Mörbultad

Uj, vad jag har sovit! När Pär kom in frågade jag vad klockan var och han svarade halv 12 blev jag inte glad. Visserligen hade jag bestämt att ha en sovis, men inte fullt så lång. Eftersom jag tänkte träna efter lunch skulle lunchen bli litet tidigare och nu fick jag vakna med ett ryck och det känns aldrig bra… Jag är ingen morgonmänniska och behöver minst 1 timme innan jag kan göra någonting vettigt. Det löste sig och träningen blev av. Ett fullt dvs. vanligt pass med gummibanden och det gick bra. Småtungt. Jag känner mig mörbultad. Det tog ordentligt på ryggmusklerna. Det känns väldigt bra att träningen är regelbunden igen! Ålrajt!

X-men

Efter den paniska sortin på julaftonen tröstbeställde jag en drös med filmer. Drösen var så stor att såg gott som hela mitt Nöjeskonto tömdes. På grund av alla helgdagar kom filmerna inte förrän idag och Pär och jag såg “X-men: Days of future past”. Den var riktigt, riktigt bra! Den bästa av de 4 som finns. Det är fantastiskt vad som är möjligt att göra rent tekniskt utan att det ser det minsta trickigt ut!

2 nitar och 1 som var för lång

Efter att ha sett färdigt senaste säsongen av “Downton Abbey” är det svårt att hitta något som är ens i närheten av lika bra. Jag har börjat titta på gamla filmer som det antingen är länge sedan jag såg eller som jag bara har sett en gång, men vill ge en chans till. Igår och idag har jag sett 3 filmer som känns som 3 nitar.

“Dogma” från 1999. Den här filmen tyckte jag var såååå himla bra, intelligent, fyndig och nödvändigt ifrågasättande. Fyndig och ifrågasättande håller jag fast vid, men annars… Matt Damon och Ben Affleck är oerhört irriterande. Varför pratar Linda Fiorentino så tyst att hon knappt hörs? Alan Rickman och Salma Hayek är bra. Jag uppskattade ifrågasättandet av religion och bibeln förmodligen för att jag var i en period när min ateism var något som jag gärna slog i huvudet på folk. Jag är fortfarande absolut ateist, men jag tycker att det känns lugnare att acceptera olikheter i trosuppfattningar.

 

“Sanningen om Rödluvan” från 2005. Vi såg den hela familjen och ingen av oss tyckte att den var bra. Den här gången såg jag den inte till slut utan frågade mig själv om och om igen: “Varför köpte jag den här filmen? Varför?!”

 

“Inception” från 2010. Första gången jag såg den tyckte jag att den var bra och snygg, men knepig att hänga med i. Andra gången jag såg den var den fortfarande snygg, men blev bättre eftersom jag kunde hänga med bättre. Tredje gången kändes den bara för lång (den är 147 minuter). Den är bra och den är snygg och jag begriper definitivt handlingen, men jag hade inte ro i kroppen. Titeln på det här inlägget kan ändras till 2 nitar eftersom “Inception” fortfarande håller.

Fridens. 🙂

Frost

60 minuters promenad idag och i ett ännu raskare tempo än i lördags. -10 grader och sol. Och frost! Rikligt med vacker, gnistrande frost.

 

Vacker, gnistrande frost.
Vacker, gnistrande frost.
Kallt!
Kallt!

 

Det gapas och tjoas fruktansvärt mycket från april och framåt över att solen värmer och temperaturen stiger och den som inte är lika entusiastisk anses vara suspekt. Personligen gapar och tjoar jag såna här dagar när solen skiner och temperaturen sjunker och det är faktiskt roligare att föredra sånt som får andra att stanna inomhus under filten. Jag har aldrig varit en flockmänniska. Det är friskt ute och jag blir uppiggad av promenaderna.

Detalj från stängslet runt kolonilotterna vid Garnudden.
Detalj från stängslet runt kolonilotterna vid Garnudden.

Efter lunch handlade vi på Coop i Södertälje. Det var mycket folk och jag hade snömos i hjärnan vilket gjorde att jag mest svamlade runt medan Pär slet sitt hår. Vi fick ihop det som fanns på handlingslistan. Den här Coop hängde på en skör tråd ett tag vad oss anbelangade. Ideliga omflyttningar av varorna, sunkig miljö och småsur personal gjorde att vi undvek att handla där, men det har blivit bättre. De har byggt om och fräschat upp och personalen är nästan lika glad och trevlig som den i vår egen Konsum. Både promenad och vistelse bland folk tröttade ut mig och jag knoppade in en kortis sittande i soffhörnet.

Fridens. 🙂

Kiruna

Min hemstad befinner sig i ett skede som är så fascinerande. Hela världen fascineras av projektet att flytta en hel stad. Det svindlar! Hela centrum kommer att rivas och byggas upp på nytt. Stadshuset som är k-märkt och fick pris som Sveriges vackraste offentliga byggnad 1964 kommer att rivas. Klocktornet sparas för att stå centralt i det nya centrumet. Min personliga favorit är kyrkan som 2001 röstades fram till den vackraste kyrkan.

Den kommer att plockas i sär för att sedan monteras ihop igen.
Den kommer att plockas isär för att sedan monteras ihop igen.

Husen som ingår i Ortdrivaren med Ralph Erskine som akritekt kommer oxå att rivas för att inte återuppstå. Det är så synd!

Snusdosan till höger Spottkoppen till vänster Den övre gula huslängan kallas för spottkoppen och den nedre för Berlinmuren
Snusdosan till höger
Spottkoppen till vänster
Den övre gula huslängan kallas för mullbänken och den nedre för Berlinmuren
Hermelinsgatan 77
Hermelinsgatan 77

Mitt barndomshem på Hermelinsgatan förblir orört, men när man ska gå till centrum i fortsättningen får man gå åt motsatt håll för att komma dit. Skumt!

DN.se hade en ovanligt tydlig bild av hur det kommer att se ut. Det kommer att pågå i många år, 15 år och jag kommer att vara 65 när flytten är klar om den går enligt planerna. Då blir nog ett måste att åka dit en sista gång.

Fridens. 🙂

 

 

Solsken, snöknarr och strumpor

Det snöade lätt igår kväll och idag är det vitt. Fluffig pudersnö. Solen brakade ned från en knallblå himmel. Det var -8 grader och helt stilla. Jag hade planerat att promenera och när jag tittade ut blev jag otålig att komma iväg. Den fluffiga pudersnön knarrade faktiskt. Förutom om ansiktet, som alltid är oskyddat, var jag varm som en nygräddad bulle. Det var underbart! Äntligen en känsla av vinter! Jag hade riktigt bra fart, nästan tempo och kroppen är nog redo för en nypremiär med stavgång.

Tjockare is än i tisdags. Det fanns de som var modiga nog (dumma nog?) att ge sig ut på den.
Tjockare is än i tisdags. Det fanns de som var modiga nog (dumma nog?) att ge sig ut på den. 

Fluffstrumpor is da shit! Jag har några par i olika färger och jag önskade mig ett par rosa i julklapp och jag fick ett par av Elin. När jag bytte om efter promenaden drog jag på dem utanpå de vanliga strumporna för att hålla värmen. Oooo, de är så gosiga!

Fluffstrumpor.

 

20141224_113945
Supersåfta!

 

Rosa, varma & goa fötter.
Rosa, varma & goa fötter.

Fridens. 🙂

Jonas Karlsson

Jag lyssnade på “God jul” av Jonas Karlsson. Ett projekt att utsmycka fasaden på kommunhuset som urartar i både åsiktsregistrering, spionage och anklagelser om bristande solidaritet. Den är intelligent och rolig! Det är Jonas själv som läser och det gör han bra.

Nu lyssnar jag på “Spelreglerna” av honom. Noveller. Den novellen som handlar om att en man får en räkning på 5 miljoner eftersom det kostar att leva. Var fick Jonas Karlsson idén till denna? När mannen tar kontakt med företaget för att få en förklaring kommer de fram till att han ska betala mer. Han har levt ett enkelt liv och han har blivit lycklig av det lilla i tillvaron. Han har aldrig varit sjuk eller känt förlamande sorg. Han har varit äckligt lycklig och det är dyrt. Hans polare får en räkning på 220.000 som jag tolkar att han inte har varit speciellt lycklig.

De här novellerna gör att jag blir så sugen på att skriva just noveller! Den 9 januari börjar en novellkurs som jag har anmält mig till.

Fridens. 🙂

Träning

Åh, vad det var skönt att träna idag! Ett gummibandspass med koncentration och flyt. Orken är på väg tillbaka. Jag körde på ett mellantungt läge. Inget som störde, inga gummiband som gick av eller teknik som krånglade – precis som det ska vara och det ger mersmak!

Jag blev fruktansvärt trött efter julaftonens panikångest. När jag satt på golvet med Selma efter att jag tagit Stilnocten somnade jag där jag satt med ena handen som stöd mot golvet. Pär och Elin hade kommit hem vid det laget. Igår sov jag länge och idag sov jag ännu längre, till halv 11. Jag mår bra nu och är så oerhört tacksam för att slippa må som jag gjorde på julafton!

I senaste numret av Må Bra står att läsa följande: “Den som får kommentarer om sin övervikt riskerar att lägga på sig ännu mer visar en ny studie. Att känna sig skamsen över sina extrakilon kan nämligen leda till att man börjar tröstäta, vilket är ännu sämre för vikten. Dessutom kan skammen göra att man håller sig borta från gymmet. Forskarna bakom studien vill därför poängtera hur viktigt det är för både närstående och vårdpersonal att peppa personerna i stället för att få de att känna sig obekväma.”

Fridens! 🙂

Bloggflytt

Efter att ha skrivit hos Bloggplatsen.se i drygt 7 år har jag bestämt att flytta hemifrån till en egen domän. Det har med mitt skrivande, författande att göra. Jag vill vara säker på äganderätten över mina texter och tillsammans med FB hoppas jag bli mer synlig.