Salem | Mitt liv i ord

Böcker om Titanic

Jag promenerade tur och retur Salem, 2 x 25 minuter och hämtade ut en bok. För inte så länge sedan köpte jag James Camerons “Titanic” på Blu Ray. Jag ville ha filmen i bästa möjliga utgåva plus att den innehöll massor av extra material bl.a. en dokumentär där James Cameron tillsammans med ett flertal experter (gubbs hela bunten – meh!) diskuterade i detalj hur det kom sig att Titanic blev så förstört som det ändå blev. En av gubbarna var Ken Marschall, en konstnär som har målat fartyget sedan 1970-talet och känner det utan och innan. Några av hans målningar finns med i boken “Titanic – an illustrated history”. Boken gavs ut 1992 och finns inte i vanliga bokhandlar. Pär tipsade mig om Bokbörsen och den fanns där i ett enda exemplar som var i väldigt gott skick. Jag skyndade mig att beställa den och nu har jag den!

1466153327268

Don Lynch, historiker i “Titanic historical society”, har skrivit texten. Det är en makalös bok! Så många foton och bilder (av vilka jag redan har sett överraskande många) med lagom stora textblock och som pricken över i: Ken Marschalls fantastiska målningar. Ståpäls, gott folk, ståpäls! Jag har läst nästan halva boken och den är i väldigt bra skick. Det verkar inte finnas böcker om Titanic på svenska (jag har bara hittat en som var något att ha, se nedan) och nackdelen med att läsa den här sortens fakta på engelska är ju att jag inte får något grepp om storlek eller avstånd. Varför går de inte över till metersystemet?! Nu har jag installerat en gratis app, Convertor Free, som omvandlar allt till begripligheter.

En annan Titanic-bok, på engelska, hittade jag hos Bokus. “Titanic voyager” av Patrick Stenson handlar om C H Lightoller. Han var andre styrman och överlevde förlisningen genom att klamra sig fast vid en kantrad livbåt.

1466153100628

Här är det helt andra textmassor och jag har svårt att komma in i engelskan, men jag ångrar inte köpet.

Den tredje boken jag har är “Titanic – katastrofen” av Bengt Fredrikson. En häftad bok i lättläst format som fokuserar på passagerarna. Fyra överlevande bl.a. en svensk snickare. Det bästa med den här boken är deras skildringar av allt från ombordstigningen till räddningen ombord på Carpathia.

20160617_160149

Snobben böcker

Sjukvården suger

En skön promenad på 70 minuter med bättre tempo och ork än förra veckan. Skönt att komma ut, komma hemifrån, få vara för mig själv. Det är 4 personer här hemma i olika stadier av förkylning. Pär och jag är nästan friska, Elin är dårförkyld och Robin är på väg åt samma håll. Det hostas och snoras högt och lågt och jag får panik. I värsta fall kommer virusarna bara att gå runt, runt som en riktigt dålig version av återanvändning.

Dagens låtlisterepresentant är Gwen Stefani med låten “Misery”. Jag instämmer: “Please, put me out of my misery!”.

Svensk sjukvård suger! I alla fall den som finns på vårdcentralen i Salem. Förra veckan ringde jag för att höra om min doktor JP har en kallelse på g, typ halvårskontroll. Nej, det har han inte. Inte förrän i oktober. Det fanns en möjlighet att få telefonkontakt. “Han är lite – här hörde jag inte vad hon sa – när det gäller att ringa upp i tid”, sa sköterskan, “så få inte panik om han inte ringer prick halv 15.” Jag var förberedd. Halv 15 kom och gick. Halv 16 kom och gick. Halv 17 kom och gick. Kvart över 17 ringde han. Jag blev så leds. Kräkfärdig. Jag hade tänkt prata med honom. Ska det verkligen vara så här att jag inte träffar min läkare mer än 1 gång per år?! Ska det verkligen vara så här löjligt svårt att få kontakt med min läkare?! Jag vill prova T3!! Ge mig det!! Inget av det blev sagt. Jag fick Stilnoct-receptet förnyat så att jag klarar mig ett halvår. Jag är inte frisk. Jag mår sällan bra, men jag får vara tacksam över att jag är i så pass bra skick att jag är självgående, att jag inte behöver ha daglig kontakt med den svenska sjukvården. Eller är den bättre då? En regelbundenhet som gör att man inte kan glömmas bort. Som gör att jag slipper förklara allt från början vid varje jävla besök.

Cirkus. Jag gillar inte cirkus. Jag har varit på 2 – möjligen 3 föreställningar – i hela mitt liv. Jag avskyr clowner! I somras/höstas skrevs det mycket om djurhållningen på cirkusar. Djur hör inte hemma där! Cirkus Maximum kommer till Salem som de alltid gör på sommaren. De har hundar, hästar och kameler i sin föreställning. Jag vet inte hur de behandlar sina djur, men rent instinktivt – släpp kamelerna fria! Och hästarna och hundarna.

Cirkus

Lilla groda, akta dig …

Stavgång tur och retur Salem, 35 minuter dit 25 minuter hem. Det kändes ganska tungt, men inte lika uschligt som i måndags. Jag hämtade ut majoriteten av mina mediciner för jag ville passa på nu när jag (än en gång) har uppnått frikort och så ett paket hos ICA. Jag är hjärtligt leds på att få ont efter att ha promenerat! Ryggen, knäna, vristerna och allt oftare handlederna. De senaste veckorna har även fingerlederna drabbats. Jag kan inte äta värktabletter varje dag. Det varken är eller känns bra, inte i längden. I klimakteriegruppen läste jag att en av medlemmarna blivit hjälpt av Hyaluron. Det är en variant av tuppkamsextrakt som fungerar som ett ojämförligt smörjmedel för lederna när brosket låter som knäckebröd. För 11 år sedan fick jag några injektioner direkt i knäet med just det extraktet och det var som att få ett nytt knä! Hyaluron fungerar bäst i injektionsform, det har något med molekylbyggnaden att göra, men eftersom jag inte har möjlighet eller pengar till regelbundna sprutor provar jag den flytande varianten. 10 ml 2 gånger om dagen i 10 dagar och sedan 10 ml/dag.

En listig förpackning där det övre vänstra utrymmet är graderat och fylls genom att jag klämmer på flaskan.

När jag var vid tennishallen såg jag något som låg på vägen. Det var en groda. En överkörd, platt groda med både fram- och bakbenen utsträckta på samma sätt som Maja brukar ligga när hon verkligen är avslappnad och trygg. Jag blev sorgsen och kunde bara hoppas att det hade gått fort. Tanken på att den skulle ligga där och bli överkörd flera gånger fick mig att ta ett fingertoppsgrepp om ena bakbenet och bära den åt sidan. Det fanns en bra fördjupning i vägkanten där jag lade den. Lilla groda, akta dig …

Dagens låtlisterepresentant är Kitten med låten “Fall on me”. Jag älskar det luftiga soundet och klockklangen!

Fortsatt stressigt

Idag har jag haft mer ork och kunde ta med stavarna ut. 2 x 30 minuter, tur och retur Salem. Det var riktigt skönt och avgjort bättre för mina vrister! Jag valde en omväg via Tennisbacken och hade tänkt gå via Fjärilsstigen och Statoil på hemvägen. Jag mötte inte många själar och det var ingen trafik. I Salem centrum var det mer liv och rörelse. Jag var även in på ICA en sväng och trots att det var förmiddagstomt kändes det urjobbigt. Jag är fullkomligt allergisk mot folk nu mera, jag blir så stressad. Därför gick jag samma väg hem för att slippa trafiken och att passera skolan.

Trots stressen funkade det att lyssna på musik – jag hade inte så högt – och idag har jag en låtlisterepresentant i form av Georgi Kay med “Love is cold”.

Nope, ingen rubrik idag!

Pakethämtarpromenad till Salem tog 20 minuter. Usch, vad mycket folk! Skolungar och dagisungar, föräldrar och lärare, cyklister och pensionärer. Kontrasten till onsdagens skogsrunda var chockartad. Hem tog det 30 minuter med ett stopp hos Bamses för paket numro 2. Trots att det var så mycket folk ute var det skönt att komma ut. Som alltid.

Ljudboken tog slut på väg hem och jag lyssnade på musik den sista kvarten, så idag blir det en låtlisterepresentant. Sia med låten “Cheap thrills” – mitt motto!

Segt knäckebröd

Jag hade tänkt att kombinera dagens promenad med en sväng förbi Bamses för att hämta ett bokpaket och till det behövdes ingen ryggsäck, men precis när jag låser ytterdörren får jag ett sms och någonting säger mig att jag bör kolla det direkt. Magkänslan sviker sällan för det var ett meddelande om att ett annat paket fanns att hämta i Salem. Jag låste upp igen och hämtade ryggsäcken. Det tog 25 minuter att gå till Salem och 45 minuter hem. Det var skönt, men vristerna tar stryk. Ska jag investera i ett par MBT med skaft?

Jag har ett lyx-problem i form av segt knäckebröd. Förr om åren var förpackningarna från Wasa försedda med klister i kanten som gjorde det möjligt att återförsluta paketet och då hölls brödet knäckigt. Nu har jag provat att förvara förpackningen i en tätt försluten påse, men det har inte hjälpt. Hos Bluebox finns en rolig brödburk som jag har haft ögonen på ett bra tag och nu när jag tröttnade på det sega knäckebrödet slog jag till och köpte en röd och det var den som hade anlänt till Salem. Nu ska Pär få använda sin fiffiga etikettmaskin och skriva ut “Wasa Havre” som jag ska märka brödburken med.

Vattentorn och vädermän

Stavgång idag igen, tur och retur Salem inklusive omvägar. 35 minuter dit och 45 minuter hem. Det kändes hyfsat, men jag fick väldigt ont i vristerna efteråt. Jag greppar inte mina stavar på det sätt som är “rätt” dvs. underifrån och in genom öglan. I stället kör jag in handen ovanifrån och in genom öglan. Det känns bättre helt enkelt. Idag ville jag ändå prova den “korrekta” fattningen och den kändes bra till en början, men efter några hundra meter blev jag trött i underarmarna och varken överarmarna eller skuldrorna fick jobba på det sätt som är så skönt. Jag bytte tillbaka till min fattning. Fel sätt är ibland rätt sätt. Kvart över 14 lade jag mig i soffan för att sova middag. Det tog en stund innan jag somnade, men jag sov gott och när jag hade vaknat ordentligt var klockan 10 i 17. Häpp!

Vattentornet i Salem ligger vid Skogsängskyrkan.

Dagens låtlisterepresentant är Justin Jay & Friends med låten “Weatherman”. Skön! Jag tänker på Dire Straits vid gitarrsolot.

En annan otroligt skön låt fick jag av Elin idag: The Handsome Family med “Far from any road”. Den är med i serien “True detective”. Mycket 70-tal!

Det blir en tredje låt idag. Yunton Beach med “Blue Marble”. En instrumental låt att slappna av till.

Långfredag i flygande fläng

Idag har det gått i ett. Jag vaknade av mig själv 20 i 8. Pär är på Öland, så det var jag som skulle upp och ge marsvinen frukost. Sedan rev jag ur lakanen, plockade in disken och åt frukost. 3 pappkassar med “marsvinsrens” från burstädningen, 1 kasse med pappförpackningar, 2 små kassar med plastförpackningar och 1 soppåse plus gångstavarna. Ett alternativ hade varit att gå 2 gånger. Aldrig! 30 minuters stavgång till Salem där jag hämtade paket från Cellbes (2 tunikor och 2 pyjamasbyxor). Jag fortsatte till Filmkedjan (som numera öppnar klockan 10 i stället för 11 – jäss!) där ett paket från Bokus väntade (10 böcker!). När jag försökte få ned bokpaketet och Cellbes-påsen i en och samma ryggsäck fick jag problem. Jag meckade i flera minuter innan jag fick inse att jag var besegrad, så jag gick in till Filmkedjan igen och bad om en bit snöre för att den åtminstone skulle hålla ihop tills jag kom hem.

När jag kom hem efter ytterligare 40 minuters stavgång var jag rätt mör. Marsvinen fick sina pellets, jag applicerade en ansiktsmask och medan den torkade lade jag mig med benen upp längs väggen. Skönt! En långdusch med skrubb och komplett insmörjning och sedan lunch. Nagelvård. Bäddade rent i sängen. Paus. Middag. Te och lässtund. Natta marsvinen och nu sitter jag här. 2016 års långfredag har inte känts särskilt lång.

Jag blir bättre och bättre på att våga njuta när jag mår bra, när allt går som det ska och inte tänka att det aldrig håller särskilt länge. Som nu. Min ork är tillbaka, jag slipper huvudvärk, vikten går ned, paketen trillar in på ett väldigt samordnat vis, jag njuter av att vara ensam, långdusch och rena lakan, lakrits. Här kommer dagens låtlisterepresentant in: Seinabo Sey med låten “Pretend”.

“I turned out as great as they could; knock on wood. Things are going just as they should; knock on wood.”

Med stuns i steget

Min snorpa fyller 23 år idag!

Snobben födelsedag

Säsongspremiär för MBT-skorna! Promenad tur och retur Salem i ett stadigt strilande regn. Mina vrister har blivit bortskämda med att få ha kängor med skaft i flera månader, så de kändes trötta efteråt, men MBT är så sköna! Jag fick stuns i stegen och jag kände mig lång i och med att hållningen blev rak. Det var moddigare än jag väntade mig, så bitvis blev det slirigt. MBT är bra, men de har inget som helst grepp på halt underlag. Samtidigt hade de vanliga vinterkängorna varit helt fel eftersom det var flera plusgrader och isbuggarna var inget alternativ över huvud taget. Min cerisefärgade regnjacka fungerar fortfarande och även om jag var torr när jag kom hem igen kände jag mig dränkt.

Dagens låtlisterepresentant är Paris Wells med låten “Overbite”. Den är så skön att gå till!

Elin och jag såg “Frukost på Tiffany’s” när vi åt lunch (den är betydligt bättre än jag kommer ihåg!) och där finns “Moon river” med. Åååå, vad jag tycker om den! Här är den instrumentala versionen.

Inte bara träningsvärk

Efter att äntligen ha kommit iväg till apoteket – jag har skjutit upp det hela veckan – insåg jag att jag inte har varit utanför dörren på en hel vecka! Fastan sänkte mig, det har ösregnat och jag har varit så äckligt trött och sovit till framåt 11 nästan varje dag. Det var så skönt med frisk luft och rörelse! En promenad på 20 minuter dit och 50 minuter hem via Konsum. Den främsta anledningen till att jag kom upp ur sängen redan klockan 8 var att jag har frukosttjänstgöring för Pär har åkt till Öland igen.

Dagens låtlisterepresentant är Hilary Duff med “My kind”. Hon hjälpte mig uppför alla backarna till Salem – en bra gånglåt för backar.

Jag har en makalös träningsvärk i låren från i tisdags. Det känns som om jag vaggar fram som värsta sortens kroppsbyggare som inte får ihop benen. Träningsvärken är inte proportionerlig till insatsen. Det gör ONT. Värktablett-ont och den som läser min blogg regelbundet vet att jag vanligtvis älskar träningsvärk. Klimakteriet har ett hormonellt finger med även här. Att jag har spänningsvärk i huvud och axlar så gott som dagligen beror inte enbart på brist på aktivitet eller stress eller knasiga sittställningar. Den rubbade hormonbalansen kan ge ökad spänning och värk i musklerna. Vad trött jag blir…