10 minuter i 10 var det 13 minusgrader när jag började min promenad. 65 minuter runt Flaten, favoritrundan. Det var grymt kallt om ansiktet, men kroppen kändes lätt och orken var på topp – härligt! Jag är glad att jag har en mobilkamera så att jag kan pränta in hur vackert det är nu. Det blev många fotostopp och flera “Jag måste bara stå och njuta…”. Himlen var intensivt blå. Snökristallerna yrde och bildade en svag regnbåge runt solen. Snön knarrade och gnekade. Jag väljer en sån här dag framför en sommardag med 25 graders värme. Alla gånger!
Solen! Och den värmer faktiskt trots att den inte orkar högre än så här.Isen på Flaten är så pass tjock att den bär och jag såg flera stigar i snön som ledde rakt ut på isen.Frosten är så tjock att trädet ser konstgjort ut.En vy över Flaten som är välkänd i min blogg.
När jag kom hem satte jag en peel off-mask på ansiktet och duschade sedan länge och varmt med skrubb och hårtvätt. Efteråt smorde jag in alla delar av kroppen som jag kom åt. Lunch och tredje säsongen av “Downton”. Välbefinnande är ordet för dagen.
Dagens låtlisterepresentant är MÖ (MO?) med låten “Kamikaze”. Hon sjunger “Take me to the party” och jag hade mitt party ute vid Flaten.
Långa, avslappnade steg. Avslappnade axlar och nacke. Låt höfterna vara med i rörelsen. Andas! En promenad Ut På Landet tog 85 minuter just för att jag inte gick så fort och det var skönt. Det var som att ha en farthållare i kroppen; jag började med ett tempo som kändes rimligt och sedan höll jag det. Än en gång snöknarr och stelfruset ansikte och det var knepigt att mima med i låttexterna. På en sträcka hörde jag plötsligt ett ljud som jag inte kunde koppla till bara mig Ute På Landet. Jag pausade musiken, men ljudet hördes ändå. Ett sorts gnekande, gnälligt ljud ungefär som det som uppstår när manchesterklädda ben gnids mot varandra. Jag fortsatte att gå och kunde så småningom koppla ihop gnekandet med underlaget i kombination med mina isbuggar. När snön har fått ligga en längre period och packas i omgångar blir den hård och perfekt för att åka spark på. Jag har till och med åkt skridskor på det. Det är första gången jag har hört att det gnekar!
Gnekigt sparkunderlag.Vintervyer från mitt Rönninge.Räcket hemma hos oss. Frrrrost!
Dagens låtlisterepresentant är i plural igen. Först ut är Wang Chung med “Let’s go!”. En tretti-plussare som passande nog dök upp medan jag knöt på mig isbuggarna. Det är svårt att sjunga med när man sitter dubbelvikt och knyter skorna. Den är allra bäst på hög volym.
Mot slutet började jag tappa fart trots inbyggd farthållare, benen kändes tunga och då kom Simple Minds med “Let the day begin” och fick fart på mig igen. Den har nog funnits på min lista i nästan ett år, men jag tröttnar inte på den – gåshud! Även den är allra bäst på hög volym.
En promenad i 14 minusgrader och strrrrrålande solsken! Det blev en kortis, 55 minuter och det skulle nog ha gått ännu fortare om jag inte stannat så många gånger för att fota och till slut tyckte att det var så rackarns härligt ute att jag drog ned på tempot, lyssnade på snöknarret och bara njöt. Ansiktet var stelfruset när jag kom hem. Aj lajk it!
Bostadsrättsföreningen Lustigknop med sina härligt gula och röda hus.På den nedersta bilden syns en bit av en regnbåge.
Dagens låtlisterepresentant är Martin Rubashov med “The fall of feathers”. Påminner om vissa låtar av Muse.
En promenad runt mitt älskade Rönninge. 70 minuter. Härligt vinterväder! Lite folk. Några snöiga vovvar. Tack vare isbuggarna törs jag stolpa på utan att spänna mig. Det var plogat och bra framkomlighet, men det känns i benen att underlaget är småslirigt. Utan MBT eller stavar får jag koncentrera mig på hållningen, att använda magmusklerna. Efter lunch kroknade jag fullständigt. Jag halvsov sittande och lade mig sen ned och tog en ordentlig lur. Najs! Huvudvärk, ryggvärk och magvärk (eller mensvärk), irriterade ögon och smådäbbd i däsad. Det har känts lite trögt idag. Dessutom går det inte längre åt rätt håll med vikten och enligt överenskommelsen med mig själv råder godisförbud tills minst 0,5 kilo har försvunnit. Blä!
3 bilder från dagens promenad.Den 23 oktober 2015 vid 10-tiden.Den 9 januari 2016 vid 10-tiden.
Dagens låtlisterepresentant är Marilyn Manson med “Third day of a seven day binge”. En speciell herre som gör en och annan bra låt. Om jag inte har helt fel förklarade han sitt artistnamn med att alla människor är hälften Marilyn Monroe och hälften Charles Manson. Tänkvärt, tycker jag.
Det låg ett stort brev hos ICA i Salem som väntade på att hämtas av mig. Det anlände för bara 2 dagar sedan, men jag hade hunnit få 2 påminnelser. Jag förde en inre debatt med mig själv för, trots att jag har skrutit med att jag har sluppit bli förkyld var jag sänkt igår och smått mosig idag. Det som fick mig att verkligen komma iväg var det fantastiska vintervädret med solsken och 14 minusgrader. Jag visste att jag skulle ångra mig om jag inte passade på att gå ut. Jag växte upp med den här sortens vinterväder i Kiruna, men här nere blir det en ren och skär happening. Snöknarr, frost och stelfruset ansikte – ålrajt! En rask, kortare promenad på 2 x 25 minuter. Jag passade på att köpa fler ögondroppar från apoteket. Ögonen är ovanligt torra sedan ett par månader tillbaka och jag behöver droppa ett par tre gånger om dagen och den extra torra inomhusluften gör att jag får droppa ännu fler gånger.
Rönninge sett från gångbron mot Salem.Solen är trött, men den tar sig uppåt lite mer för varje dag. Det var inte många människor i rörelse vid 10-tiden och Säbytorgsskolan har jullovsstängt.Ett skyddande täcke av snö.
Jag fortsätter att prova mig fram med Photo Editor-appen och hittade en möjlighet att göra kollage med de bilder jag är extra nöjd med. Titta!
Känner ni till den nya trenden med målarböcker för vuxna? När jag var liten gick det åt många målarböcker och jag fick lust att prova det igen. Jag tänkte att det kanske är mindre ansträngande för handen att måla än att rita.
Den är inbunden och känns lyxig.
Det fungerade bättre med färgpennor än med tuschpennor eftersom jag kan måla fram och tillbaka och runtrunt utan att det blir fult. Dessutom kan jag leka med nyanser på ett annat sätt. Det är rogivande och de har naturligtvis redan gjort undersökningar som visar på positiva effekter på hjärnan och stressnivån. Behöver jag säga att det är ett lysande tillfälle att lyssna på en bok?
En härlig promenad på 65 minuter i ett överraskande bra tempo! Det är måndag idag även om det inte känns så, men det innebär att jag ökar på MSM-dosen till 3/4 tsk. Jag har använt det i 2 veckor och känner att jag har fått mer ork, jag är inte lika trött, mer uthållig med mer energi att göra saker. Jag märker av det mest på morgnarna (av alla jäkla tidpunkter!) för jag behöver inte lika lång startsträcka innan jag vaknar. Fantastiskt! Kanske är det MSM tillsammans med Cold Zyme som har gjort att jag har sluppit bli (rejält) förkyld? Jag orkade med 45 knäböjningar oxå! Ja, jävlar…
Där är den där båten igen! Undrar hur många av mina bilder den är med på?
Dagens låtlistereprensentant är Level 42 med låten “Something about you”. En 30-plussare som fortfarande ger mig gåshud.
Klockan 5 i 22 den 18 december och det är 10 plusgrader ute – helt vridet! Jag tog en lugn promenad på förmiddagen och vinterjackan fick inte följa med, men jag hade ändå för mycket kläder på mig. Det var ganska skönt, men jag har haft jävligt ont i båda vristerna efteråt och gned in dem med Voltarensalva. Jag gick en längre sväng runt Flaten, 60 minuter. Det finns få effektivare sätt att få ut mig ur huset än ångest i kombination med en dårförkyld äkta make. Risken att bli förkyld – lagom till jul… – och kanske få en segdragen torrhosta ger mig ångest. Natten till idag sov jag på soffan och i natt får han göra det; vår variant av skilda sovrum.
Inget riktigt dagsljus idag med 3 dagar kvar till vintersolståndet.
Inte trodde jag att jag skulle föredra den gröna vintern med temperaturer som gör att jag kan använda regnjackan i stället för vinterjackan, men det gör jag och det är halkan jag tycker är skön att slippa. Jag trodde inte heller att jag skulle ställa in siktet på den 21 december, vintersolståndet av den enkla anledningen att jag vet att det är då det vänder och att det kommer att märkas redan om en månad. Jag har slutat sakna snön och börjat längta efter ljuset. Jag längtar inte efter sol och värme, jag längtar efter låååånga ljusa sommarkvällar då det inte är riktigt mörkt ens vid midnatt.
Helt stilla. Skarpa speglingar.
På väg över torget efter en Konsumhandling passerade jag Blomsterprinsessan som jag aldrig har varit in i, men idag fick jag anledning för jag såg den här på en vagn utanför…
…. och jag kunde inte stå emot den. Jag köpte en lite orkidé oxå. Vår ordinarie orkidéförsäljare i Salem centrum har försvunnit och det känns inte bra. En guldkant var att Pär hade handlat där så ofta att han fick rabatt, men deras orkidéer var av enastående kvalitet. Kanske kan Blomsterprinsessan ta över?
Dagens låtlisterepresentant är Agnetha & Linda med “Mössens julafton” som spelas om och om igen i mitt huvud, inspirerad av den lilla julmusen i krukan.
Farbror Frost är här med torrt och kallt väder – min favorit! Dessvärre är innebär det smyghalka oxå, så dagens stavgång gick i försiktighetens tecken. Innan jag kom iväg valde jag mellan 2 underbara alternativ: gå ut och riskera ett fall inklusive gud vet vilka skador eller sitta inomhus och tjocka på mig och bli irriterad och rastlös. Jag ångrar inte att jag gick ut. Det var så skönt!
Farbror Frost har flyttat in på vår gård.Så här såg det ut för 3 månader sedan på väg till Salem.Idag hade de gröna löven fallit och bytts ut mot frost, vacker frost.
Det blev 25 minuter till Salem och 35 minuter hem. Jag försökte göra 40 knäböjningar, men orkade bara 24.
Dagens låtlisterepresentant heter Erik Hassle och låten “Smaller”.
What doesn’t kill you makes you stronger…
Nu har jag en ny mobil igen, Samsung Galaxy S5 Mini. Jag är väldigt nöjd med den, men den hade en himla märklig förinställning nämligen inget ljud. Jag försökte välja ringsingnal, men det stod bara att jag måste “inaktivera ljud av i Hjälpmedelsinställningar”. Jag letade högt och lågt, men hittade inga Hjälpmedelsinställningar. Pär försökte och blev så irriterad att jag fick utfärda förhöjt blodtrycksvarning. Hans arbete handlar bl.a. om felsökningar och instruktioner och att en sån självklar sak som ljudet ska vara så svårt att hitta….. Den fanns längst in i inställningarna på “ljud” och “hörsel”. Frid råder!
Mulet, småduggigt, blåsigt och 8 plusgrader. Det behövdes ingen vinterjacka idag. Stavgång i 60 minuter. Jag valde min favoritrunda runt Flaten och det var lite nervigt. Jag hade för avsikt att se till att onsdagens besegrade mur förblev liggande och när jag kom fram till stället där jag föll pladask gick jag långsamt, men målmedvetet tills jag hade passerat. Ha! Annars var det ingen höjdare, trögt och tungt. Jag dök in på Konsum och köpte en Japp och en påse lakrits. På torget pågick julmarknaden. Den hade varit igång en knapp halvtimme, så det var inte så mycket folk, men stämningen var hög. Det behövs mer än vind och duggregn för att Rönningeborna ska banga! När jag kom hem gjorde jag 50 knäböjningar och det var tufft. Jäklar! Jag var tvungen att pausa en halvminut efter 25 stycken. Resten av dagen har jag känt mig väldigt mörbultad, inte så mycket i benen som i överkroppen.
Mensen är riktigt spännande numera. Jag vet aldrig när den kommer, om den kommer och inte hur mycket eller hur länge. Det enda som jag vet med säkerhet är att jag får ont, mycket ondare än förut. Idag har det gjort helvetiskt ont (värkkombo flera gånger) med störtblödning. Jag har lärt mig något nytt om klimakteriet. När östrogenhalten sjunker, sjunker även serotoninhalten. Då är det inte längre så märkligt att många (de flesta?) kvinnor blir deprimerade och får ångest. När man då kommer till en läkare och beskriver att tillvaron är nattsvart och “Kan det ha att göra med klimakteriet?” och läkaren svarar nej, vad gör man då? Då kan det vara bra att veta att serotoninhalten sjunker tillsammans med det kvinnliga hormonet. Det är inte samma sak som att behandla klimakteriet som sådant med antidepressiva, men man bör behandla symptomen.
Dagens låtlisterepresentant är The Mountains med “Kings”.
Det blev en promenad på 50 minuter. Det var blåsigt och de sista 10 minuterna ösregnade det. Ingen höjdare, men jag kom ut trots kompakt motstånd. Jag gjorde 30 knäböjningar oxå. Jäss!
Man gallrade träd vid förskolan i förra veckan. Ljudet av motorsågen gav mig ångest och jag blir så nedtryckt av att se stubbarna…
Precis när de första regndropparna föll hörde jag ett honkande uppe i skyn. Ett fågelsträck! Jag var ruskigt snabb med att få fram kameran och fick en hyfsad bild vilket jag aldrig har hunnit med förut.
Nu sticker vi! Ses nästa år igen! De var stora med rejält långa halsar. Svanar?
Är det någon som har julstämning över? Jag har tagit fram vårt adventspynt. Det blir mindre och mindre för varje år. Jag blev glad över att ha glömt bordsgranen som jag köpte förra året! Ljusstaken som brukar stå i Elins rum är paj. Helt död.
Snyggaste benen i stan! Han brukar sitt nånstans på övervåningen, men i år fick han flytta ned till köksfläkten.
Dagens tema har varit: jag vill slippa. Jag vill slippa gå ut! Jag vill slippa få ont i foten! Jag vill slippa städa buren! Jag vill slippa chatten! När jag hade min te & lässtund kunde jag inte koncentrera mig just för att jag visste att mobillarmet skulle dra igång kvart i 20 inför kurschatten. Det är så trååååkigt och så o-givande. Jag bestämde mig för att skolka. Jag har inte skolkat i hela mitt liv. Det är sant! Men så tänkte jag … att jag ju inte behöver åka nånstans. Jag behöver inte träffa någon eller prata med någon. Jag kan hålla mig i bakgrunden utan att läraren blir misstänksam. Nu är det 10 minuter kvar av chatten och jag har hållit mig i bakgrunden, men jag har inte skolkat.
