroende som ingen annan har gjort. Jag älskar honom o vill fortsätta vara gift med honom många år till.

33-årig bröllopsdag är gnejs. Hm. Det är ett hårt o hållbart material.