“Blogg 100 del 30

“Guld” av Chris Cleave med Malena Laszlo som uppläsare. En bok om relationer och moraliska val. Den var väldigt bra och intressant. Jag vet att velodromcykling är en sport, men nu fick jag veta mycket mer. Rent allmänt är jag aggressivt ointresserad av sport, men jag kan fascineras av de mer udda grenarna och framför allt den hängivenhet, nästan mani som krävs för att ta sig till OS. Psykologin bakom.

Velodromarenan i Manchester som är med i boken "Guld".
Velodromarenan i Manchester som är med i boken “Guld”.

 

 

 

 

 

 

Kolla lutningen!
Kolla lutningen!

 

 

 

 

 

 

“Stjärnlösa nätter” av Arkad Asaad, en författaruppläsning. Hederskultur där unga män tvingas till giftermål. Det hör man inte så mycket om. Ungefär som att det inte pratas om män som misshandlas av kvinnor. Jag blir så jävla arg när jag hör talas om hederskulturen och då är det i första hand hur dessa religiösa människor behandlar sina familjemedlemmar med tanke på att den gud de hela tiden åberopar predikar villkorslös kärlek till sin nästa. Den här sortens kärlek är allt annat än villkorslös. När han inte vill gifta sig med sin kusin blir han utfryst och får knappt mat för att sedan efter att ha vikt sig för familjens påtryckningar bli överöst av kärleksbetygelser och respektfulla tilltal. Sånt får mig att hoppa av ilska! Det är så äckligt! Efter giftermålet hamnar hans fru i ett sorts limbo boende tillsammans med kvinnor i samma situation som väntar på uppehållstillstånd, på att deras äkta män ska hämta dem, utan att ha några möjligheter till vettig sysselsättning, utan privilegier och utan kontakt med sina föräldrar eller syskon eftersom de nu tillhör sin makes familj och det handlar om flera år. Visst är det hemskt att även unga män kan tvingas/utpressas till giftermål (ingen ska tvingas till det!), men i boken hade han ändå privilegiet att vara man vilket gjorde att han kunde resa därifrån, han hade möjlighet att starta ett eget liv i Sverige, att leva och försörja sig själv. En kvinna som vägrar har ingenstans att ta vägen. Det finns ingen som helst heder i den så kallade hederskulturen. Det handlar om förtryck och manipulation.

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 29

Min enklaste promenadrunda, högervarv runt Flaten, tog idag 65 minuter. Jag gick inte fort och det var ganska tungt. När jag gick ned till Konsum igår var det så himla skönt att komma ut och röra på kroppen att jag bestämde mig för att promenera idag trots att jag fortfarande är förkyld. Det är skillnad på gårdagens 5 minuter i nedförsbacke och dagens 65 minuter. Hehe. Det var tungt och jag hade för varma skor, så fötterna kokade nästan. Jag tog 2 bryggbilder.

På andra sidan Flaten. Väldigt vårigt. Jag stod en stund och lyssnade på änderna som skvalpade runt och kvackade. Najs!
På andra sidan Flaten. Väldigt vårigt. Jag stod en stund och lyssnade på änderna som skvalpade runt och kvackade. Najs!

 

 

 

 

 

 

 

På "min" sida av Flaten. En liten racklig brygga som det ibland fiskas ifrån. Bryggorna ligger nästan mitt emot varandra på var sin sida av sjön.
På “min” sida av Flaten. En liten racklig brygga som det ibland fiskas ifrån. Bryggorna ligger nästan mitt emot varandra på var sin sida av sjön.

 

 

 

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 28

“Sophies historia” av Jojo Moyes. Spoilervarning! Den var riktigt bra precis som “Livet efter dig”. På omslaget till pocketversionen citeras The Independent: “Storytelling magic!”. Jag håller med för JM har ett fantastiskt flyt i berättandet och det är en njutning att läsa. Bland det bästa med “Livet…” var att han faktiskt genomförde självmordet. Om han inte hade gjort det och de hade levt lyckliga i alla sina dagar hade det blivit smörigt och det är just smörigheten som jag tycker drog ned betyget för “Sophies…” eftersom det visade sig att allt löste sig till och med för Sophie och Édouard. Smörighet är något som jag har svårt för, men det är inget att hänga upp sig på för boken är absolut läsvärd!

Presentkorten från min okäre bror blev lite av följetong när det gäller sms. De kom aldrig i brevlådan utan hamnade hos Filmkedjan, men det var han som fick löpnumret som behövdes för att hämta ut paketet. Inga problem egentligen, men jag råkade uttrycka det som att jag hade för avsikt att promenera dit på stört och det ledde till att han skrev det ena sms:et efter det andra där han undrade om det hade gått bra. Till slut fick jag skriva att jag låg hemma med en förkylning och det var i alla fall inte lögn och då lugnade han ned sig. Det blev Pär som hämtade ut presentkorten när han hämtade paket till sig själv. 2 st à 500 kr hos Adlibris och de är tryckta på tjockt papper och är faktiskt väldigt fina rent utseendemässigt. 1000 kr hos Adlibris. Det blir mååååånga böcker det!

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 27

Nope, jag vann inte SkrivarSidans novelltävling om utanförskap. Det var det fjärde försöket. En form av refusering utan motivering. Jag skulle vilja veta hur jag står mig i konkurrensen och vad jag skulle kunna förbättra, men det är väl inte praktiskt möjligt, eller? Någon som vet?

Här är i alla fall min novell på temat utanförskap. Jag ville få fram att det finns flera olika sorters utanförskap i vardagen. Dagens samhälle är väldigt inriktat på att man ska passa in.

Anusjka promenerade i sakta mak längs gågatan. Båda sidor var kantade av affärer, kaféer och matställen. Juldekorationerna tävlade med den vanliga belysningen om att lysa väg för alla som julhandlade. Anusjka tänkte att det var tur att hon själv inte var stressad för att ta sig framåt innebar ett sicksackande som var tålamodsprövande. Hon var på väg hem, men behövde gå till tebutiken först. På frågan om hon ville ha sitt inköp inslaget som present svarade Anusjka nej, teet var till henne själv. Det var bara hon och katten Misja den här julen. Hon hade ingen möjlighet att fira med sin familj som bodde kvar i Odessa. ”Åh, du har ett ovanligt namn.”, påpekade expediten när hon tog emot Anusjkas kort för betalning. ”Jag kommer från Odessa”, förklarade Anusjka. ”Då ska du väl resa dit och vara med familjen över julen?” Anusjka valde att inte svara på den frågan utan avslutade betalningen, tog sitt te och lämnade butiken. Det är ett väldigt tjat om familjen hit och familjen dit så fort det närmar sig jul, men tänk om man inte vill fira jul med sin familj utan hellre firar den med sin katt och lite god mat. Slippa alla frågor om hur det är att leva i Sverige och varför hon inte är gift än och nog ska hon väl sluta arbeta när hon blir gravid.

Anusjka fortsatte gågatan fram och passerade det ena festskyltade fönstret efter det andra och stannade till vid ett fönster med festklänningar. Stela, huvudlösa skyltdockor visade upp plaggen mot en fotovägg med motiv från en fest som verkade livad med massor av lyckliga, uppklädda människor med champagneglas höjda till skål. När Anusjka försökte se sig själv i en av klänningarna och jämförde sin 100-kiloskropp med dockorna kände hon inget speciellt. Däremot visste hon att om hon fick den snyggaste klänningen att passa henne som en smäck skulle hon ändå inte passa in bland modellerna i festsällskapet eftersom hon var tjock. Man kan inte vara snygg, flirtig och sexig när man är fet. Män vill inte ha sex med en hundrakilos kvinna såvida de inte själva är asfulla.

Hon lämnade festklänningarna åt sitt öde och sicksackade sig fram till ett litet matställe för att äta en tidig middag. Hon läste menyn som satt inplastad vid sidan av entrén.  En mustig tomatsoppa med bröd skulle vara gott, så hon gick in för att få ett bord. En man i vit skjorta och svarta byxor med ett kort svart förkläde över kom fram och frågade vad han kunde stå till tjänst med. ”Bord för en”, svarade Anusjka. Lokalen var full av små bord som passade bra när man var ensam, men de flesta verkade upptagna. ”Tyvärr har vi fullt. Det är bara de stora borden för åtta gäster som är lediga och vi vill inte gärna att bara en gäst tar upp hela bordet nu när middagsruschen snart börjar. Jag beklagar.”, avslutade han. Anusjka överlade snabbt med sig själv om hon skulle insistera och påpeka att den här restaurangen diskriminerade de ensamma, men bestämde sig för att det inte var värt det.  Det fungerade inte att bli kränkt för minsta småsak. Hon kunde köpa mustig tomatsoppa färdig hos Konsum. Brödet med för den delen. Och en Aladdinask. Humöret steg igen. Som om magen svarade på hennes inre monolog kurrade den högt och hon ökade på stegen trots trängseln längs gatan. Längst ned låg en Konsumbutik där hon kunde handla. På de tre hundra meterna som låg mellan restaurangen och Konsumbutiken passerade Anusjka tre tiggare. Är de romer allihop? Hon gav aldrig pengar. Hon var inte helt säker på att inte tiggeriet var organiserat och hon ville inte känna sig blåst. Om hon gav pengar kanske hon bidrog till att tiggaren utnyttjades. Om hon inte gav verkade hon självisk, men hon var inte känslokall inför deras öde. Hon var övertygad om att det kunde drabba vem som helst, henne själv också och det var den rädslan som gjorde att hon undvek tiggarna så mycket som möjligt. Anusjka tyckte att det var fräckt att som tiggare placera sig bredvid en uttagsautomat. Det var som om de ville ge henne dåligt samvete över att hon hade pengar och att hon lika gärna kunde ta ut en hundring extra och ge bort.

Anusjka köpte tomatsoppa, bröd, en Aladdinask och en förpackning med Sheba till Misja. Medan hon promenerade hemåt tänkte hon att det var personalens julfest den här kvällen och att hon valt att inte vara med den här gången heller. Hon hörde dåligt på höger öra och när det var många människor omkring henne som pratade och skrattade blev det svårt att hänga med och känna sig delaktig. Hon trivdes bra med sitt arbete som revisor och med sina kollegor, men hon ville inte dela sin fritid med dem. En naturlig följd blev att hon kunde känna sig utanför när kollegorna pratade om festen dagen efter, men hon tog det med ro. Hon hade aldrig varit typen som känner att hon måste vara med på allt som händer.

När hon kom hem möttes hon av en kelen Misja som slingrade sig runt hennes ben och jamade uppfordrande. Anusjka gick direkt ut i köket, öppnade förpackningen med kattmat och lade upp den i Misjas skål. Sedan kollade hon posten. Ännu ett utskick från Ellos om att de hade massor av fina erbjudanden för kläder till julens alla fester. ”Julens alla fester. Hörde du det, Misja?” Hon skulle bara gå på en fest, sin egen och då gällde mjukiskläder och gosiga sockor medan Misja fick komma som han var. Hon slängde Ellosutskicket i soporna, oöppnat. Anusjka värmde tomatsoppan och kokade lite skruvpasta att ha i samt värmde brödet i rosten. Ett stort glas mjölk till det och Aladdinchoklad som efterrätt. Perfekt! Hon bar in allt till vardagsrummet där Misja redan låg på sin plats i soffan och satte ”Julnötter” i DVD-spelaren. Adventsstjärnan i fönstret var tänd och en bordsljulgran lyste på skänken. Hon tände några blockljus och sjönk ned i soffan. Nu var hon i sin egen bubbla där hon och hennes katt hörde hemma. Nu var det världen utanför bubblan som var utanför.

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 26

Det kliar mellan pek- och långfingret. Det gör lite ont oxå. Rött och lätt knöligt. Eksem? Jag har beställt CCS Hydrokortison 1%. I väntan på salvan använder jag Helosan. Jag har haft utslag på precis samma ställe för länge sedan och då trodde jag att det hade med psoriasis att göra, men nu tror jag mer på tillfälligt eksem till följd av torr hud.

Det kliar och gör lite ont...
Det kliar och gör lite ont…

 

 

 

 

 

 

Nu är det flera plusgrader igen och snön har smält och det blåser som 17. Aprilväder i mars. Det är så träligt att vila sig frisk! Jag blir trött och deppig och oinspirerad när jag inte kan träna. Blä!

blogg100-logotype-300x256

 

 

#Blogg 100 del 25

Film och tv-serier. Vita kvinnor och afroamerikanska kvinnor. Övervikt. En vit, överviktig kvinna kläs alltid i mörka, slankande färger. En afroamerikansk överviktig kvinna kläs alltid i starka färger. Varför döljs vit övervikt medan afroamerikansk övervikt framhävs?

Fetma 2

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 24

Klockan 6 väcktes jag av marsvinens ihärdiga tjoande om att det var frukostdax och eftersom jag ändå måste på toaletten var det lika bra att utfordra alla fyrbeningar och sedan ta sovis. Så blev det och jag sov till 11. Pär köpte en blodtrycksmanschett för ett tag sedan för att hålla koll på sitt blodtryck och eftersom mitt eget blodtryck är helt åt skogen gör jag det samma. Det blir oregelbundna mätningar, men efter måndagens besök hos diabetessköterskan gjorde jag en koll när jag kom hem och resultatet blev lika förskräckligt som hos henne (140/97) och det borde ju innebära att manschetten fungerar. Dagen efter var trycket ännu högre. Det bästa är att ta trycket när man precis har vaknat och idag var det 131/84 och det kändes mindre skrämmande. Jag har haft riktigt högt blodtryck en enda gång tidigare och det var pga. havandeskapsförgiftning och att det har varit högre än vanligt de senaste åren är en följd av att jag har gått upp i vikt. Kalla fakta.

Vad övrigt är, är tråklördag. Jag har gett mina orkidéer omvårdnad och jag har tvättat. Den stora tulpanbuketten som jag fick förra lördagen gick hädan idag. Vila i frid. På eftermiddagen låg jag i soffan och läste och det var det bästa med den här dagen. Jag har hamnat i en ljudbokssvacka igen där ingen bok är tillräckligt bra eller så är uppläsaren en plåga. Gårdagens snö ligger kvar där det inte är asfalt och nu är det faktiskt minus 4 grader. Pär är på Öland och Elin är hos Robin. Det är jag, djuren och mina hostningar här hemma. Jag har skickat in nästa veckas bokblogg till SkrivarSidan, ytterligare ett inlägg är färdigt och jag jobbar på en recension, men huvudet är tomt på idéer, så det går trögt. Vissa gånger räcker inte utrymmet på 400 ord till och andra gånger kan jag inte förstå hur jag ska få ihop så många. Dagsformen varierar lite för mycket…

Snobben skriva

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 23

När jag startar upp internet på min dator är det Googles logga som syns. Vissa dagar leker de med loggan t.ex. idag när det är vårdagjämningen, så växer det fram färgglada ängsblommor och en liten humla surrar runt dem. När jag håller muspekaren över dem syns texten “Första vårdagen 2015”. Jotjena! Det snöar och är knappt plusgrader. Men blommorna är fina.

Uggla

 

 

 

 

 

Föräldraskap är ett känsligt ämne och jag tillhör dem som tycker att om man inte har barn ska man vara jäkligt försiktig med att uttala sig om barnuppfostran, men jag har barn och jag har åsikter och det här är min blogg. Huka er! Förskolan ger de svenska föräldrarna hård kritik och jag håller med dem. Snällt uttryckt säger man att föräldrarna “…är vilsna och har svårt att sätta gränser”. Jag uttrycker det som att föräldrarna saknar sunt förnuft, är fega och vänder sig till sk. experter för allt från blöjbyte till droger. Dagens människa, dagens förälder har tappat kontakten med det enkla och med sin magkänsla. Om du som förälder anser dig vara en hyfsat fungerande, ansvarstagande, medkännande människa som har förmågan att veta var gränserna går, vad som är rätt & fel, moraliskt och omoraliskt, ta dig då en funderare på hur dina föräldrar gjorde för att hjälpa dig att bli den du är. Har du själv dött av att ha tråkigt? Har du fått själsliga men av att dina föräldrar sa nej? Skyller du alla dina motgångar på att du blev uppfostrad med gränser och ansvarstagande? Naturligtvis inte! Avskyr du dina föräldrar för att de gjorde allt det där mot dig? Förmodligen inte! Varför är det då så svårt att göra likadant med dina egna barn?! Att uppfostra barn är det viktigaste som finns, men det behöver inte vara svårt. Ni måste våga tro på er själva!

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 22

Jag kom, jag hämtade, jag gick. Det är 3 veckor sedan jag fixade ett nytt id-kort och idag fick jag ihop tillräckligt med ork för att hämta det. Jag kom dit, jag tog en nummerlapp, jag väntade 1 minut, jag hämtade id-kortet, jag gick. Nu kan jag slappna av i 5 år innan det är dax igen. Igår fick jag mitt intyg för förmånstagare från FK och det visade sig gälla i 15 år! Sedan fyller jag pensionär och har rätt till andra rabatter.

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 21

Småpanik är ordet för dagen. Jag vaknade med riktigt sväljont i halsen och fick småpanik för att jag ALDRIG verkar bli frisk! Förkylningen ger mig småpanik över att jag inte kan träna nu när jag har fått en annan sorts press på mig (diabeteshetsen) att träna regelbundet. Diabeteshetsen hänger över mig så fort jag stoppar i mig något annat än vatten. “Socker, socker, hur mycket socker innehåller det här?!”. 3 småpaniker blir ångest.

blogg100-logotype-300x256