#Blogg 100 del 67

Även detta inlägg kommer att ta upp föreläsningen med Gary Yourofsky, men handlar mer om den chock jag befinner mig i, så du som inte är intresserad kan sluta läsa här.

Det man inte vet mår man inte dåligt av eller på engelska “Ignorance is a bliss”. Det blå pillret eller det röda. När jag vaknade i morse önskade jag direkt att jag inte hade sett föreläsningen, att jag hade valt det blå pillret. Ignorance is true bliss. Trots att jag bara såg sekundlånga ljudlösa glimtar från slakthusscenen behöver min fantasi inte mer för att ångestknuten ska fastna i magtrakten. Jag behövde bara skymta hur de välte omkull kalven för att förstå vad den gick igenom. Det räckte med GY:s beskrivning av kornas förtvivlade råmanden efter sina kalvar. Det är sånt här som ger mig mardrömmar. Det har fått mig att känna avsmak inför att äta kött och medan min hjärna bearbetar klubbslaget som föreläsningen eller det röda pillret innebär kommer jag inte att äta kött (nöt, gris, lamm, fågel). Även om jag skulle vilja, så kan jag inte. Jag tänker direkt på hur Phoebe i “Vänner” försöker tvinga sig själv till att äta kalvkött. Jag har ingen aning om det här kommer att hålla i sig och jag känner mig själv tillräckligt väl för att inte bestämma något när jag mår som jag gör nu. Den ångest som kör runt i kroppen varje gång jag tänker på GY:s föreläsning gör att jag har oerhört svårt att koncentrera mig och få något vettigt gjort. Det är precis så här jag mådde vintern 2011/12. Dag efter dag, vecka efter vecka under närmare 1 års tid.

Just nu är min aversion mot att äta kött 100% baserad på känslor och det är därför jag vet med mig att inte rista in något som helst beslut i sten för när (om?) ångesten dämpas och jag får möjlighet att höra mina (vanligtvis) förnuftiga tankar, så vet jag hur jag ska göra. Något som jag vet redan nu är att jag kommer att fortsätta att äta fisk, ägg och mjölkprodukter. Jag kommer inte att bli vegan, men det känns troligt att jag blir en icke-kött-ätare.

3 fakta som inte kan diskuteras eller argumenteras bort är att mina tänder och käkar inte är avsedda för att tugga kött, mitt tarmsystem är alldeles för långt för att bearbeta en diet innehållande kött och kött har ett alldeles för högt ph-värde för min kropp, kroppen använder sig av ämnen i mitt skelett för att neutralisera ph-värdet vilket kan leda till benskörhet. Jag har lättare att ta till mig GY:s argument för vegankostens effekt på min hälsa än vilken läkares eller dietists. Det är mer av “så-här-är-det” i stället för “du-bör-sluta-med-det-och-det-om-du-inte-vill-dö-i-en-hjärtinfarkt”. Fakta i stället för domedagsprofetior.

Gary Yourofsky har inte alltid varit vegan. För 15 år sedan var han lika ovetande som vilken köttätare som helst. Jag undrar hur mycket han har fått fila på framförandet för att helt slipa bort minsta antydan till att de som inte håller med är dumma i huvudet. Precis som alla som är engagerade i något vare sig det handlar om djurens rätt eller att man har läst en suveränt bra bok, så blir det lite predikande och smått vansinnig blick.

En tanke som har slagit mig är att om varenda kotte blev vegan hur lång tid kommer det att ta innan djurlivet t.ex. älg och rådjur har jämnat ut sig? Vad händer med alla kor, får och getter? Och hur kommer efterfrågan på frukt och grönsaker att fyllas?

blogg100-logotype-300x256

 

#Blogg 100 del 66

Skillnaden mellan att bli lurad och att känna sig lurad. Jag köpte nummer 5/2015 av “toppHÄLSA” av en enda anledning: en fet rubrik som skrek om promenader och inte om den uttjatade löpningen. Högst upp längs kanten stod det: “Du får: Effektivt gå-program!”. Det skulle kunna pigga på min allmänna inställning, tänkte jag. Om tidningen inte hade varit i en påse pga. ett prov på hudlotion hade jag haft möjlighet att bläddra i den och sluppit känslan av att än en gång ha blivit lurad som konsument. Det effektiva gå-programmet bestod av en liten, grå ruta:

Jag fick ett gå-program med tidningen utan extra kostnad. Wow!
Jag fick ett gå-program med tidningen utan extra kostnad. Wow!

 

 

 

 

 

 

Själva reportaget handlade om 3 av tidningens medarbetare som fick hjälp med att mäta sin kondition för att sedan utforma ett gå-program som var anpassat till var och en av dem. Skräp!

Vegan-chocken lägger sig lite i taget. Hjärnan bearbetar. Jag kunde inte äta kycklingsalladen jag köpte på Konsum. Jag är hungrig, men jag kan inte äta.

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 65

En plötslig förståelse för uttrycket “militant vegan”. Veganer blir och upplevs som militanta därför att de är frustrerade. De är frustrerade för att ingen vill förstå och ta dem på allvar. Jag förstår det nu. Jag har sett en YouTube-föreläsning om veganism som Gary Yourofsky höll. Jag spolade förbi sammanlagt 6-7 minuter där de plågade djur för även om jag försöker att ha ett öppet sinne och ifrågasätta, så klarar jag inte att se sånt. Där anser jag mig ha rätt att dra gränsen. Jag behöver inte den sortens argument. Jag såg glimtar utan ljud. Han har rätt: det finns inget vettigt argument för människan att äta kött. Punkt slut. Jag mår fruktansvärt dåligt av det här. Jag mår illa, är gråtfärdig och har ångest. Jag skäms över att vara människa! Elin har min fulla förståelse för att hon på allvar överväger att bli vegan och jag ber om ursäkt för att jag kallade henne hjärntvättad. Det här brutala uppvaknandet innebär inte nödvändigtvis att jag tänker bli vegan. Till att börja med drar jag mig tillbaka och tar in allt. Det känns som om jag har blivit överfallen och jag tycker inte om det.

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 64

Varför är människor så småsinta? Så snara till att hacka och attackera så fort det är något som inte stryker dem medhårs? ALLA har rätt till sina åsikter. Tänk på det när du hittar något du inte håller med om! Kalla inte någon för dum i huvudet eller mindre vetande bara för att du INTE HÅLLER MED. Respektera andra så ökar chanserna för att du själv blir respekterad. Tänk efter innan du uttrycker dig!

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 63

“Hämnaren” av Butler & Öhrlund. 3 steg mot usel. Steg 1: “Uppgörelsen” var hyfsad, men Christopher Silfverbielke började bli tjatig. Trots det kändes det bra när slutet avslöjade att han skulle komma tillbaka. Steg 2: “Erövraren” fick jag aldrig grepp om. Vad var CS ute efter när han gick med i Kristdemokratiska partiet (när han så uppenbart hör hemma hos Sverigedemokraterna)? Visste författarparet vad de ville åstadkomma? Icke desto mindre väntade jag otåligt på att Stefan Sauk skulle läsa in “Hämnaren”. Steg 3: jag lyssnade på 4 timmar av 10. Här korsades en gräns för vad jag stod ut med. CS känns så tjatig och förutsägbar att han är en parodi på sig själv. Jag vet hur han ser på sex, jag vet vad han menar med “uniform”, jag vet vad han anser om politiker, jag vet att det är olycksbådande när han är på bra humör och jag veeeeet vad han anser om invandrare. Blah, blah, blah, för att citera honom själv. De 4 timmar jag lyssnade på var som en dålig porrfilm med en andefattig intrig som skulle hålla ihop de äckliga sexscenerna. Nu har Butler & Öhrlund 2 alternativ som jag ser det: låt CS möta en nemesis som tar andan ur honom – bildligt och bokstavligt –  eller låt honom…..bara dö av obehandlad syfilis eller dålig kokain eller vad som helst. Jag lämnar honom här. Det är inte skojsigt längre.

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 62

Intelligenstest. Min inställning till att testa sin intelligens varierar stort. När jag har en dålig dag och inte ens klarar av att ta till mig anvisningarna för hur mikromaten ska värmas, så har jag inget till övers för den sortens test utan anser att det finns så många olika sorters intelligens som inte prövas i såna tester. Sedan finns det dagar när hjärnan sprakar av aktivitet och jag skriver det ena übersmarta blogginlägget efter det andra och påpekar självklarheter för Pär som får honom att utbrista “Värst vad du var smart idag då!”. Såna dagar ser jag IQ-test som en fisig utmaning och googlar efter medlemsansökan till Mensa. Sent igår kväll var jag inne på FB och hittade ett test där jag kunde få veta vad folk säger bakom min rygg. Folk kallar mig tydligen för en “brainiac” som älskar svåra problem och motgångar. Jag kände igen mig i att jag uppskattar en och annan tankenöt, men inte tusan tar jag mig an utmaningar med glada tillrop eller studsar tillbaka från motgångar som en gummigumma, men ok då, om det är vad andra anser om mig… Via det här testet kom jag in på ett IQ-test och med ett strålande testresultat i bagaget kände jag att min intelligens var på topp, så nu jäklar! Det var inget varierat IQ-test utan bestod bara av olika mönster där jag skulle räkna ut vilken bild som passade ihop med de övriga 5. 30 stycken mönsterfrågor. Till slut simmade linjerna och prickarna hoppade framför ögonen på mig och jag bara klickade på den som verkade rimlig. Resultatet blev 119 och det innebär att jag är betydligt smartare än den medelbegåvade Svensson jag trodde att jag var. Ålrajt! Jag som bara gått ut gymnasiet med ett betyg som innehöll hela skalan 1-5 (bara det är en bedrift). Vilket resultat skulle jag få om jag var pigg och utvilad? Det kanske inte ens är mätbart! Det här måste sparas. Ramas in i en dyrbar silverram och sedan hängas upp där ALLA kan se det. Jag klickade på en ruta för att ladda ned det och skriva ut det. “Skriv följande kod och sms:a till 72401”. Klart! Efter 1 sekund kom svaret: “Din kod: 6WDE1C. Du har kopt iq-test. Kundtjänst: 46850522225 iq-tester.se. Pris 50.0 kr.” Whaaat? Vadå köpt? Jag ville bara skriva ut beviset på hur smart jag är. Sedan kom ett sms från Tele2 som jag upplevde som hotfullt där jag satt ensam i en mörk lägenhet med Pär snarkande i sovrummet och endast 4 marsvin och 1 kanin som beskydd. Det stod bl.a. “Om du gör fler sms-betalningar innebär det att du blir kund hos WyWallet och godkänner villkoren.” Da-da-da-daaaa! WyWallet. Jag som gjort mitt bästa för att inte hamna i de klorna! Äh, strunt i det! Klockan var efter midnatt och jag var riktigt trött, så jag gick och lade mig och tänkte inte mer på det förrän i morse. Jag kände mig dumlurad. Nanananaaa, det där var motsatsen till intelligent, bäjbi! Den känslan förstärktes när det inte gick att komma in på web-sidan. Jag försökte flera gånger och skrev in och skrev om web-adressen, men icke. Trots att adressen stämde med den på det utskrivna certifikatet fanns inte sidan. Jaha. Ok. Min IQ är nog närmare 19 än 119, men det räcker väl för att jag ska lära mig av mina misstag och inte göra om dem, eller hur, Ewa?

Några minuter senare har jag provat web-adressen igen och nu dök sidan upp. IQ-tester.se. Där står att läsa att testet jag gjorde handlar om den medfödda intelligensen. Det finns ett för den numeriska intelligensen, men det går jag inte ens i närheten av för jag och siffror går ihop lika bra som Putin och homosexuella. Där står oxå att läsa att det kostar pengar. Till mitt försvar framgick inte det lika tydligt när jag klickade mig fram via det andra “brainiac”-testet. Och så var klockan mycket och jag var jättejättetrött.

Men jag studsar ju tillbaka från motgångar som en gummigumma, så gjort är gjort och min IQ är 119 och jag är smartare än de flesta Svenssons. Sug på den!

Längst ned står det: "Resultaten av IQ-testet är endast avsett att ge en antydan. Det kan skilja sig åt från andra IQ-test."
Längst ned står det: “Resultaten av IQ-testet är endast avsett att ge en antydan. Det kan skilja sig åt från andra IQ-test.”

 

 

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 61

Eftersom jag redan har ändrat på min aktivitets-dygnsrytm i och med att jag har upptäckt att jag skriver bättre före lunch, så kan jag väl promenera efter lunch i stället för på förmiddagen. Sagt och gjort! Om jag ska vara ärlig, så var det lite ångest med i bilden och det var den som drev på mig iväg, ut, bort, hemifrån. Det gick inte fort och jag lyckades snickra ihop en helt ny runda som tog 90 minuter, men då hade jag stannat 3 gånger för att fixa till snörningen i hopp om att slippa bortdomnade fötter. Skitskor! Fuck it!! Det var skönt, riktigt skönt att komma ut.

Jag blev lite fundersam över kapningen av den här tallen.
Jag blev lite fundersam över kapningen av den här tallen.

 

 

 

 

 

 

Sjöutsikt de luxe!
Sjöutsikt de luxe!

 

 

 

 

 

 

Jag stannar ofta till vid det här huset för det ligger så vansinnigt fint! En enorm ek och en gärdesgård och så sjön...
Jag stannar ofta till vid det här huset för det ligger så vansinnigt fint! En enorm ek och en gärdesgård och så sjön…

 

 

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

 

#Blogg 100 del 60

En övning om inlevelse och upplevelse av ett föremål. Jag valde burhyllan i köket för den har skönhet och skavanker, ljud och dofter.

En förvaringshylla från IKEA av den allra enklaste sorten i omålad furu där ådringar och kvisthål inte döljs, men den är slät och len utan flisor och hack. Den typen av hylla som ofta finns i källaren eller garaget för att fyllas med färgburkar och förvaringslådor och annat som man inte vill ha inne i bostaden. Just den här hyllan står längst in i bostaden, i dess hjärta: köket. Den används till förvaring av brickor, formar och köksassistenten, men det huvudsakliga syftet är som bostad åt fyra marsvin. På bottenvåningen bor tre av dem och på andra våningen bor det fjärde och hon har en hel våning själv. Burens dörrar utgörs av en ram med grönt hönsnät fastnitat på insidan. De övriga väggarna är också av hönsnät. Det är inte en vacker möbel att ha i ett kök, men ett kök utan marsvin är inte ett riktigt kök. Burhyllan har nog 6-7 år på nacken och är aningens racklig. Burdörrarna är inte längre helt stadiga och går nästan att vicka till en rombform. Hönsnätet är avgnagt på sina ställen som tecken på att frukostgrönsakerna inte serveras tillräckligt fort. På ett ställe hos damerna på bottenvåningen börjar det bli knepigt att hitta ett hål som är tillräckligt hållbart för vattenflaskan. Spånet som täcker burgolvet dammar förfärligt och samlas på allt som förvaras i hyllan. Formarna måste alltid diskas innan användning. Djur luktar och den odör som sprids i samband med burstädningen två gånger i veckan är inget för den kräsmagade, men den försvinner lika fort bara spånet har bytts ut. När jag sitter vid datorn står buren mitt emot. Mimmi, Bibbi och Vera kan jag inte se om jag inte reser mig eller böjer mig ned åt sidan i en dödsföraktande ställning, men jag kan höra dem. De småpratar sinsemellan eller diskuterar högljutt. Höet prasslar eller så klingar pelletsen mot matskålens kanter eller så kluckar det i vattenflaskan. Maja, som har hela andra våningen för sig själv, kan jag se så länge hon inte lägger sig ned för då försvinner hon ”under horisonten”.  En blanksvart figur som rör sig fram och tillbaka mellan sina olika krypin och matställen. Hyllan i sig är inte vacker, men innehållet är det och det är väl så man säger, att ytan inte är det viktigaste.

En kombination av bostad för små fyrbeningar och förvaring.
En kombination av bostad för små fyrbeningar och förvaring.

 

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

 

#Blogg 100 del 59

Igår hade jag en riktigt…låg…dag, men 2 saker lyfte mig till drägligare höjd: en bok och ett musikstycke. Boken är en ljudbok som handlar om en hund, Gracie. Det var ett medvetet val för djur hjälper alltid. Jag tycker om Matthias Linderoth som uppläsare mycket tack vare böckerna om gatukatten Bob.

Musikstycket är av Bach, “Air on g-string” (eller Beppes godnattstund) som jag har älskat sedan jag var liten. Jag har ofta spelat den i huvudet när jag har haft svårt att slappna av eller somna. Stycket är bäst med en hel symfoniorkester för då blir det mjukt och svävande utan den minsta hårda ton. När jag satt med Selma och kliade henne i nacken letade jag upp stycket på Spotify och när tonerna sssssmmmmööööög genom hörlurarna och in i mina öron spred sig ett lugn som samtidigt gav mig ståpäls.

blogg100-logotype-300x256

 

#Blogg 100 del 58

“Ulrikas bok” av Maria Gustavsdotter. När det gäller historiska romaner är MG en klippa. Jag har läst de tre böckerna i “Fem pärlor till jungfruns krona”, “Karin Månsdotter” och “Helenas hämnd” och nu den första av 3 böcker om prästdöttrarna. MG har ett avundsvärt flyt i sitt berättande som gör böckerna lättlästa trots att de är fullspäckade av historiska fakta om, framför allt, vardagslivet. Den här var precis lika bra som någon av de övriga, men lämnade ändå en känsla av besvikelse efter sig. Varför? MG vill förmedla de oanade konsekvenser som ett litet hyss för med sig, men det når inte riktigt fram. Hon suger för länge på karamellen. Hysset omtalas titt som tätt, alla är upprörda och förfärade, men det är inte förrän på en av de sista sidorna som man får veta vad det handlar om och det är inte alls i paritet med uppståndelsen, tycker jag. Trots att det framgår att skillnaden mellan man och kvinna var löjligt stor i mitten 1600-talet och att man inte satt blandade i kyrkan tycker jag ändå att det hela faller platt. Faktum är att berättelsen skulle ha klarat sig alldeles utmärkt utan det omtalade hysset.

blogg100-logotype-300x256